Vilken skada tar barn med skilda föräldrar?

Folk, såväl vuxna som barn, resonerade faktiskt INTE på det sätt som du gör förr i tiden när familjerna var starkare än idag och barn i större utsträckning växte upp i stabila kärnfamiljer.

Då förstod man att det viktigaste i en familj är äktenskapet mellan mannen och kvinnan. Det kommer först och INTE barnens känslor och behov. För det är ju så att barnet finns till och försörjs tack vare relationen mellan barnets far och mor. Om den inte funnes skulle barnet gå under. Därför är denna relation viktigast i familjen och måste få utrymme och stå i centrum.

Ditt sätt att resonera där barnet sätts på piedestal är istället en konsekvens av individualismen som vuxit fram sedan 60-talet. Det är också denna individualism som lett till att familjerna idag fungerar mycket sämre än förr och att barnen pga. detta ofta hamnar i kläm och far illa.

Vilka studier menar du? Tog de hänsyn till andra faktorer då som kan ha bidragit till de psykosociala problemen?

Tänker att om man bor med en ekonomiskt utsatt och icke utbildad mamma t.ex. som måste jobba oregelbundet och kanske bo i ett sämre område så kan det säkert bidra till att barnen mår sämre. Om man inte har en god kontakt med båda föräldrarna likaså, det är ju inte helt ovanligt att pappan har mindre kontakt med barnen efter skilsmässan.

Men då är det ju egentligen inte själva skilsmässan som är problemet tycker jag, utan brist på helt andra saker hos föräldrarna. Jag tror ett barn som växer upp med två föräldrar som har bra kontakt med varandra och barnet efter skilsmässan (många klarar trots allt av att ha det) har minst lika goda chanser att klara sig och det utan trauma av något slag.

Och ok ja, jag kanske överdrev något i mitt uttalande om att de som mår väldigt dåligt av en skilsmässa (i vuxen ålder) inte har upplevt verkliga svåra händelser. Samtidigt är det lite så jag känner, kanske p.g.a. egna, personliga trauman.

Sedan tycker jag också att man i en normal situation ska jobba på de problem man har och försöka lösa dem. Jag tycker många ger upp på fel grunder och för lätt.

Kan länka rapporten, det är en uppsats men med statistik från källor som du själv kan dubbelkolla. Men precis som du säger så spelar andra faktorer in angående barnens mående efter skilsmässan . Fast i denna studien som jag hänvisade till så tog de hänsyn till de andra faktorer som kan spelat in rörande de socioekonomiska tillstånden.
Tycker inte det ena utesluter det andra. Visst låt säga om modern har det ekonomiskt dåligt ställt efter separationen så KAN det bidra till sämre mående för barnen, men det utesluter inte att själva skilsmässan i sig kan påverkat barnet negativt.
Jag förstår om du känner så, jag upplevt både "riktiga" trauman samt skilsmässa under barndomen. Tror skilsmässan (plus det som hände efter) skapar vissa psykologiska issues som jag bara nyligen upptäckt/förstått, men issues som påverkar andra aspekter av mitt liv och min personlighet som i sin tur påverkat mig betydligt starkare än vad vissa trauman gjort.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/207...teruppsats.pdf

Gifta par tenderar att separera mer sällan än sambos (både i USA och Europa), denna stabilitet gynnar barn.

Sett till åtminstone USA så har barn som växer upp i intakta familjer generellt sett högre betyg än barn från separerade familjer. De har också mindre beteendeproblematik i skolan.

Jag har tagit stor skada av att inte ha växt upp med min pappa. Är ett inferno av instabilitet sedan skilsmässan.

Undersökningar visar på att barn som inte har båda föräldrarna löper större risk för psykisk ohälsa.

Det gör detsamma vad skilsmässa har för inverkan på barnen, den förälder som inte vill skiljas, övrig släkt eller samhället i stort. Det enda avgörande är vad den förälder som vill skiljas tror och vet om vad skilsmässan kommer att innebära för följder på kort sikt. Säg att det verkligen kan fastställas att en skilsmässa typiskt sett innebär ett minus på 1000 för samtliga berörda på 10 års sikt men ett säkert plus på 2 för den förälder som vill skiljas vad avser det närmaste året. Kommer denna vetskap att förändra den initierande förälderns beteende? Kommer denna allmänna vetskap förändra denne förälders känslor och vilja att agera efter sina känslor i det konkreta fallet?

Tror det viktigaste är att föräldrarna fortsätter att vara vuxna gentemot sina barn, dvs tar ansvar och inte lägger över jobbiga känslor på barnen eller låter dem känna oro för hur saker ska lösa sig, samt att föräldrarna klarar att ha ett vuxet och ansvarsfullt samarbete med varandra angående barnen. Fixar man de två delarna tror jag skilsmässa kan vara bättre för barnen än att se föräldrarna bråka eller må dåligt. Tyvärr är det dock många som inte fixar dem delarna...

Som skiljsmässobarn kan jag säga att de inte nödvändigtvis behöver ta någon som helst skada. Det är väl inte så jävla konstigt egentligen, att ha mamma och pappa på olika ställen? Sedan tror jag det beror mycket på hur de vuxna i den situationen beter sig. Tror absolut barnen kan ta skada om mamma snackar skit om pappa och vice versa. Jag hade väl föräldrar med en aning vett i skallen, så för mig och mina syskon vart det aldrig någonting sådant.

tar rätt stor skada, tror inte du ska fråga på flashback utan en proffesionell psykolog.

Det beror på hur mycket konflikt som finns i föräldrarnas relation innan separationen.

http://www.medscape.com/viewarticle/405852_8

Har man ett förhållande med hög nivå av konflikt är separation i regel det bästa alternativet för barnen. Bättre med skilda föräldrar än föräldrar som skriker, bråkar och kanske slår varandra. Eller föräldrar som på annat sätt låter sitt dysfunktionella förhållande eller sin personliga olycklighet gå ut över barnen.

Har man däremot ett förhållande som funkar relativt bra, men kanske tappat gnistan, är det från barnens perspektiv bättre att man håller ihop. Så länge man har en välfungerande vardag och ett relativt lyckligt familjeliv så påverkas inte barnen av att man egentligen inte är kär längre, eller att sexlivet är dött.

Har för mig att det som fuckar upp ett barn mest av allt är att se sin pappa slå sin mamma.


http://www.domesticviolenceroundtabl...-children.html

Är man i en sådan sits är det oändligt mycket bättre att separera än att hålla ihop "för barnens skull".

Jag har pratat en del med vänner och många av dem har sedan ung ålder föräldrar som varit gifta, skaffat barn och sedan skilt sig med blandade resultat.

Nu tycks väldigt många barn knappt haft så mycket att skryta om, färre som gifter sig innan de skaffar barn och fortsatt många som separerar vilket väl lär märkas av på något sätt?

Hur mycket påverkar det barns uppväxt egentligen att bara ha en förälder närvarande eller bo växelvis i flera olika hem, vad tycker du?