Citat:
Grejen med att ”få nya saker” till sin karaktär handlar för mig om att kunna utveckla hur man spelar med sin klass/karaktär.
Spelar jag som Medic i Battlefront och får starta med en pickadolla och ett paket med bandage som jag ska springa runt med i hundra timmar så finns det inte så mycket utrymme att förändra mig/mitt spelsätt.
Har jag tur kaaaanske jag får något användbart i en lootbox. Men det är slumpen som avgör detta – inte hur jag spelar.
Jämfört då med Battlefield 1:
Spelar jag som Medic så kommer min Medic-klass att levla och ge mig nya prylar.
Efter fem timmar kanske jag får ett gevär med ett scope. Helt plötsligt har jag en ny taktik vid stora, öppna banor.
Efter ytterligare timmar får jag en Medic Box. Tar jag med mig Bandages eller min Box?
Efter ytterligare timmar får jag ett hagelgevär. Bra att använda vid tighta banor!
Efter ytterligare timmar får jag en molotov. Inte lika dödlig, men mer störig än vanliga granater. Vilka tar jag med mig ut i fält?
Helt plötsligt kan jag bygga en loadout efter hur situationen ser ut.
”Okej, vi spelar på denna banan så jag tar med mig geväret med ett scope. Där är många choke points som jag kan slänga min Med Box vid… och sist men inte minst väljer jag molotovs då där är två bunkers som brukar fyllas med folk”.
Plötsligt kanske jag märker att jag är fullständigt oduglig när motståndarna glider in med stridsvagnar. Ja, då spelar jag med Support-klassen i ett par timmar och låser upp ett raketgevär, eller antitank-mines, så att jag vid behov kan vara med och hjälpa till att ha ihjäl stridsvagnar och annat skit.
För mig öppnar det här upp ett helt annat taktiskt tänkande än vad Star Wars Battlefront-systemet gör. Och det är just anledningen till att jag inte kommer köpa Battlefront: jag vill spela som Medic eller Support och veta att jag kommer utvecklas i dessa klasser så att jag kan hjälpa min teammates på nya, bättre och roligare sätt.
Spelar jag som Medic i Battlefront och får starta med en pickadolla och ett paket med bandage som jag ska springa runt med i hundra timmar så finns det inte så mycket utrymme att förändra mig/mitt spelsätt.
Har jag tur kaaaanske jag får något användbart i en lootbox. Men det är slumpen som avgör detta – inte hur jag spelar.
Jämfört då med Battlefield 1:
Spelar jag som Medic så kommer min Medic-klass att levla och ge mig nya prylar.
Efter fem timmar kanske jag får ett gevär med ett scope. Helt plötsligt har jag en ny taktik vid stora, öppna banor.
Efter ytterligare timmar får jag en Medic Box. Tar jag med mig Bandages eller min Box?
Efter ytterligare timmar får jag ett hagelgevär. Bra att använda vid tighta banor!
Efter ytterligare timmar får jag en molotov. Inte lika dödlig, men mer störig än vanliga granater. Vilka tar jag med mig ut i fält?
Helt plötsligt kan jag bygga en loadout efter hur situationen ser ut.
”Okej, vi spelar på denna banan så jag tar med mig geväret med ett scope. Där är många choke points som jag kan slänga min Med Box vid… och sist men inte minst väljer jag molotovs då där är två bunkers som brukar fyllas med folk”.
Plötsligt kanske jag märker att jag är fullständigt oduglig när motståndarna glider in med stridsvagnar. Ja, då spelar jag med Support-klassen i ett par timmar och låser upp ett raketgevär, eller antitank-mines, så att jag vid behov kan vara med och hjälpa till att ha ihjäl stridsvagnar och annat skit.
För mig öppnar det här upp ett helt annat taktiskt tänkande än vad Star Wars Battlefront-systemet gör. Och det är just anledningen till att jag inte kommer köpa Battlefront: jag vill spela som Medic eller Support och veta att jag kommer utvecklas i dessa klasser så att jag kan hjälpa min teammates på nya, bättre och roligare sätt.
Citat:
Jag förstår era poänger. Det är kul att låsa upp saker.
Jag förstår bara inte varför det är ett sånt måste numera, när det inte var ett måste för 15-20 år sedan. Då var det ju skitsamma om det fanns massa unlockables, och man nöjde sig väl med att ens favoritklass bara hade ett vapen osv.
Spel som CS 1.6 (nåja, man handlar ju faktiskt vapen där, men vad som fanns ändrades aldrig), BF1942 osv. var ju kul att spela ändå, trots att möjligheten att skräddarsy sin upplevelse var nästintill minimal, om inte icke-existerande, och man kunde bara spela sin favorit på ett sätt.
