Citat:
Ursprungligen postat av
Yolowolf
Hypen börjar kort efter nyår sedan ökar den lavinartat i styrka för varje vecka som går. När våren väl kommer spricker förväntningsbubblan.
Är det populärkulturen och konsten hypen härstammar ifrån eller är det de gamla bondesamhället? Kan det vara ännu längre tillbaka då det firades att solen återvände i rent existentiellt syfte?
Sommaren har även den en rätt stor hype men inte lika stor som våren. Hypen borde istället ligga på hösten. Då är det skördetider, människan är som starkast och redo för ett nytt år. Paradoxalt så är hösten istället underskattad och på löpen skrivs den ner.
Någon som vet eller har teorier om ursprunget till detta fenomen?
Hösten blir ju också romantiserad.
Du har väl tex hört låten "November Rain" av Guns n Rosen?
Alla årstider har ju sina känslor och egenskaper som vi tycker att de förmedlar, och om då våren står för ... hopp och längtan, fruktbarhet osv, så står hösten mer för Vemod och sånt.
Vemod Är ju en romantiserad känsla.
---
Och om du vill hitta något Ursprung, så måste du, som du skriver, leta väldigt väldigt långt tillbaka i tiden.
Men, naturens olika faser användes mer eller mindre som en "öppen bok" förr av forntidsmänniskorna i urtiden.
De såg på det som naturen visade för dem, och av det visste de vad som skulle komma.
De såg tex hur planeten Venus dök upp i sydväst om aftonen kring februari - och det var ett tecken på att mörkrets tid nu var slut. Och att nu skulle snart våren och sådden komma igång.
Därför har planeten Venus alltid - i alla kulturer - fått fruktbarhetssymboler knutna till sig.
Fortfarande nuförtiden överraskas många av Venus så framträdande uppenbarelse då i mörkaste vinternatten i februari.
Se bara i forumet om astronomi här på Flashback, och titta tillbaka till inläggen som skrevs under februari. Flera postade om "Vad är det för så starkt lysande stjärna" ...
För de skriftlösa forntidskulturerna var det alltså i planeternas gång, i zodiaktecknens regelbundna gång och återkomst, som de kunde sätta all den nödvändiga kunskap som behövde vidareföras från generation till generation.
Det var bara att titta på natthimlen för att veta när det var dags för sådd och när våren snart skulle komma.
Och de visste exakt, lika exakt som vi med våra almanackor vet.
Jordbruk kan ju inte praktiseras utan att följa dessa exakta datumregler, annars mister de skörden ... och då får de svälta.
Och jag kan lätt tänka mig att även för folken som levde före jordbrukets intåg så behövdes denna kunskap i natthimlen.
Tex för att veta när det var dags för betesdjurens årliga migration, för att förutse när den årliga översvämningen av stora floden skulle ske. När skogens många olika sorters bär och frukter skulle mogna, örter och rötter osv.
Allt det har ju helt olika mognadsperioder, från tidga sommaren till sena hösten.
Och tänk också på att Jordbruk, det har vi ju bara ägnat oss åt i en liten del av mänsklighetens långa historia.
Kanske ca tio tusen år - som högst.
Före det har vi haft mer än hundra tusen år som jägare och samlare. Och för dem var skörden inte dt viktigaste ... iaf inte någon sädesskörd om hösten.
Däremot djurens årliga migration (som du vet bufflarna och indianerna. Det fanns bufflar i Europa också förr).
Och all den kunskapen har följt oss åt i så många tiotusentals år att det kommit att bli djupt känslomässigt för oss.
Det är väl i det som det "romantiska" draget beror på ... ?