Ja, då var det dax igen. Återigen är Sveriges mest kränkte och trakasserade herr (trumvirvlar) Masoud Kamali, på krigsstigen igen. Nu mot universitetsledningen på Mittuniversitetet som han anmält för kränkande särbehandling (Miun 2017/1642). Återigen tar Kamali på sig offerkoftan och menar att den nya ledningen har motarbetat och diskriminerat honom sedan den tillträdde. Ledningen ska systematiskt ha kränkt genom att framställa honom som en del av det omfattande arbetsmiljöproblemet på SOA och enligt anmälan velat köpa ut honom. (Vem vet om prefekten även denna gång hjälpt Kamali att skriva anmälan, vilket kan misstänkas då den inte innehåller några stavfel?!) Av hans anmälan framgår som vanligt inte vad han grundar detta på. Här finns en slående likhet med Kamalis så kallade ”forskningar” som också har svag eller obefintlig empirisk koppling. Som en fransk forskare som tidigare har samarbetat med Kamali konstaterar:
"These are simple errors, the kind that one does not even expect from first year university students. If this is to be the level at which research is undertaken, then it has to be stopped before there is a major international scandal, to say nothing of a national scandal. This is not what we should expect from someone who has responsibility for a huge research grant and the position that he has been offered as a result of what can only be interpreted as affirmative action for those who complain discrimination." (Borg s 8) (
https://timbro.se/app/uploads/2017/0...r-man-svar.pdf )
Återstår att se de hur detta kommer att utveckla sig. Antar att herr Kamali börjar känna sig lite trängd. Till sist kanske verkligheten kommer ikapp. Att han är en medioker forskare och mer att likna vid en demagog är ju väl dokumenterat, tillika hans bristande verklighetsuppfattning. (”I Sverige tog man inte i hand 1989”!!!!!!) Att han sedan uppträtt despotiskt, maktfullkomligt och diskriminerande internt har ju tyvärr tystats ner länge men på senare tid kommit att uppmärksammats mer och mer. Utan sin tjänst och professorstitel är herr Kamali ingenting alls. Då skulle han inte kunna sitta och godtyckligt dela ut interna forskningsmedel till dem han för stunden vill premiera eller sänka, göra lyteskomik om professorer på sociologiska avdelningen och fabulera om sin ”världsledande forskningar” inför hänförda lojala undersåtar på SOA. Ballongen skulle spricka totalt om detta hände. I det avseendet kan man faktiskt förstå hans rädsla och tycka lite synd om honom. De som har sett hans fullskaliga persongalleri vittnar om att det i grunden är en sjuk person med en verklighetsfrämmande och grandios självbild. Tyvärr finns det ingen med psykologisk kompetens i hans närhet som kan upplysa honom om detta. Ingen vågar säga att ”kejsaren är naken”.
För närvarande råder enligt de uppgifter jag fått en närmast paranoid stämning på avdelningen, då man är ytterst rädd för att något ska komma ut. De lägger inte längre ut några protokoll i diariet från sina möten och är oerhört konspiratoriska över att missförhållandena på avdelningen kommit i dager. Det finns personer som fruktar för sin egen säkerhet på avdelningen om det skulle komma ut att de haft kontakt med någon utomstående och pratat om missförhållandena på avdelningen. Fasaden utåt är ju att det är en så bra och välfungerande avdelning som helt oförtjänt utsätts för lömska påhopp. Prefekten har i detta fall vad jag hört fått eller tagit på sig uppgiften att vara ”Bagdad Bob”, alltså den som förnekar alla problem och bortförklarar fakta, till och med direkt diskriminerade förfaringssätt mot tidigare medarbetare. Ett exempel av många på detta är den förre prefekten som satte i system att undanhålla personalinformation till vissa medarbetare som hamnat i onåd, vilket han även fortsatte med efter att han avgått och istället fått mindre ledningsuppdrag under den nuvarande prefekten. Trots att detta påtalades så var det bara något den nuvarande prefekten ryckte på axlarna åt och inga åtgärder vidtogs. Detta skedde vid upprepade tillfällen och finns dokumenterat. Exemplen på liknande händelser och förfaringssätt kan göras lång. Tillika nuvarande prefektens totala ointresse att diskutera sakfrågor och att komma tillrätta eller åtgärda dessa handlingsmönster som