Citat:
Ursprungligen postat av
ivanivan
Det här är ju ren och skär propaganda.
Hur modig och god är inte den som fyller sig själv med rädsla och hat?
Är det inte då den som i sig fångar illviljan och hatet?
Istället för den vise som är omgiven av det.
Förlorad i sin egen förträfflighet.
Så vitt jag kan utröna så fungerar sinnet på så vis att det är just den som lever utan dygd och som ständigt föder sina begär som blir rädd för förlust, rädd för död, rädd för ouppfyllda begär, rädd för att inte vara fullt så förträfflig som självbilden målar upp, förslavad av sin egen fåfänga etc., medan den som vandrar åt motsatt håll går fri. Det är alltså inte en fråga om att fånga upp vissa lidelser, utan om att antingen göda dem eller inte.
Alla handlingar har lyckan som mål, varför den kallas vis som förstår sinnets natur och agerar i enlighet med den. Den som är förlorad i sin egen förträfflighet går förstås med uppfattningen att det ska leda till lycka att skryta vitt och brett! Vi tror faktiskt att vi ska bli mer omtyckta eller att andra ska bli imponerade om vi framhåller en pompös bild av oss själva! Eller att det på något sätt ska leda till något positivt för oss! Hur konstigt är inte det? Med ett uns eftertanke inser vi ju att det beteendet inte alls leder till det vi trodde och insikten i sig själv räcker för att vi ska släppa alla idéer om förträfflighet eller överlägsenhet, för att aldrig mer förlora oss i sådana dumheter.