Citat:
Ursprungligen postat av
Nakkvarr
Om piloten av någon anledning skulle bestämma sig för att flyga parallellt med en tangent till jordytan snarare än parallellt med jordytan själv skulle planet givetvis efterhand stiga tills antingen vingarna miste sin bärkraft i den tunna atmosfären eller motorerna stannade av syrebrist.
Det kan ju vara lite kul att se hur långt man kan flyga i en i alla dimensioner rak linje längs jordytans tangent med ett vanligt passagerarplan. Om man använder den klassiska formeln för avstånd till horisonten för olika höjder, sätter att starten sker vid havsnivån, stiger så långsamt att det följer tangenten och att planet med lätt last och att man knaprar på säkerhetsmarginalerna klarar 15 000 m.ö.h. så får man att planet kan färdas c:a 44 mil i färdriktningen men sedan klarar det inte att stiga mer. Så vitt jag vet sätter vingarnas bärförmåga gränsen innan motorerna börjar kippa efter andan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Nakkvarr
Vad jag förstår är detta ett högst reellt problem vid flygning på måttlig höjd över bergig terräng. Var det inte något militärplan som flög rakt in i Kebnekaise härom året?
2012 var det som en norsk Hercules drämde in i Kebnekaise, blev bara smulor kvar av planet och alla fem ombord omkom. Deras terrängkarta hade väldigt låg upplösning i norra Sverige.
Så vitt jag mins från när jag hade flygcert för länge sedan (innan jag blev för feg) så var höjderna på flygkartan (i pappersform) angivna i meter medan höjdmätaren i planet visade i fot. Hastighetsmätaren var graderad i miles i timman (ovanligt, brukar vara knop) medan man snackade om sträckor i km och vindhastighet i knop. Länge leve SI-systemet!