C64ans - bra, dåliga och udda titlar. Diskutera!

Det gick ju som sagt att lära in en viss teknik för stenhoppen, i stil med de klassiska nintendokombona "framåt, vänster, framåt, framåt, höger, höger, framåt, framåt" eller nåt sånt, men man behövde ju börja från exakt rätt plats på vägen för att det skulle funka och det blev väldigt mycket pixelhunting för att komma in rätt. Det jävligaste var också att stenarnas placering var lite oregelbunden så det visade sig oftast inte direkt om man kommit in fel utan man kanske klarade 4-5 stenar och tänkte "tjoho!" och sen sjönk man som en sten själv bara. Jävligt bra ninja som inte kan simma för att rädda sitt liv i en 5 meter bred liten bäck, kan man tycka.

Kom på ett annat udda spel som jag fick en nostalgiflashback till nu, Wonderboy in monster land, som jag bara haft på c64. Antar att det var nåt slags efterföljare till första Wonderboy (som ju också hade sin beroendeframkallande charm) men det var en mycket större värld och minns det som väldigt trevlig musik/stämning. Kom aldrig särskilt långt på det men blev sugen att spela igen, kanske går att hitta till nån emulator.

Och - ännu ett plattformsspel som var lite udda och jävligt mystiskt som jag aldrig lyckades klara eller komma särskilt långt på, var Jack the Nipper II. Väldigt mycket Rick Dangerous-feeling över det, väldigt stora världar att springa runt i och utforska små intressanta ställen i men sprang ständigt på återvändsgränder och olösliga problemhinder vad jag vill minnas. Skulle gärna vilja spela det igen och försöka knäcka det faktiskt, om det ens går.

Last Nina 2
Hur långt kom ni på det? Jag har svårt att hålla isär ettan och tvåan. Men det var ett där man tidigt i spelet skulle över en bäck med stenar. Det var nästan omöjligt att klara de hoppen som krävdes där. Sen hade jag svårt att se vad föremål jag plockade upp skulle föreställa.
Tycker grafiken och musiken var jättebra. Men styrningen var ju rätt illa. Kom inte långt i något av spelen även om de var välgjorda.

Bubble Bobble
Vi hittade en bonus_bana en gång. Det var något paraply man tog och så kom man till en bana med bara prylar man skulle plocka upp. Spelade det mycket men just denna banan kom bara upp en gång. Har gjort efterforskningar men aldrig hittat något. Det får mig att tro att det var en bana som var väldigt sällsynt och som kanske bara utvecklarna vet om.

Nej, paraplyerna flyttar fram en några banor, bonusbanorna nås via en sällsynt portal.

LN och LN2 gav lite olika upplevelser. Ettan är originalet och ger mig mest minnesbilder, men tvåan var nog lite bättre. Ben Daglish gjorde den underbara musiken till ettan, Matt Gray tvåans som var exceptionellt bra. Han gjorde även t ex Quedex musik.

Finns så många titlar man minns. Hades Nebula, vertikalscrollande shoot'em up med skön musik. Wizball, originellt och magiskt. Commando. Yie ar kung fu. Head over Heels. Combat school. The great escape. Nemesis the Warlock. Och så förstås Ghost n Goblins, som jag lätt föredrog framför uppföljaren på C64:an.

Hoppas att den här tråden blir långlivad.☺

Det blir väl inte mycket mer udda än Alter Ego. Jag vet inte ens om det borde klassificeras som ett spel. Det var fantastiskt ambitiöst när det kom 1986 och det är fortfarande kul även om konceptet inte riktigt håller för upprepade genomspelningar.

Hade detta men spelade det nog aldrig, minns det som en sådan titel som aldrig lyckades fånga intresset riktigt. Däremot påminde det mig om ett annat "icke-spel", nämligen Little Computer People. Nåt slags simulering av en person som bodde i ett hus och gick runt och gjorde vardagliga saker. Fungerade lite konstigt för ibland kunde man skriva saker och han gjorde dem, t.ex "gå och spela lite piano", ibland vägrade gubben lyssna öht och körde bara sitt eget race.

Ingen aning om det gick att "komma nånvart" på det annat än att se gubben knalla runt i sin mer eller mindre slumpmässiga vardagliga loop, men fascinerande var det iaf på den tiden. Lite av en primitiv föregångare till Sims-spelen nästan.

Tack! Där är ytterligare ett måste "Little Computer People" -> Ibland kunde man spela kort med honom (Tärning?) men ibland brydde han sig inte om kommandona man skrev

Det spelet låter inte som ett spel. Vad fick man betala för de?

Enligt World of Spectrum kostade Spectrumversionen £9.99 vid release.

Jag hittade Little Computer People på senaste Retrogahering och var rätt sugen på att köpa det men bestämde mig för att låta bli då det var kassettversionen som är något nerbantad. Jag vill hellre ha det på diskett.