Klarar inte av att jobba, tips för att slippa?

Känner igen mig så jäkla bra i texten.

hatade skola/gymnasium, lite ströpraktiker och andra söka jobb-kurser mellan 18-20, då hamnade jag på en välförstående praktik på fotbollsanläggning där målet var utvecklingsanställning. den drog ut på tiden, ekonomi och ovisshet fick mig att vara hemma ofta med mycket ångest. fick ändå anställning för 1 år och 75% tid. fick mig att växa upp och inse att pengar är nice

när tiden tog slut gick jag hemma med A-kassa och ångest igen, inte roligt i längden att bara gå hemma, 6månader senare tog jag mig i kragen och började En CNC-kurs via AF, jämnåriga kurskamrater fick mig att må bra och längta dit, ville inte ens gå hemma och inte ha något å göra.

Nu är jag tillbaks på en gräsklippare på annat ställe och kände första dagen "Iam Home" och insåg att det är detta jag ska jobba med. tyvärr det vinteruppehåll, så osäker vad man ska göra då.

Så en sammanfattning
Få till rutiner där du går till något du trivs med, jag gillar att somna vid 22-23 och gå upp tidigt nu när man varit igång några år, känns som man inte slänger bort ljuset på att sova.

kom på vad du vill jobba med, inte lätt att veta, men vill du sitta inne hela dagarna, vara ute mycket eller vara inne men aktivt?

Kolla vad AF har för kurser hos dig, gratis och ger erfarenheter.

Träffa psykolog, AF har en även en arbetsterapeft. Det var AF och vuxenpsykiatrin som hjälpte mig till att få 75% och orka gå dit. från början hade jag 7-14 eller 9-16 lite beroende på. sista månaderna hade jag 7-16 och ledig fredag, kände att jag inte slängde bort livet på att jobba och fick vila ut, gav även ork att få dit.

Tack för svaren, uppskattar alla - även standardsvaren om curling-unge och att göra rätt för sig och liknande. Vissa är lite väl stereotypiska men det är ju något visst med att få sin världsbild bekräftad.

Ni som får era liv att gå runt med den inställningen, jag ska säga till er att jag verkligen är avundsjuk på er. Jag önskar att det fungerade för mig också men det är så att det inte gör det. Det räcker inte. Alla är inte likadana och vad som fungerar för att en människa ska hålla huvudet ovanför ytan är inte samma som för en annan.
För mig är det fullständigt förödande och jag mår inte det minsta bättre av att veta att stora delar av resten av alla mår lika dåligt eller sämre.
Jag vill bara få må ok, och jag kommer att göra vad jag kan för att göra detta precis som vilket annat friskt djur som helst.
Jag drivs inte av den kollektiva vinsten eller vad man ska välja att kalla det. Jag tycker inte att såsom arbetslivet är utformat gör samhället gott. Det finns alldeles för mycket onödigt som ska betalas och det ska alla tvingas att betala trotts att man tycker att hela det här konsumtionssamhället är extremt destruktivt. Jag tänker inte medverka i detta.
Det finns folk som klarar det bättre än mig och jag har sådant som jag klarar bättre.

Tillskillnad mot många er som tycker att detta är en stor synd så består inte min lediga tid av att bara sitta i soffan. Jag gör mycket som ger mening, både för mig själv och andra.
Jag kanske kommer kunna dra in pengar på några av dessa grejer längre fram, kanske inte. Jag vet i alla fall att jag inte har en chans att förverkliga mitt liv med ett vanligt jobb. Det bara tar av mitt inre. Det som gör en speciell, det som gör att man känner att man är en individ.
Jag är medveten om att många andra bygger sin identitet på ett helt annat sätt och jag är helt ok med det självklart.

Det kommer alltid finnas en viss procent som är arbetslösa, det kan inte finnas jobb åt andra. Det kommer bli ännu mer då fler jobb blir automatiserade. Varför ska jag ha dåligt samvete när någon som gör jobbet bättre eftersom jobb betyder mer för den personen än för mig tar jobbet istället för mig? Det jag får i månaden är småpengar för dom flesta. Det är ingenting mot vad olika helt onödiga projekt kostar samhället. Vad polikter tjänar på olika fallskärmar och allt vad det är eller mot vad kungen får.
Jag sprider mina positiva delar till samhället, jag förtjänar också att få leva så länge det finns ett skyddsnäst. Varför ska jag svälta ihjäl och inte den som är handikappad?
Jag har ingen lust att dö för att landet ska ha råd med en massa extra onödig lyx.

Jag förstår att ni som hatar detta målar upp en bild av vad jag är för en slags människa. Jag kan inte veta om ni har rätt men jag tror inte det faktiskt.

Du är vis och insiktsfull. Tror inte en sekund på att du skulle vara curlad. Det finns ett intressant TED-talk om just filosofin kring förutsättningar och belöningar/skyldigheter i livet . Vet inte hur jag ska hitta den snubben som jag inte minns var han hette, men han vred i varje fall om ordentligt bland mina fördomar om "folk som inte orkar utbilda sig och skaffa sig ett jobb".

Skulle uppskatta att se den, om du har länk eller någon ledtråd så hör av dig! =)

Men kan det inte faktiskt vara så att du har en diagnos? Något som gör att du heöt enkelt inte klarar enformighet och rutiner. Lite lätt autistisk och en släng ADHD eller nåt. De flesta vet inte ens om det.

Kan säsongsjobb vara något för dig? Res till alperna och jobba tre månader under högsäsong aoch spara pengar, sen ledig lite, sedan plocka apelsiner i Spanien ett tag. Ledig, sedan något annat tillfälligt.

Det är inte omöjligt. Jag är egentligen ganska skeptiskt till hela diagnos-systemet men visst passar man in på vissa sätt så är det ju. Dock svårt att gå all in på det när man tycker det är ett väldigt förenklat system. Men om det är vad man behöver göra så kan det ju vara ett alternativ.

Jo en sådan plan skulle kunna fungera men viktigt att det är väldigt tillfälligt. Jag klarar oftast knappt en månad innan jag är ett vrak. Sedan tar det ett tag och bli som en själv igen. Lite svårt att veta hur man ska få det att fungera i längden.
Men uppskattar hursom tipsen!

Stämmer (tyvärr) väldigt bra med mina fördomar.

Det ända som är värre än att jobba är fan att gå hemma hela dagarna när folk e på jobbet där kan man snacka depression. Var sjukskriven ett par månader från mitt jobb och det var fan nära att jag gick in i väggen av att vara ledig hela tiden, lat som fan blev man också

Har samma tankegång som TS. Är avundsjuk på andra som trivs med detta, men ändå inte

Fejka asperger/autism och lev på aktivitetsersättningen livet ut.

Enda vettiga svaret i tråden, hur gick det för dig senare "Mimikremerad"?

Någon ser till att du kan handla mat i affären.
En läkare lägger ner sin dyrbara tid.
Någon hämtar dina sopor.

Vad är ditt bidrag till samhället?
Du vill inte jobba.
Tänk om vi alla skulle resonera som du?