Kannibalism "Därför äter vi inte varandra-för få kalorier i en människa"

Och så missar man 22 kalorier också, jag är fan sämst...

De är väl ovanligt att djur äter sig själva i regel, eller? Att äta sig "själv" eller av sina egna verkar vara en abnormalitet som enbart sker i desperata situationer oavsett om de gäller människa eller andra däggdjur, antagligen av en överlevnadsinstinkt som allt liv verkar inneha. Människor kan dock bli genuina kannibaler under desperata situationer.

Vad jag känner till finns inga exempel på att kannibalism har tillämpats för det dagliga ätandets skull utan det är kopplat till olika rituella sammanhang där det på olika sätta handlar om antingen att tillskansa sig den döda människans kraft eller som offer av något slag. Alltså inte som valet om det blir falukorv eller människa till middag.

Kannibalism där benen behandlades som vilka djurben som helst, till synes utan ritual, var vanlig tills för mellan 14000 och 12000 år sedan, alltså att den upphörde i övergångszonen mellan rena jägare-samlare och tidigt jordbruk. Artikeln verkar skum, människor är inte näringsfattigare än annat mellanvilt som bevisligen har jagats, till exempel mindre hjortar som också var mycket mindre än mammutar och ullhåriga noshörningar (kan också nämnas att de flesta människor lever i kulturer där vissa insektslarver eller insekter räknas som mat). För övrigt består näring icke av kalorier allenast, kött av de flesta slag innehåller en hög koncentration av näringsämnen som stora hjärnor behöver mycket av och som det i praktiken krävs jordbruk för att få på vegetarisk väg. Kan även förklara varför hjärnätning varit vanligt bland kannibaler.

De kan ha slagit försvagade människor vad risken beträffar. Någon selektion "för sociala varelser istället för mat" kan knappast tillämpas på jägare-samlare, speciellt inte vid möten mellan grupper. Det är ju näringsförsörjning som begränsar jägare-samlaregruppernas storlek till max 50 människor. Visst skulle jag inte kannibala annat än vid extrem svält, men det finns mycket jag heller inte skulle göra som många människor gör och som av någon anledning inte räknas som psykiskt sjukt (till exempel att gå med i ett politiskt parti eller att skriva "etiska" artiklar som saboterar genteknisk förlängning av livet), så att kalla kannibaler idag för psykiskt sjuka skulle jag inte göra.

Det var kortare medellivslängd på jägare-samlaretiden och sjukdomar som slår till efter att en har fortplantat sig påverkas inte på samma sätt av naturligt urval (det är därför åldrande finns). Jag har läst något om att en genetisk skillnad mellan Homo sapiens och neandertalare saktar ner prionsjukdomar från kannibalmat hos sapiens så att sjukdomen bryter ut efter den fertila delen av livet. Verkar som att kannibalism kan ha bidragit till att sapiens överlevde och neandertalarna dog ut. Däremot kan prionsjukdomar ha bidragit till kulturella värderingar mot kannibalism senare, när längre liv började att värderas. Det gör det bara jättekonstigt att samma personer som säger att kannibaler är psykiskt sjuka även säger att människor idag har stenåldershjärnor.

Det är sant att kristendomen dömde kannibalism mycket hårt, dock inte hårdare än ALLA andra brott: kannibalism kom på andra plats efter synden incest mellan mor och son enligt kristendomen.

På vilken plats kom incest mellan far och dotter?

Tredje plats, efter kannibalism. Tillräckligt allvarligt för dödsstraff och enligt religionen säker dom till helvetet det också. Det var bara ett förtydligande mot en tidigare kommentar om att kristendomen skulle ha dömt kannibalism hårdare än ALLA andra sybnder/brott,tillbaka till topic tack.

Edit: intessant nog kom "vanligt" mord utan kannibalism ganska långt ner på syndlistan...

Kannibalism har förekommit i kulturer över hela världen, men i regel i väldigt begränsad skala, oftast till följd av svält men ibland också rituellt.

Men ett undantag kan ha varit aztekerna. Det finns gott om vittnesmål om hur aztekerna praktiserade ritualiserad kannibalism på massiv skala där man vid högtidliga tillfällen kunde offra över tiotusen kringsfångar. De flesta (men inte alla) utav dessa vittnesmål kommer via spanjorerna så därför har historiker och antropologer antagit att det rör sig om överdrifter, missförstånd, fördomar, demonisering osv. då det förefaller sig så groteskt och orimligt för oss.

Men andra har accepterat beskrivningarna och utvecklat teorier om aztekernas rituella kannibalism. Antropologen Michael Harner (mest känd för sina böcker om shamanism) tror jag var den första att föreslå att det var en fråga om protein. Den store marx-influerade antropologen Marvin Harris följde i hans spår och har skrivit mycket om detta (se ex. utmärkta "Cannibals and Kings").

De menar att masskannibalismen var ett verkligt fenomen och rotar det i Yucatan-halvöns ekologiska förhållanden där tillgång på animaliskt protein var mer utarmat än på någon annan plats i världen. Ofta kunder jordbrukets majs och bönor kompensera, men från 1400-talet drabbades Aztekriket av periodiska jordbrukskriser som förde ner näringsnivåerna på kritiska nivåer. Harris menr att utdelningsfester med människokött, riktade huvudsakligen till krigarkasten, särskilt när offerfesterna synkroniserades med jordbrukets krisperioder, faktiskt var av såpass vikt att det kunde rädda den aztekiska civilisationen från kollaps.