Varför jag skaffade barn är för att jag ville uppleva den enorma kärlek som inte går att jämföra med någon annan känsla en människa kan ha och den upplevelsen trumfar för min del allt
Sen ser jag i princip bara fördelar med att ha barn. Att utvecklas som människa, att få följa en annan människas utveckling från födseln, att få finnas där och göra sitt bästa för att vara en så bra förälder som möjligt, att få dela den glädje och sorg och alla andra känslor som utgör livet så intimt med sin familj, sitt eget kött och blod, tycker jag är fantastiskt! Dessutom tycker jag inte att det stämmer att barn skulle begränsa andra upplevelser i livet i någon större utsträckning. Visst är det några intensiva år i början då man får anpassa aktiviteter efter småbarn ett tag men barnen växer ju snart upp och vi kan då dela mer och mer avancerade upplevelser tillsammans.
Sen ser jag det lite som en "plikt" gentemot mina förfäder att föra våra gener vidare. Jag gillar känslan av att vi utgör ett led som sträcker sig bak till mänsklighetens början och fram i framtiden. En del av mig kommer att leva kvar genom mina barn, både genetiskt och genom de intryck de får av mig genom vårt liv tillsammans. Vilket utseende mina eventuella barnbarnsbarn har om 100 år är mig helt likgiltigt, mina gener lever ju i dem oavsett vilken hudfärg de kan tänkas ha.