Livia, för helvete. Antar jag att du menar. Hon blev en gud sen t.o.m. har jag för mig.
Idag ser vi dem och talar om dem, det gjorde vi inte förr. Deras historia börjar berättas allt oftare, och vi inser att de har spelat en enormt viktig roll - ibland viktigare än deras män. Förr var de "bara" hustrur, mödrar, systrar och i stort sett aldrig en egen kraft utan enbart ett bihang till en man, och framförallt strävade de aldrig någonsin efter egen makt utan var helt inriktade på att hjälpa en man med hans - trodde vi, ja.
Jo tack, feminismen gillar dem nog. Det är ju ofta feminister som har grävt fram dem. Men de visar också med all önskvärd tydlighet att kvinnor inte ständigt är genomgoda, änglalika varelser som bara pysslar om andra och struntar i sig själv. Det kan nog vara ett bekymmer för somliga, dock sällan för feminister, tror jag.