Killar? Vad vet ni om abort?

Hur vet du att de flesta killar inte vet något om det?

Här håller jag med, med tillägget att många kvinnor som inte själva gjort abort också ger det rådet. Men självklart är det ännu värre när män driver på om abort, eftersom de GARANTERAT aldrig kommer att behöva göra en själv. Män har - i min erfarenhet - mycket lättare än kvinnor för att distansera sig också. Att totalt förtränga att det faktiskt var deras eget barn som brändes som biologiskt avfall i sjukhusets kremeringsugn.

Kära BlueRazz1,

Det första du gör fel är att du antar att de flesta killar vet något om det. Hur vet du det?

Med vänliga hälsningar,

Eder förbundna Oxehufwud

Tror att det är många kvinnor som inte har nån aning heller.

Jag var en av dem, alltid tänkt [i]blir jag gravid så ska jag behålla barnet.[i] Att skaffa barn har har och är fortfarande en av mina största drömmar.

Sen så råkade det hända när jag var 19, spräckt kondom. Märkte det dock inte dörrens vecka nio, gjorde ett gravtest som visa negativt ca 2.V efteråt, så tänkte att allt var lugnt. Men efter att inte ha fått någon ordentlig mens på 2 mån och konstant känns mig trött och deprimerad, började jag ana oråd. Gjorde ett till, visa positivt.
Blev en känslostorm, va fan gör jag?

Alla familjemedlemmar, inklusive min dåvarande partners stöttade mig i vilket beslut jag än skulle ta.

Kom dock fram till att det fick bli abort, för mitt ofödda barns skull. Förhållandet var påväg att ta slut efter 4 år, hade ingen fast inkomst och inget eget boende. Kände att om jag ska ha barn, så vill jag kunna ge den allt, och det kunde jag inte då.

Blev otroligt psykiskt och fysiskt påfrestande. Var smärtsamt och hade väldigt mycket blödningar efteråt som orsakade svimningar och liknande.
Jag fortfarande än idag kan gräma mig över att jag valde abort. Tänker ofta på att det kanske var min enda chans, och jag sumpade den.
Men innerst inne, så vet jag att det var det bästa jag kunde göra då. Både för mig och barnet.

Det är inte så jävla självklart när man väl står där, särskilt som i mitt fall, när det också var en olycka.

Jag är kvinna och för fri abort, men endast i undantagsfall (fara för moderns liv eller ett foster som är döende) så sent som i v 18 och framåt.
Majoriteten av aborter i Sverige är väl ändå tidiga aborter.
Jag har själv gjort en i vecka 8 tror jag det var, det var varken fysiskt eller psykiskt jobbigt, om jag törs säga så... Blev gravid trots p-piller och behålla var aldrig ett alternativ. Tack vare det bestämde jag mig för att sterilisera mig.

Jag tror att många män inte inser vad en abort innebär, rent medicinskt. De inser nog inte att kvinnan blöder ut stora klumpar i månader efteråt, och är tvingade att bära bindor stora som blöjor eftersom tamponer är förbjudna pga infektionsrisk. Så, nej, jag tror många inte förstår det. Och det är bara den rent fysiska biten.

Farsans fru gjorde abort för några år sen och det enda jag kan säga är att jag blev förvånad över hur ont hon hade och hur skit hon mådde den veckan.
Spydde, grät, skrek av smärta och kunde knappt gå, det var hemskt.
Det är väl typ det jag har att säga..

Håller med. -...så innebär abort att döda sitt eget barn.

Bra!