Kort som man - Mindre respekt från andra människor?

Då kan den korta killen bära kniv kanske. Om jag får välja så slåss jag hellre mot en som är 2m lång och inte har kniv än mot en som är 1,65m och har kniv.

Kanske, ja, men det är ju helt hypotetiskt. Jag slåss hellre mot en tungviktsboxare på 210 än en dvärg beväpnad med en uzi, men man mot man utan några vapen spelar kroppsstorleken en stor roll.

Vill ni verkligen veta det vetenskapliga svaret? Känns lite som ni diskuterar men vill igentligen bara bekräfta eran egen världsbild. Tvärtom är ju det här något som det forskats på ganska länge. Men det här ju som kuken...har man liten vill man ju inte höra att storleken spelar roll.

Bl.a. har jag läst en amerikansk vetenskaplig rapport om hur kvinnor reagerar (omedvetet) på kortväxta försäljare.
Det spelar faktiskt ingen roll vad en kort försäljare säger till en kvinna...hon kommer instinktivt att utgå från att korta män ljuger. På motsvarande sätt utgår en kvinna från att en lång man talar sanning.

Naturligtvis är det här ingenting som kvinnan själv är medveten om. Har många andra exempel om ni verkligen vill veta.

Men som sagt...hur kul är det om man är kort?

Nu är jag visserligen tjej, men känner inte alls igen mig i det du skriver om jag utgår från mina kortare manliga bekanta som rör sig i storleksklassen 154-167 cm. Jag har aldrig upplevt att de blivit sämre behandlade, "fått mindre respekt" eller någonting sådant pga. sin längd. Inte alls faktiskt.
Och iaf om vi pratar män runt 165 cm vet jag inte riktigt om jag vill kalla de så "korta" heller - iaf inte i bemärkelsen "ovanligt korta". De måhända vara 1 dm under medellängd, men det är ju knappast ovanligt med killar i den längden.

Vad är måtten för att vara kort respektive lång enligt den vetenskapliga forskningen som du har tagit del av?

Jag har mer respekt för dem som är kortare än genomsnittet för vad kort är speciellt dem som har fyrkantiga huvuden. (no homo).

Tyvärr, så tror jag mäns längd påverkar mer än vi tror eller vill erkänna. De män jag känner till (uppväxta här i Sverige) som är betydligt kortare än genomsnittet har samtliga i olika grad fått gliringar gällande detta under sin uppväxt. Det påverkar.
En del känner ett behov av att kompensera detta på olika sätt. Genom att till exempel bli onödigt kaxiga eller hävdande när det gäller kunskap, yrke, erfarenheter osv.
Att vara kortare än till och med många kvinnor gör kanske att det urvalet blir mindre. För oavsett vad man må tycka eller tänka så vill många kvinnor ha en man som är längre och många män en kvinna som är kortare. Det är standard i samhälllet. Sådant som avviker från standarden märks och inte alltid i positiv bemärkelse.
En mycket kort och liten man behöver vara någon slags martial art snubbe för att kunna hävda sig fysisk mot en man av normallängd. Det utnyttjas i olika sammanhang. Kanske framförallt under uppväxten.
Kvinnor kan vilja känna sig beskyddade av sin man. Ålderdomligt? Ja, kanske...Kulturellt eller biologisk? Vad vet jag, men däremot vet jag att många upplever det så...oavsett.

Det där med Napoleonkomplex är rätt intressant. Jag försöker givetvis inte ha en jobbig attityd eller bete mig som ett svin ändå, men jag upplever att vi män som är under medellängd måste vara lite mer "på" än andra för att synas och höras.

Jag föreslår inte att man skall ha jobbig attityd, men att man nog behöver vara lite småjobbig, lite åt det hållet. Försöka vara mindre introvert, försöka lite hårdare att vara rolig/intressant, försöka "hålla låda" lite mer än vad man kanske är bekväm med, vara lite av en besserwisser, annars "försvinner" man lätt i en grupp.

Att man kompenserar för något, i det här fallet vår bristande längd behöver inte vara något dåligt, utan är förmodligen väldigt mänskligt och helt normalt.

Jag (kvinna, ca 167 cm) har alltid tyckt att långa män framstått som lite obehagliga, samt att de känns oproportionerliga i förhållande till mig. Skulle nog föredra någon ''på samma nivå'' så att säga. Såg en mkt lång man idag faktiskt, han måste varit 2,10 elr längre, tänkte att det måste vara väldigt jobbigt på flera sätt.

Ang respekt män emellan kan jag inte riktigt uttala mig om, men det finns ju ideal som de kortare drabbas av. Finns ju så kallat ''napoleonkomplex'' (som nämnts tidigare), att man som kort man känner att man måste hävda sig mer, kanske genom att bli rik, träna mycket, eller inta någon maktposition, kanske ligger något i det.

Jag har upplevt att folk gärna samlas kring en kortare person än en längre, dvs den kortare blir händelsernas centrum.

Men det gäller att vara trygg i sig själv, psykologsnack, men som kortare" man" måste man nog vara extra trygg, en inombords överlägsenhetskänsla. Odla nån typ av beteendevetenskaplig know how, se igenom folk, analytisk, betraktande. Då börjar folk fråga vad DU anser om saker och ting. Men bli inte för mystisk, med vissa kvinnor funkar det, men öppen, rak och ärlig är en oslagbar kombo, aldrig bli en som stryker " längs med väggarna"