Citat:
Ursprungligen postat av
mushymushy
Ny säsong igång igen som säkert många upptäckt. Anna Bok är väl ungefär en muterad version av alla pantade människor/kvinnor man någonsin träffat, och i ordinär form är dessa helt odrägliga att lyssna på, men nu blev det så pass groteskt och extremt att det slog över i någon slags studie/forskningsformat över Anna som person.
Att det är en bräcklig och osäker person, det är nog alla överens om. Därför gör det mig lite smått äcklad över att den ständigt medvetna Emil vill visa sig så avståndstagande från Anna Bok - Anna är motsatsen till allt det som den kreddiga delen av mediastockholm strävar efter - som det bara går. Han har alltså inte ens anständigheten att ge henne ett leende, ett artigt skratt, när hela hon skriker efter bekräftelse på det hon säger eller på hennes skämt.
Ja, Anna Bok är sprallig och i vissa fall totalt världsfrånvänd. Och nej, Anna är förmodligen ingen person som man orkar vara i samma rum som under någon längre period. Men som intervjuare borde Emil kunna försöka vara mer inkännande och inte hela tiden låta den dömande tystnaden tala. Det är nästan som att Emil sätter sin egen mediapersona framför vissa gäster, som om att så länge det inte framstår som om att han skrattar åt fel saker eller åt hjärndöda saker så är det lugnt, för det vore ju förödande i en så pass trendkänslig verksamhet.
Jag tycker den här ängsligheten tränger igenom titt som tätt i intervjuer, rädslan över att framstå som någon som inte tillhör en trendkänslig mediaklick genom att associeras med fel saker. Ständigt ska det "svenniga/svenssonska" avslöjas hos vissa t.ex d"u gör som 99% av alla andra töntiga svenskar gör i New York" (implicit: till skillnad från oss 0.01% medvetna som fattar vad som är okej att göra och vad som numera är mainstream eller inte).
Kort sagt: I en herrtidning/modetidning som Café - som ständigt lägger ut artiklar om vad skribenterna har tröttnat på hos vanliga svenssons och hur dumma, korkade och fula folk är - så är det väldigt mycket Café över Emil.
Spot on.
Jag gillar formatet. Det blir ett kul intervju-upplägg med andra diskussionsämnen än de gamla vanliga.
Men jag har samma invändningar som du. Dels tar Emil alldeles för stor plats med sina frågor av och till och podden handlar till lika stora delar om att marknadsföra Emils eget varumärke som något annat. Han är livrädd för att uppfattas som okreddig eller utan koll på läget. Alla obskyra referenser och associationer han slänger sig med är ju i själva verket en ribba han lägger upp - om du inte känner till detta är du en tönt. När han då intervjuar folk han vet inte har koll på sånt (Anna Book, Jan Guillou) så känns det som att han njuter av att höra dem göra bort sig utan att de vet om det. Typ Emma Andersson och Kristallnatten, fast i mindre format.
Nu tyckte jag precis som du att Anna Book var en så pass jobbig person att jag inte stod ut - orkade bara lyssna några minuter - men jag håller helt med. Det är som att Emil försöker sig på lyteskomik. Vilket ihopklippningen av Guillous uttal av "Beyonce" faktiskt är. Förstå mig rätt, jag tycker Guillou är en douchebag av sällan skådat slag - men det rättfärdigar inte att Emil försöker göra lyteskomik av gubbens bristande koll på populärkultur och uttal.
Utöver det retar det mig så otroligt mycket när poddare väljer att läsa in reklamen själva. I Emils fall är det ganska extremt, flera minuter långa utläggningar om hur jävla bra hans sponsor är och vad de erbjuder. Betydligt snyggare om man håller reklam och content separat, så illussionen av opartiskhet inte dör där och då. När poddare gör som Emil gör är det enda jag hör "jag har sålt min själ och jag skulle göra det igen, pengar för fan". Jag vet att många poddar gör så här men det är verkligen en grej jag är allergisk mot.
