Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-04-20, 17:11
  #1
Medlem
Vidiuss avatar
Har några frågor angående hur ni ser på klassiker och varför ni tycker de bör läsas.

Hur definierar ni en klassiker och varför tycker ni att man ska läsa klassiker? Vilka är era argument för att läsa klassiker? Vad har klassiker gemensamt samt vilka element och faktorer är viktiga för att ett verk ska uppnå klassikerstatus enligt er?
__________________
Senast redigerad av Vidius 2017-04-20 kl. 17:19.
Citera
2017-04-20, 17:33
  #2
Medlem
TobiasBeechers avatar
Kulturellt snobberi. Har man läst Brott och straff kan man känna sig kulturell.

Många klassiker är dock bra så de är tacksamma boktips.
Citera
2017-04-20, 17:35
  #3
Medlem
snivlems avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vidius
Har några frågor angående hur ni ser på klassiker och varför ni tycker de bör läsas.

Hur definierar ni en klassiker och varför tycker ni att man ska läsa klassiker? Vilka är era argument för att läsa klassiker? Vad har klassiker gemensamt samt vilka element och faktorer är viktiga för att ett verk ska uppnå klassikerstatus enligt er?

ja gillar du läsupplevelser så varför inte ge sig på nån? dom är klassiker av en anledning, och är den du ger dig på inte i din smak så avbryt och läs nåt annat eller gör va du vill
Citera
2017-04-20, 17:42
  #4
Medlem
Briasccas avatar
Man ska läsa klassiker för de är berättelser som är återkommande referenser i samtidens samtal om samhällsutveckling, ideologier och människans vägval, men också underlag för din egen reflektion om din förståelse av människan, dig själv och samhället. Så vill du kunna samtala eller reflektera tyst för dig själv om sådana saker måste du läsa vissa böcker.

Samtal och reflektion kan dock aldrig vara en fråga om snobberi. Det är bara de fåkunniga och obelästa som försvarar sin ignorans med sådana argumentet. Samtal och reflektion är i stället livets själva mening och gemenskap.
Citera
2017-04-20, 17:56
  #5
Medlem
Tja, jag anser detta: "The sole advantage in possessing great works of literature lies in what they can help us to become."

Tillika detta: "A Glimpse at what we lost when we abandoned classical education."

Men det är ju ett frivilligt åtagande om man vill skänka bildning, reflektion, en fördjupning i eviga mänskliga teman, hur människor ansedda som betydelsefulla betraktat tillvaron genom historien, hela den intellektuella grundvalen för vår civilisation etc. en tanke eller två!
Citera
2017-04-20, 18:09
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vidius
Har några frågor angående hur ni ser på klassiker och varför ni tycker de bör läsas.

Hur definierar ni en klassiker och varför tycker ni att man ska läsa klassiker? Vilka är era argument för att läsa klassiker? Vad har klassiker gemensamt samt vilka element och faktorer är viktiga för att ett verk ska uppnå klassikerstatus enligt er?

Skoluppgift?

De ska läsas för litteratur idag är bajs.
Citera
2017-04-20, 18:44
  #7
Avstängd
Halloween2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TobiasBeecher
Kulturellt snobberi. Har man läst Brott och straff kan man känna sig kulturell.

Många klassiker är dock bra så de är tacksamma boktips.


Lol, jag är varken snobb eller speciellt kulturell, snarare mer åt pundar hållet, men läste faktiskt brott och straff i 8-9an. Dels för att det är kul att läsa, sen ville jag veta varför just denna har blivit så odödlig som den framställs, men visst var det kul att när man var yngre än 15 att säga att man läst just brott och straff (de gångerna de kom på tal)



En klassiker är ju oftast väldigt bra, så klart man vill läsa bra böcker. Har inte kommit något vidare speciellt bra de senaste 17 åren tycker jag.
Citera
2017-04-20, 19:08
  #8
Medlem
Europes avatar
Med undantag för lite allmänbildning i skolan, så är det nog inte värt att ta del av klassiker om man inte vet varför man gör det. Jag började göra det för att jag som 20-åring blev arbetslös och inte längre hade råd att dricka och ta droger varje dag, så jag skaffade mig ett bibliotekskort och började av nyfikenhet botanisera bland böckerna. Föga förvånande var det i de bästa fallen en stor kick, i de mindre intressanta fallen åtminstone intressant, då det mesta ändå var nytt. Allt det kanske inte är så förvånande, då jag före tonåren (och min karriär som narkoman och suput) läste väldigt gärna barnböcker, sedan enorma mängder serietidningar inom alla möjliga områden och även skräckromaner av t.ex. Stephen King.

