Avgörande livsval, jag behöver hjälp att tänka rätt

Jag hade följt mitt hjärta. Man har bara ett liv och precis som du är inne på så blir du inte yngre. Har själv studerat väldigt mycket och dessa tider har varit de bästa i mitt liv, sen att jag inte jobbar idag med det jag är utbildad till är en annan sak. Dock ångrar jag inte studierna!

Kör! Det andra löser sig under tiden.

Ja, studier blir det, men inom dagspendlingsavstånd. Dottern tog inte gårdagens samtal bra, fick en akuttid på BUP idag. Jag tror hon behöver sin pappa i närheten en tid framöver.

Även om du stannar på orten så byt ut huset. Ingenting kommer att bli bättre av att du går och trampar i det gamla samtidigt som din fru testar sina vingar.
Inte för dig och definitivt inte för dottern.

Alternativt att en av er flyttar till något närområdet och den andra bor kvar i huset tills dottern är klar med skolan och sedan säljer ni.
Viktigt är att det är en av er som det som hem i så fall - och den andra faktiskt är boende någon annanstans.

Kör hårt vafan. Sålänge inte nya tjejen är i barnas ålder borde det vara fine? Talar förvisso bara av egen erfarenhet, men hatade när jag var 15 och farsan dejtade en 19-åring lmao

Ok. Mitt råd blir då att ni lägger ut kåken till försäljning samtidigt som du skaffar dig en liten billig lya någonstans i närheten där du kan starta ditt nya, roligare liv, och vara nära dottern, men då börjar plugga det du vill på distans. Och när krutröken lagt sig så flyttar du till en "proper" studiestad och går allin helhjärtat (man kan inte leva riktigt studentliv utan att bo i en studentstad)

Det lite trista är att ja har inte råd med huset ensam. När jag pluggar blir ekonomin mindre
Lägenhet måste vara rätt billig om det ska fungera men då blir det en rätt liten lya. Ska man kunna träffa barnen så ryms dom nog inte​i lägenheten, huset funkar bättre för det.vår skiss är att köpa en 2:a och så turas vi om att bo med.barnen i huset. Så kan man kanske köra i ett par år. Sedan fixa upp det som behövs och sälja huset. Så flyttar jag dit jobb finns medan frun lever vidare på orten. Tyvärr är jag sån så jag älskar henne av hela mitt hjärta fortfarande, även om hon har sin kvinna. Hjärtekross och stor sorg kantar mina dagar. Är därför otroligt ointresserad av nya damer eller party.
Gissningsvis är det en skitdålig idé, kommer att ta längre tid att komma över henne men känns som att jag inte har så många val

Fast det är ju just det som kommer att ställa till det rejält för dig med ert upplägg.

Hur kommer du att känna när du kommer hem till huset eller lägenheten och skall sova i samma säng/utrymme som hon och hennes nya varit i?

Hur kommer du känna inför spåren som den nya lämnar efter sig?

Hur kommer dina barn känna när mamman och hennes nya äger tillvaron både i huset och lägenheten - och du inget eget?

Upplägget låter väldigt bra på papper - men är ett upplägg som bäddar för både konflikt, sårade känslor och bitterhet .. och det gäller inte bara er vuxna.

Det är tveklöst en fantastiskt usel idé. En sådan lösning lär definitivt inte fungera alls utan bara göra sker och ting jobbigare. Det är ju inte villan som dina barn vill ha utan en välmående och harmonisk pappa, oavsett om det är i en villa eller en liten lägenhet.

Barnen är ju som det framstår nästan vuxna så de lär förstå läget så ta med dem i din diskussion och låt dem vara en del i processen. De har faktiskt ingått i den familjen en mycket större del av sina liv än du och frun...

Tio mil är ju ingenting, det finns de som pendlar längre till jobbet varje dag, och det är faktiskt till största delen ditt ansvar som förälder att hålla en bra kontakt med dina barn. De är ju som sagt nästan vuxna och kommer ändå inom kort ha ett eget liv utanför ert "familjeliv" i villan.

Håller med er båda om att det är en rätt sjuk idé. Men rent ekonomiskt går det på ett ut med att jag skaffar egen lägenhet och dagspendlar 10 mil. Men då begränsas livet till en lägenhet i en stad jag inte tycker om, jämfört med villan ute på landet med natur och livskvalité. Jag är visserligen rätt slagen av sorg och sådant nu. Men jag hoppas på att komma över detta vad tiden lider. Min frus älskarinna arbetar i treveckors perioder i Norge så det blir liksom lite långt mellan gångerna med. Ja, fan vet, men jag anar att älskarinnan högst sporadiskt kommer få följa med till villan då framförallt dottern kommer leva jävel om det händer. När älskarinnan är hemma bor de troligen mest hemma i hennes lägenhet. Så det här med vår gemensamt ägda lägenhet... ja, den blir nog mest använd av mig när frun har "Husvecka" och barnen när de varit på fest i stan. Frun har den nog mest som tillflyktsort när älskarinnan inte är i landet. Kan vi hanka oss fram på det viset i mina tre studieår så är jag nöjd. Får jag en vettig lön efterstudierna tar jag gärna över huset, eller så säljer vi och jag byter stad samtidigt som barnen flyttar ut för vidare studier.

Visst, ett uselt alternativ, men just nu känns det mest rimligt ändå.