Vad gick snett i utvecklingen hårdvara versus datorspel??

Det var inte bara processorn som kostade skjortan 1994, en 500MB hårddisk var åtskilliga tusenlappar och 20MB RAM var väl rätt mycket också om jag inte minns fel.

Är rätt säker på att det var Cyrix på 66 Mhz, osäker på modellnamnet men jag minns att den rätt snabbt byttes ut mot en Pentium Overdrive i samma butik just därför att den processor som paketet kom med saknade flyttalsenhet. De pengar som sparades i första affären på att snåla in på processorn kastades därmed bort med råge. Det här var på den tiden en butik utan omsvep kunde ta nån tusenlapp för att de tog in en dator och byta ut delar eller uppgraderade åt dig.
Förmodligen krävde butikerna att de som jobbade i verkstaden skulle vara utbildade till civilingenjörer eller något.

Det är rätt få spelmotorer som är cpu-bundna. De flesta brukar klara sig rätt bra än så länge på en eller två trådar. Finns exempel på Youtube på folk som bygger lågbudgetsetups med Pentium-G processorer och mellansegments-gpu, fungerar för det mesta rätt bra.

The Witcher 3 var ett spel som tydligen var väldigt parallelliserat och hade svårt att hålla sig stabilt på mindre än fyra trådar. Dels var det fysiksimuleringar för all vegetation och det var tydligen en massa arbete som gick in i att hålla koll på LOD och culling.

Där cpun och framför allt antalet trådar spelar roll handlar framför allt om rts där du den skall ha flera tusen enheter att hålla koll på. Har varit med om enstaka frame drops här och där i fps och tredjepersonsspel, men regelrätt lag på typ en halv sekund där allt fryser när det varit frågan om rts. Är osäker på att det kommer att lösas med den budget och tidsram som spelföretag har på sig.

Det skulle kräva att man fuzzade alla möjliga scenarion på ritbordet och förhindrade cache-outs genom att förutse de scenarion där de skulle inträffat.

Jo 20MB var rätt mycket men inte tokmycket.

Många 486:or hade chipset begränsade till max 16MB, medan Pentium-korten normalt klarade 64MB. 1995 när jag växlade till 90MHz Pentium (P54C) så låg minnet på 4000 per 16MB för paritetsminne. Ett par år tidigare när 25MHz 486DX var ny så låg minnet på 1000 per 1MB.

Någonstans runt 1993 kostade en 1.3GB SCSI-disk 10000. Och en hel del premium för SCSI samt att klättra uppåt i storlek. Så en 500MB disk 1994 försvarar inte heller de ockerpriser som massor med företag tog för sina hem-PC.

Butikerna använde glada hobbyister som skruvade och ofta utan ESD-armband. Var en kort era där en del drog in stora förmögenheter tack vara det enorma penningtillskottet via personalköp.

Inte så många spel behöver många kärnor. Men om spelet kör på en eller två kärnor så är spelet fortfarande beroende av att dessa inte stallar i väntan på minnesaccesser.

Jag tror de totala frysen som en del program kan uppvisa antingen är för att de behöver hämta upp ny information från disk och saknar spekulativ hämtning - eller att den spekulativa koden bara hade otur och inte var snabb nog. Eller alternativt när man kör nätverkade spel och det efter en nätverksstörning plötsligt kommer in en väldig massa uppdateringar som spelet måste reagera på.

När man slår hål på processorcachen så ser du aldrig några frysningar eftersom vi pratar om mindre än microsekunder - bara just att olyckliga minnesaccessmönster kan ge högst signifikant total tid som processorn väntar på data. En modern processorkärna är hyperskalär - den vill utföra mer än en instruktion per klockcykel även om vi ignorerar hyperthreading och multipla kärnor.

Fast vilken SCSI var det isf? Det var väl knappast alla SCSI-diskar som var snabbare än de vanliga vad de nu hette, var väl bara att man kunde ha flera diskar på samma kontroller?