att exempelvis att starta gemensamma upprop mot enskilda medarbetare, ändra i protokoll, utöva åsiktspåtryckningar genom hot, aktiv historieförfalskning och att sprida lögner i såväl protokoll som inte minst muntligen etc. Detta är exempel på enskilda händelser som definitivt inte går att diskutera vid avdelningen. De bemöts enbart med tystnad eller i något fall aggression. Detta är ett stort grundproblem, att i princip allt får passera om det görs av den ”inre kretsen”. Som jag tidigare tagit upp är ”Köpenhamnshändelserna” enligt många central. Alltså Kamalis utfall i forskarkollegiet. Detta gick som sagt aldrig att diskutera efteråt och spåren efter detta försöktes istället sopas bort upp på högsta ledningsnivå. I det protokoll som skrevs vid mötet finns inget nämnt om Kamalis häpnadsväckande utbrott och hot, däremot pekas en helt annan person ut som den som agerat fel. Pga att hen inte anmält en fråga i förväg! Detta protokoll kom aldrig att justeras trots en otrolig press från den ”inre kretsen”. T o m huvudskyddsombudet blev inkopplat pga den hotfulla stämning som uppstod. Dekanen informerades om dessa händelser men inget hände. (Hon verkar dock i dagsläget vara mycket stressad och framstod inte helt hälsosam då jag såg henne för några dagar sedan)
Sedan är det intressant att se ”SOA-sekten” och dess krampaktiga fäktande med den så kallade Stening-rapporten. Vad jag känner till handlade direktiven i den inte om att studera arbetsmiljön i stort (Stening är dessutom advokat, inte arbetsmiljöutredare). Upprinnelsen var en skrivelse från Kamali till SULF, riktad mot en medarbetare med rent groteska anklagelser även med ”Kamalimått” mätt. Bland annat att hen skulle ha skrattat åt Kamali när hans son gått bort. Vilket är fullständigt absurt och motsades av ett kondoleansmail som hen skickat till Kamali vid den aktuella tidpunkten. Hen skulle även ha ”demoniserat” honom. (ett av Kamalis favorituttryck om personer som vågat kritisera honom tillsammans med den obligatoriska rasiststämpeln) Stenings uppdrag var vad jag hört att se ifall det fanns juridiska skäl för att säga upp Kamali pga dessa grova anklagelser mot en kollega. De som intervjuades i denna rapport var tre personer. Kamali, prefekten och den anklagade. Så det är tre personers utsagor som denna rapport vilar på. Vilket kan anses som ett skevt och tunt underlag för att dra några slutsatser om arbetsmiljön i stort. Däremot har företagshälsovården under 2016 gjort en mer heltäckande arbetsmiljöundersökning av personalen där alla intervjuades. Denna presenterades dock aldrig i sin helhet och förklarades bort av prefekten med att den hade ”fel” fokus. Vad jag fått information om är att prefekten var mycket mån om att innehållet i Previarapporten inte skulle läcka ut. Mycket indikerar på att det fanns allvarlig kritik mot arbetsmiljön i denna undersökning men den mörkades av prefekten. Här kan man givetvis misstänka att dekan hade ett finger med i spelet.
De som orkat läsa mina inlägg här förstår att det är en otroligt komplex och tragiskt situation och det som tagits upp är långt ifrån allt som skulle anses helt oacceptabelt på en fungerande arbetsplats. Här finns inga enkla lösningar och egentligen bara förlorare. Många sunt tänkande människor har farit mycket illa pga den arbetsmiljö som tillåtits råda på SOA. Det är ett antal professorer, lektorer, adjunkter och doktorander som trakasserats, frysts ut och mobbats bort under en lång rad av år. Idag är de framstående och fullt fungerande personer på andra arbetsplatser och institutioner även om såren från SOA-tiden finns kvar hos många. Gemensamt för dessa är att de alla har tvingats bort av en liten sektliknande grupp som av någon outgrundlig anledning tillåtits hålla på med detta alltför länge. På skattebetalarnas, vetenskapens och studenternas bekostnad. Det är hög tid att SOA med Kamali i spetsen börjar försöka efterleva de mänskliga rättigheterna i handling och inte bara i teorin. De kan börja med Artikel 20:
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
Sedan kan de försöka implementera artikel 7 om att alla ska behandlas lika och inte diskrimineras. Tyvärr verkar kompetensen kring hur man i praktiken efterlever dessa vara mycket begränsad på avdelningen.
/ Deep Throat