Vilket språk är mest förståeligt tillbaka i tiden?

Men det där är också fusk för skriftspråket räknas inte. Klassisk kinesiska kan ha låtit såhär, och det förstår inte någon nutida kines:
https://www.youtube.com/watch?v=VIkQSuZbbt0

Även i avseende av skriftspråket är det mycket annorlunda. Förvisso samma tecken, men mycket mer lämnades till kontexten att tydliggöra. Plus all förändring i betydelsen, förstås. Då kan vi med samma framgång räkna nygrekiskans räckvidd tillbaka i tiden vad gäller begriplighet till den tidigaste nedskrivna arkaiska grekiskan någon gång för tre och ett halv tusen år sen.

Frågan som ts ställer, om man ska tyda frågan välvilligt, är vilket språk har förändrats förhållandevis litet under längst tid.

Varför skulle norska vara modernare än svenska? Jag har alltid fått intrycket av att norska är mer ålderdomligt.
Inte många ord begrep man där , bara några enstaka ord, men inte tillräckligt för att ta ut ett sammanhang. Hur mycket skulle en islänning förstå av detta?
Just precis. Min frågeställning syftar också till både tal- och skriftspråk, men jag utgår från att skriftspråk är lättare att förstå längre tillbaka än talspråk, i de flesta språk.

Troligen mycket mer än vi. Hela Norden hade alltså ett enda språk. All urnordiska är rekonstruerad utom texten på det ena Gallehushornet: "Ek hlewagastiR holtijaR horna tawido." Ek är "jag"; hlewagastiR tror man är ett egennamn: Legäst/Lägäst; holtijaR tror man betyder antingen "Holtes" (far till hlewagastiR) eller "från Holsten"; tawido är kognat med tyskans tat och engelskans did och betyder alltså "tillverkade". H i början av ord uttalades ganska tjockt, nästan som ch i "Bach". De stora R:en uttalades ungefär som dagens engelska r. W uttalades som i modern engelska.

Latin kanske? jag kan inte så mycket om språk.

Latin är dött, så det räknas inte riktigt (även om jag skojade tidigare i tråden med att det ju finns folk som talar latin). Det latin som man lär sig idag är vad gäller grammatik, ordförråd och uttal ungefär som man tror att romersk adel talade för 2000 år sedan eller något tidigare. Det är troligen åtminstone som man talade vid mer officiella tillfällen, som t.ex. tal i senaten.

På vilket sätt skulle latin vara ett dött språk? Katolska kyrkan hade väl som obligatoriskt språk i kyrkan vid mässor osv till för bara några år sen typ 80-talet?

Ja, fast då läser man ju bara upp gamla texter. Det är inte så att prästerna pratar med varandra och församlingsborna på latin. Man säger alltså inget NYTT på språket, bildar inga nya meningar. Då är det ganska dött.

"Döda" språk är sådana som ingen har som modersmål. Ingen som lär sig latin eller klassisk grekiska talar det som något av sina förstaspråk. De är alltså "frusna" i grammatik, ordförråd och uttal, latin vanligen i en högtidlig form från runt Kristi födelse och klassisk grekiska från ungefär 500 f.Kr.

Norge uppdaterade sitt språk för 10 år sedan. Sverige för över 100 år sedan.

Finska YLE sänder nyheter på latin: Nuntii Latinii


https://sv.wikipedia.org/wiki/Nuntii_Latini
http://areena.yle.fi/1-1931339

Lingua Latina mortua est, vivat lingua Latina!

Norskan, svenskan äldre än kinesiska. Only in Your dreams.

Svenskan är ju en tysk dialekt, lågtyskan.

Det förvånar mig att ingen ännu har tagit upp den synnerligen konservativa finskan i det här sammanhanget.