Mår jag verkligen bra?

Har jobb som går bra, 20+ år gammal och tränar nu några gånger i veckan styrkelyft. Jag mår fint, jag är en lättsam, lugn person som är gillad på jobbet.

Sedan jag slutade högstadiet har alla kontakter försvunnit som jag hade och har inte kontakt med någon alls på fritiden sedan flera år tillbaka. Och känner inte efter ett stort sug heller för den delen, utan jag trivs i mitt eget sällskap. Dock så undrar man ibland hur det är att ha någon som finns där.

Jag ser rätt OK ut, som blivit bekräftat utav många potentiella flickvänner under mina dagar men har alltid varit för feg eller spelat ointresserad så inte blivit något där. Jag känner att allt eftersom jag åldras så mister jag mycket i livet som andra går igenom.

Jag klarar mig utan vänner då jag härdats med tiden, men det skulle vara trevligt med en flickvän.. Hur störd är jag från en skala 1-10?


*Oskuld
*20-21 år gammal grabb
*Inga vänner

*Hobbys: Mecka,Datorn,Träna, ensamtid
*Plan för framtiden: Spara ihop till kontantinsats till lägenhet/hus, bli starkare på gymmet, bli en bättre mekaniker/snickare samt potentiell flickvän

Notera: Som ung hade jag extreme humörsvängningar och jag var riktigt jobbig att handskas med, kunde slås kasta saker eller skrika som en idiot om jag inte fick som jag ville eller blev missförstådd, detta försvann vid början av högstadiet och personer i min omgivning i dagsläget kan inte förstå hur jag kan vara så lugn idag, en helt annan person.

Ifall någon är intresserad utav att läsa detta.

Du verkar trivas med det mesta. Då mår du bra.

När du inte trivs så mår du inte bra

Hej Uniquelad! Det är väl bara du som kan avgöra om du mår bra eller inte?

Kan säga att jag passar in riktigt med dig själv+ du har de bättre än jag.

Du har det bra och du trivs med hur du lever? då har du inte missat något vad är det som hundrar dig? du har ju minst 20 unga år kvar, börja nu det är sldrog försent, du kan alltid ändra på något

Uppskattar svaren, för att vara lite tydligare: 99% i min sits hade inte mått som jag gör, hur kommer det sig? Är det så att jag lever i en lögn och stänger av mina känslor i vardagen för att jag ska fungera?

Jag är rädd att jag kommer ångra mig senare i livet ifall jag fortsätter leva som jag gör, eftersom detta är helt emot samhällets normer.

Någon som känner igen sig och kan ge råd?

Du är en sann introvert - en person som mår bra av ensamtid och inte behöver omge sig av människor för att må bra. Det är en lögn att 99% skulle må dåligt av att vara i din sits.
Många mår nog bra mycket bättre av att ha en sådan livssituation men faller offer för omgivningens påtryckningar om att hålla en social standard - något du tycks sluppit undan.

Att klara sig utan vänner är inget jag personligen kan relatera till, då jag helt enkelt inte fungerar som du gör. Jag känner spontant dock att du bör vara nöjd med att må bra i din tillvaro. Njut av det du har, och ändra det du vill ändra.
Vill du skaffa flickvän? Gör det då. Det finns många olika strategier för det. Jag hade dock ändå rekommenderat dig att lida dig igenom att skaffa några vänner - då ditt sociala liv hade blivit mer intressant för den "potentiella flickvännen". En person helt utan vänner är inte så rolig att hänga med, i mina ögon.

Men för att besvara hur störd du är på en skala 1-10? Max 3. Lite potentiell autism att sakna vänner och att ha väldigt få "nördiga" intressen - men jag vet PÅ TOK för lite om dig för att kunna agera hobbypsykolog på riktigt.

/L.

Bra råd av Lexem.

TS verkar vara jordnära och ha realistiska mål.

@Lexem, mild asbergers är inte omöjligt att jag har dock blev jag testad som litet när jag var galen och det visade negativt. Du har besvarat de flesta frågor jag hade så tusen tack, ville bara veta mer eller mindre hur knäpp jag är som lever såhär. Eftersom att jag själv inte lider av det (än?) så fortsätter jag köra på med det som gör mig lycklig.

Jag är inte så krävande, t.ex efter en dag på jobbet och få slänga sig i duschen, ta på sig fräsha kläder och sedan andas ut är gott.

Ha det fint /Grapp

Nu var du allt shysst jag försöker att ha en sådan realistisk och god attityd som jag kan.

Jag avundas dig, då jag i din ålder inte kunde vara en timme utan att det hände nåt, man berusade sig, låg runt och pratade strunt med en massa folk till väldigt liten nytta och mest för att lindra nån obestämd ångest. Jag skulle säga att du verkar må bättre än de flesta.

Vill du ha partner och kanske barn i framtiden kan du ju försöka intressera dig för olika människor lite, mer i studiesyfte, inte för att det är nånting man skall eller bör göra. Gå ut och ta en öl och kolla på folk. Du verkar ju trygg utan ett entourage, och sånt är ju också attraktivt för många som letar efter den tysta starka typens snubbe, vilket du verkar vara. Det är nyttigt att prata med nån irl vart femte år i alla fall för att upprätthålla färdigheten, även om man fennotypiskt inte är den mest sociala flocklevande primaten.

Lycka till!