Det var i förbigående något lite magiskt över den där perioden, som av förklarliga skäl aldrig kan återkomma, när man inte hade värst mycket förkunskaper och har fritiden att kunna välja rätt odiskriminerat. Jag brukade bara kolla författarens namn, land och årtal, men i övrigt undvika att kolla upp något i förväg. Lite grann, om än ej alls lika mycket (då jag såg gärna på film redan från tidig ålder), var det när jag en kort tid läste filmvetenskap, eftersom jag gick och såg en massa filmer på Cinemateket i Stockholm utan att veta något mer än produktionsland och året då filmen kom ut. När man sedan har fått både omfattande kunskaper och erfarenheter, så blir man sällan överraskad på samma sätt. Tidsbrist gör även att man i regel ändå skaffar förkunskaper för att kunna välja ut det som kanske är av större intresse för en, men det gör även att man ofta har förväntningar som kan visa sig komma på skam. När man inte har några förväntningar, så blir man sällan besviken.

Ja, oerfarenheten och okunskapen ökar ju lätt den positiva upplevelsen av sådant som böcker och film. Nuförtiden ruttnar jag om jag ser på en skräckfilm som är löjeväckande klyschig och förutsägbar, men exakt samma film hade bara varit väldigt spännande när jag var liten. En klyscha eller ett utjatat tema är ju inte en klyscha eller uttjatad när du tar del av den första gången. Eftersom jag är vetenskapligt lagd, så kan jag inte låta bli att många gånger störa mig på t.ex. fysiskt omöjliga saker i filmer som ska föreställa sig vara mer realistiska (även om de t.ex. är science fiction). Extra störd blir jag när det handlar om Hollywoodrullar med en budget på en fantasiziljon, där felaktigheten är central för hela handlingen. Även skräck var bättre som liten, när kunskapshorisonten var väldigt begränsad och bortom den sträckte sig ett okänt landskap där kanske allt möjligt kunde vara tänkbart.

Men för att mer direkt svara på frågeställningen: för den litterärt intresserade är det kanske inte så överraskande om 'klassiker' (denna tvivelaktiga benämning) i högre grad består av verk med diverse litterära och idémässiga värden, samt är mindre befästa med klyschor (eller åtminstone var de som befäste dem), än det totala utbudet. Det är rimligt att anta att de har något som har gjort att de har överlevt och fortfarande finner en publik, trots att diverse modenycker, tillfälliga trosdogmer, politiska agendor, tidens snobberier och användandet av kultur som klassnämnare, har skiftat och ändrats en eller flera gånger sedan de kom ut. Sedan har de, beroende när och var de kom ut, andra värden. Jag tycker att Iliaden och Odysséen rent litterärt sticker ut mot många andra kvarvarande verk från andra kulturer under flera århundraden efter att de skapades. De är spännande, actionspäckade, nyanserade, mångfacetterade o.s.v. på ett sätt som många andra gamla verk inte är. Men det är ju även rätt naturligt att läsa dem om man är det minsta historiskt intresserad av det antika Grekland och vill försöka få någon slags insyn i en kultur och människors föreställningsvärld som försvann redan för länge sedan (även om vi, av naturliga skäl, aldrig riktigt kan få det). I andra fall kan verk även ses som en slag grundpelare i ens egna kultur (d.v.s. den "gemensamma" kulturskatten), som t.ex. Kalevala är för mig som etniskt finsk (även om det säkert inte är det för många finnar, speciellt de som har levt hela sitt liv i Finland). Av naturliga skäl har t.ex. Camilla Läckbergs senaste bok inte sådana historiska och kulturella värden, oavsett vad man nu tycker om att läsa den.

Men som sagt, i grund och botten kräver nog allt ovanstående att man redan har vissa kunskaper och erfarenheter inom litteratur, historia m.m. för att man ska få ut det mesta tänkbara av det, samt sannolikt därmed även att man har ett personligt intresse av det. Jag är inte säker på värdet av att läsa klassikerna om man faktiskt inte har det intresset. Det innebär inte att jag anser att man inom t.ex. skolsystemet inte ska tvinga på eleverna något av det i allmänbildande syfte och för att göra dem åtminstone medvetna om deras existens, men grund- och gymnasieskolan är ju generellt ett specialfall där unga människor ska introduceras i, samt lära sig, saker som de kanske - eller kanske inte - kommer att ha nytta av eller intressera sig för och förkovra sig inom senare.

