Varför är inte alla för liberalism?

Finns i stort sett ingen som vill ta bort något helt. Definitivt inget parti i sveriges riksdag iaf. Det som kommer närmast är väl att Yttrandefriheten är rätt hotad från en del partier, MP framförallt.

Försök få stora projekt genomförda utan någon som leder och styr.

Inget helt förstås. Men det mest besvärliga i allt jag läst från the 2 treasies och framåt av liberal litteratur är äganderätten. Både det här "fair aquisition" och rätten att skänka. Just skapandet av klasser, priviligierade grupper och liknande skapar bekymmer, upplevda orättvisor som leder fram till situationer som gjorde att Mont Pelerin-uppropet skrevs. Till och med Karl Popper, som var med i den här gruppen insåg detta.

Jag menar inte Sovjet. Jag menar mer att skatter är bra, och än mer dialoger av typen att mediokra ungar från rika familjer inte skall få ta plats från bättre från enklare familjer. Det vore naturligtvis bättre om de rika familjerna lyssnade på sitt samvetes röst.

Demokrati... är det någon tid det gnällts på demokrati så är det väl nu. Men där är jag nog ändå för. Det är säkerligen just den globala marknadsekonomins organiska vägar som satt Trump på tronen via just demokratiskt val.

Men inget på din lista är fel och inget är bra att tillåta fullt ut bara för att. Så kompromissen gäller över hela fältet.

Problemet med staten är inte att någon leder eller styr, det är tvångsaspekten vi är emot. Libertarianer och anarkokapitalister ser inget problem med frivilliga hierarkier (till exempel på en arbetsplats), där det finns en chef som leder och styr.

Mmm, vissa verkar nästan blanda ihop libertarianism och anarkism med ren nihilism. Sedan är det klart att statens vara eller ickevara är en komplicerad fråga - och därmed hur ett samhälle med en minimal/ingen stat ska/bör organiseras - men att det krävs någon form av ordning är ju givetvis självklart.

Och här kan man väl lägga till resonemang om att projekt typ ett helt land är svårt att projektleda, och ett land är inget projekt.

Det staten har att arbeta med, anser då även jag som inte är någon liberalist eller anarko, och ingen socialist heller, är lämpligen ingen detaljstyrning.

Det handlar i min mening(som nog inte är din Libertarisimus) mer om att mer sätta ramar i stil med beskattning, regler och lagar. Visst det blir ett visst mått av tvång men inte Sovjet. En kompromiss, en viss inskränkning i de lyckligt föddas behov att få göra ganska mycket som de vill och en viss knuff för de mer olyckligt födda som inte har många val alls att göra. Men en handlingsram att verka inom.

Man kan tycka vad man vill om det, men det är väl modus operandi i stort sett alla framgångsrika stater. Låt vara att beskattningen och reglementena varierar.

Just metaforen Chef är ju kanske bättre än metaforen Projektledare då man pratar något i dimensionen Nation. Det handlar mer om att kunna reagera på situationer än att exakt bestämma och gå mot något slags färdigläge i framtiden.

De "olyckligt födda" som du skriver om ser jag inte som ett argument för en stat. De människor som kanske föds in i fattigdom, är handikappade eller psykiskt sjuka har självfallet väldigt få alternativ i livet. De är i behov av det så kallade statliga skyddsnätet.

Men du är en smart kille, så jag vet att du inte ser plikten att skydda nationens svaga individer som uteslutande statens uppdrag. Även organisationer, NGO:s, företag eller vanliga människor som jobbar ideellt kan utföra dessa uppdrag utan problem och utan att behöva med våld beskatta hederliga medborgare.

Jag förstår och accepterar även det faktum att staten kan skydda dessa svaga individer på ett effektivt sätt. Problemet ligger snarare i hur staten väljer att finansiera sina projekt, nämligen genom tvång och hot om våld; det är där skon klämmer.

Liberta, problemet med de icke-kapitalägande är många (är en själv, mina skulder är större än mina tillgångar). Rent fattiga människor är en sak, med sociala problem, oroshärdar förutom de rent medmänskliga synpunkterna. Dock är problemet större skulle jag tro med såna som typ mej. Som är rättså småframgångsrik, utan att ha fått frågan som barn om vad jag vill göra med mitt liv, arbetarsläkt med liten klassresa under folkhemmet.

Det är i våra led som irritationen med kapitalismens klassbevarande skapar mest ilska, och den fredsbevarande ambitionen som bl.a. Mont Pelerin söker biter sig själv i svansen.

Problemet är liksom, för att frihet skall funka fullt ut så måste alla vara reellt fria. Och det är bara genom att ta frihet från de som har för mycket av den och ge till de som har för lite av denna frihet...
Dock lika mycket en inställningsfråga som en tvångsgrej. Hur får man lägre medelklass och arbetarklass att fundera på vad de vill göra med sina liv?

Hur ska ordning, och som en följd av det, saker som äganderätt, upprätthållas utan något tvång?

Tvång/våld i självförsvarssyfte är självfallet tillåtet. Det är initieringen av tvång som vi är emot, till exempel när staten med våld beskattar fredliga medborgare.

Om man vill upprätthålla lag och ordning utan staten så gör man det genom att anlita väktare eller privata poliser, du kan även äga hur mycket vapen du vill.

Och när jag, som är tyngre beväpnad än dina vakter, rånar dig, vad gör du när jag har gömt rånbytet på min mark?

Eftersom en överväldigande majoritet är emot stöld och rån så skulle antagligen inget företag vilja utföra dina farliga och grymma ärenden. Varför skulle dessa väktare gå med på att råna en oskyldig person? De skulle omedelbart få sparken.

Men om du och dina polare bryter er in i mitt hem och gömmer värdesakerna i ditt hem, så skulle en privat domstol ta upp mitt ärende och om den finner dig och dina polare skyldiga så kommer jag att bli ekonomiskt kompenserad. Du och dina polare skulle antagligen bli utstötta ur samhället.