Citat:
Ursprungligen postat av TobiasBeecher
Kulturellt snobberi. Har man läst Brott och straff kan man känna sig kulturell.

Många klassiker är dock bra så de är tacksamma boktips.

Fast just Dostojevskij ska väl inte användas som exempel i negativ mening? Han är förmodligen min favorit bland moderna författaren, med undantag för den absoluta favoriten Louis-Ferdinand Céline.

Men visst, Céline lär väl inte ge samma poäng bland skitnödiga, politiskt korrekta 'kulturella' människor på Södermalm (du lär bli förvånad hur pass ofta t.ex. verkligen begåvade författare förstår att värdera just Céline och andra storheter som många 'kulturella' generellt inte förstår att värdera högt, då det inte ger några sociala poäng i det eventuella egna kotteriet), trots att ingen verkligen kan förneka hans storhet. Nej, häckla istället dem som läser de mindre begåvade lärljungarna till de stora mästarna, som t.ex. de som inte tar notis om Céline, Nietzsche m.fl., men har klåpare och härmare som Sartre i sin bokhylla. Kan det inte handla om att smaken är delad som baken och att de ärligt anser honom ha större litterära och intellektuella kvalitéer? Jovisst, det kan väl vara så...men samtidigt är det väldigt svårt att se hur någon med minsta smak, intellekt och begåvning skulle anse det. Nej, jag misstänker nog att sådana val i bästa fall beror på okunskap, i värsta fall beror på att man väljer utifrån helt andra - för mig motbjudande - kriterier (social anpassning, medlöperi, intellektuell lathet, ideologisk sekterism o.s.v.).

Edit: Det är värt att notera att Dostojevskij inte blir bortvald av politiska och ideologiska skäl, medan Céline blir det, trots att Dostojevskij knappast i något avseende var mer PK än Céline. Det beror så klart på att vi i västländerna i allra högsta grad fortfarande lever i Célines tidevarv, kulturellt, politiskt och geografiskt, men däremot inte på samma sätt i Dostojevskijs.
__________________
Senast redigerad av Europe 2017-04-20 kl. 19:27. Anledning: Edit och rättningar
Citera
2017-04-20, 19:13
  #9
Medlem
TobiasBeechers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Halloween2
Lol, jag är varken snobb eller speciellt kulturell, snarare mer åt pundar hållet, men läste faktiskt brott och straff i 8-9an. Dels för att det är kul att läsa, sen ville jag veta varför just denna har blivit så odödlig som den framställs, men visst var det kul att när man var yngre än 15 att säga att man läst just brott och straff (de gångerna de kom på tal)



En klassiker är ju oftast väldigt bra, så klart man vill läsa bra böcker. Har inte kommit något vidare speciellt bra de senaste 17 åren tycker jag.

Hörru du din misstolkande grobian, hörru du broder, jag hade ju två perspektiv

Det första perspektivet handlar om kulturpittar som i alla möten med nya människor plockar ur sitt fickur, röker pipa, och berättar om vilka klassiker de läst. Kulturpittarna, kulturpickerne som man säger i Danmark, ser ner på folk som har Jens Lapidus som favoritförfattare och lyssnar på Eddie Meduza.

Den andra kategorin hamnar du och jag i pundaren Low-lifers som gärna dricker kaffe i våra små ettor, läser lite flashback, runkar till snygga politiker i Kristdemokraterna, och läser sköna klassiker det får gärna regna ute också, sen tar man en paus med kaffe och äter dammsugare vid datorn.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att kulturpickerne går frie medan vi low-lifers får sona deras snobberi. De har 1800-talsmustasch och konservativ kavaj, det har inte vi, de läser den engelska översättningen av Brott och straff medan vi läser den svenska översättningen. Kulturpitten läser för hon är fin, low-lifern läser för hon är intresserad, och är man en litteraturintresserad low-lifer så kan man misstolkas som en kulturpitt/kulturpick.
Citera
2017-04-20, 23:32
  #10
Medlem
Kebabfysikers avatar
Många klassiker är faktiskt förvånansvärt bra.
Citera
2017-04-22, 03:20
  #11
Medlem
För att det är kul!
Citera
2017-04-25, 19:20
  #12
Medlem
Allmänbildning.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback