Min andra, och betydligt kraftigare, LSD-trip

Ålder:18
Kön:Man
Vikt: 70-80kg
Längd:186cm
Dos:1 lapp hoffman 150ug
Tidigare substanser: Gräs, lyrica, oxy, kox, mdma, lsd, alkohol,

Inledning

För exakt 1 vecka innan denna rusrapport utspelar sig provade jag LSD för första gången. Vid det första tillfället tog jag en halv lapp för att sedan fylla på ca 2 timmar med en till halva. Resultatet blev hyffsat. Dock kan jag nu i efterhand berätta att effekterna från första trippen inte var i närheten av vad min andra tripp hade att erbjuda.

I denna berättelse ingår jag och min kompis F, som också skulle ta LSD. Detta var F's första LSD tripp.

RUSRAPPORTEN!

Ja, då ska vi dra igång det ni är här för att läsa, min rusrapport. Dagen började med att jag kom hem från skolan (pluggar tredje året på gymnasium). Väl hemma på dass skrev jag till F om han var sugen på att ta LSD idag eftersom vi hade planerat att göra det någon gång under helgen. F verkade dock inte sugen och jag ville inte pusha honom till det. Jag sa att vi kunde göra det under lördagen istället men att jag gärna skulle vilja ha lördagen och söndagen för att smälta alla intryck. F ändrade sig och höll med om att det lät som en bra idé att ta varsin lapp senare mot kvällen.

Jag anländer hos F vid 19 tiden. Det kan vara av ett visst värde att du som läsare är medveten om att tiderna som är utskrivna i denna rapport inte stämmer helt då varken jag eller F brydde sig om att kolla klockan. I alla fall... Väl hos F ser jag att vår klasskamrat är där. F hade informerat mig om detta och att vår klasskompis snart skulle dra därifrån. Efter cirka 20 min lämnar våran klasskompis F's lägenhet. Så fort ytterdörren smäller igen vänder jag på huvudet och möter F's blick. Vi båda börjar le förväntansfullt och utan ord signalerar att vi är redo för att starta kvällen på riktigt. Jag tar fram varsin lapp ur foliet som jag hade i jackfickan. Vi inspekterar lapparna en kort stund för att sedan lägga dem under tungan.

Jag njuter av att lappen ligger där så perfekt. Jag flyttar runt den och låter den skava mot tandköttet, av någon anledning tycker jag det är väldigt behagligt att göra detta. Detta behag kan liknas med hur skönt det är att ha en snus i käften som bränner sissådär smågött. Vi sätter oss vid varsin dator och börjar lira Modern Warfare 2 online. Efter cirka 15 minuter märker båda att det går väldigt bra att spela. Koncentrationen är på topp och jag känner mig klar i skallen. Efter ytterliggare 15 min börjar jag känna en värme spridas medans jag spelar. Intrycken från skärmen blir en aning överväldigande. Hittills är allt psykiskt, inget visuellt. F håller också med om att det börjar bli svårt att spela pga att intrycken blir kraftigare. 20 min senare ger vi upp med spelandet. Ingen av oss klarar att spela längre. Jag upplevde det som att jag fick för många ideér om hur jag skulle spela, vilka taktiker jag skulle använda. Jag kunde helt enkelt varken utskilja ideérna eller välja vilken jag skulle fokusera på.

Ca 50 min efter intaget sitter jag och F i hans säng och bestämmer oss för att sätta på musik på en trådlös högtalare som en polare hade lämnat kvar hos F. Den är helt död. Vid detta lag studsar tankarna runt och jag känner att något stort är påväg. Den känslan är obeskrivlig. Resultatet av denna känsla är att jag känner mig extremt förväntansfull samt upprymd. F beskriver hur han känner sig och jag märker att vi båda har väldigt liknande effekter. När vi ska ladda högtalaren möts vi av ett problem. Våra hjärnor verkar inte funka som de brukar göra. Ena sekunden är vi påväg att leta efter laddningssladden till högtalaren och nästa sekund hade någon tanke dykt upp i hjärnan som vi bara var tvungna att få ut. Såhär höll det på i cirka 7 minuter. Vi samlar oss och bestämmer oss för att vi verkligen måste hitta laddningssladden till högtalaren. Sagt och gjort. F hittar laddningssladden och ska nu sätta i den i uttaget. Vad han inte märker är att uttaget redan är upptaget av en USB sladd. Laddningssladden till högtalaren hade också ett USB i ändan (vet ej vad sådana sladdar heter haha). Jag ser att F kommer begå ett hysteriskt roligt misstag alldeles strax men säger ingenting. Han har nämligen laddningssladden i ena handen och i andra handen sladden som sitter i väggen. Efter ungefär 5 sekunderna försök av att sätta ihop båda sladdarna inser F det misstag han nu gjort. Han vänder huvudet mot mig som är på gränsen att bryta ut i skratt. När han ser detta böjer han sig bakåt och lägger sig ner i sängen för att gråta av skratt. När jag ser F's reaktion kan jag heller inte hålla mig och vi båda ligger där i hans säng och garvar ihjäl oss i cirka 3 minuter. Efter vårt skrattanfall ser vi till att ladda högtalaren på riktigt.

Vi funderar nu på att gå ner till coop som ligger 10 meter från F's port. Jag säger att det är en dåligt idé. Effekterna hade hoppat på starkt och vi befinner oss nu 1 timme in i trippen. Jag säger till F att effekterna kommer bli betydligt starkare under tiden vi tagit oss ner till affären och tillbaka upp. Jag tror helt ärligt att jag i detta tillstånd inte skulle klara av att betala med mitt kort i kassan. Efter att jag övertygat F om att inte dra ner till affären som snart ska stänga ringer vi till en polare, O. Vi ringer och säger att vi behöver hjälp. O undrar vadfan vi behöver hjälp med på ett komiskt sätt. Vi säger att vi trippar och inte kan gå till affären själva, vi frågar om han kan gå till affären åt oss. "Haha, vad ska ni ha?" frågar O. Jag och F tänker efter, vad ska vi ha egentligen? "Tuggummi!!!" säger jag. Han frågar om det var allt och varför vi inte kan gå själva. Jag förklarar för O att vi inte kan gå ner till affären i detta tillstånd. O säger okej, men att vi ska möta upp han och följa med till ICA som ligger cirka 15 min i gångväg från F's lägenhet.

Vi befinner oss fortfarande i F's lägenhet. Jag märker att de visuella effekterna börjar ta form. Jag säger till F att han ska kolla på de mönster som finns på hans tapet. Han blir fascinerad och försöker sätta ord på vad det är han ser. Jag frågar om han upplever det som, "... vågigt?". "VÅGIGT!!" utropar han. "EXAKT! Det ser ut att svaja lite smått, fyfan vad häftigt!" fortsätter han. Vi fortsätter med att gå runt i lägenheten och kolla på olika saker. Vi koller på där väggarna och taket möts i hörnen. Om man fokuserade på den punkten såg det ut som en pyramid. Istället för att se "insidan" av hörnet såg det ut som hörnet var toppen på en pyramid och ju mer jag fokuserade desto närmare kom hörnet mot mig. Vi fortsatte med att flumma runt några minuter tills vi går in på badrummet. Båda har tefat till pupiller, F's en aning större en mina. Vi ringer upp O som säger att vi nu ska gå ut och möta upp han. O hade även med sig en polare, så vi försäkrade oss om att hans polare var lugn med att vi trippade innan vi begav oss mot dem.

Påväg ut ur lägenheten, nerför trapphuset, ger vi varandra ständiga blickar och försöker hålla käften i styr så gott de går. Den vill bara le och le och le och le och le.... Vi viskar till varandra påväg ner att nu gäller det att hålla oss i skinnet, verka nyktra. Vi såg detta som ett uppdrag, ett mission av högsta svårighetsgrad. Det var spännande, och vi var taggade till max på att utforska världen, utan att bli påkomna. Nere på gatan ser allt väldigt annorlunda ut. Vägen är rundad istället för att vara platt, ljusen från lampor och skyltar lyser ovanligt stark och vi är fyllda med lycka. Nästan framme vid O och "R" möter vi ett gäng killar som ska supa. De frågar om vi ska på fest också. "FEST, vart är det fest?!" frågar jag med stort intresse. De förklarar att det är en lokal fest i byn. Inte för att jag egentligen tyckte om festerna i denna by, men jag tyckte att en fest kanske lät som en rolig idé lite senare på kvällen. Vi säger att vi får se om vi dyker upp och sedan säger hejdå till killarna. Jag kollar på F och förklarar hur svårt jag tyckte det var att prata "vanligt" med dem.

Nu är jag, F, O och R påväg till Ica. Påväg dit blir jag fascinerad av ett antal saker. Bilarna krymper och töjs ut på längden när de kommer åkandes längs vägen. En bro bakom en mack går rakt ut i rymden, det var stjärnklart och väldigt mörkt ute så man kunde ej se vart rymden började, allt bakom bron var svart. Väl vid ica väntar jag och F utanför. Vi står vid kundvagnarna vid ingången. Det känns väldigt konstigt att stå just där. När folk går förbi, in till Ica, till sina bilar, lämnar kundvagnarna får jag en känsla av att de vet vad vi gjort. Jag får så otroligt många intryck på de få sekunderna som går när de går förbi. Av någon anledning tror jag att även de får tillräckligt mycket intryck av mig och F för att fatta att vi trippar sönder. Jag FÖRSTÅR dock att allt är lugnt och att i värsta fall så tror de att vi är fulla. Att lyssna på alla små ljud, bildörrar som stängs, kundvagnar som klingar ihop efter de blivit återlämnade och fotsteg mot asfalten är väldigt behagligt. Allt känns som en vågig ihopsydd dans. Personerna som går förbi är mitt uppe i sina liv. De köper mat till familjen och längtar hem till soffan där de kan slå sig ner och kolla något program på TVn av intresse. Helt omedvetna om att allt bara är en dans där inget felsteg kan begås. Allting är menat att hända, gott som ont. Och just ikväll är dessa personer menade att gå förbi två trippade ungdomar för att köpa mat till sina familjer.

Nu har vi fått våra tuggummin. Vi tar 2 två var och njuter. Käken är en aning spänd, dock inte i närheten av käkspänningar på mdma, detta hjälpte tuggimminen mot iaf. Efter vi gått en bit säger vi hejdå till O och R för att gå upp till min lägenhet. Miljöbyte. Detta är planerat sedan tidigare under dagen. Nu är klockan cirka 22.00, ungefär 2.5 timmar sedan vi tog lapparna.

Jag slår på musik på högtalarna och vi njuter. Låten är Sittin on the dock of the bay med Otis Redding. Vi pratar inte utan bara njuter. Peaken är här nu. Det är jag övertygad om. Det går inte att föra en logisk konversation med F. Meningarna avbryts men det känns ändå inte jobbigt. På nått sätt känner jag inte behovet att att få fram budskapet med respektive mening. Det känns ändå okej, för jag vet vad jag ville säga och det räcker gott och väl för mig. Denna känsla är väldigt fascinerande. Sedan avbryts meningarna även pga att tankarna hoppar fram och tillbaka och jag glömmer bort vart jag ville komma, eller så dyker något annat upp som jag bara måste säga. Efter ett tag av försök på försök till konversation hämtar jag papper och penna till mig och F. Vi sätter oss och ritar. F ritar av sin hand flera gånger på pappret. Hand på hand på hand osv... Allt blir en stor röra. Han berättar hur han kan se alla händer tydligt ur denna röra, jag hade lite svårare att se detta haha. Vi fortsätter att rita men jag vet att jag måste vara världssämt på att rita. Dock är det väldigt skönt att skapa någonting. Vi fortsätter med att kolla runt i lägenheten på alla mönster och färgen. Min affisch på väggen som har text i sig är riktigt cool. Bokstäverna gungar och jag kan inte se ett enda skarpt hörn på bokstäverna. Allting är rundat. Jag ser F ligga i soffan med en vit filt, en gul filt, eller var det en lila filt? Färgerna pulserade långsamt och rytmiskt på filten. Alla mönster och färger var elektriska. Det såg ut som jag precis hackat verkligheten till att visa upp sig på det mest fantastiska tänkbara sättet.

Jag besitter inte tillräckligt med kunskap för att kunna ge dig som läsare en bra bild över hur mindfuckat och fantastiskt denna peak är. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var ett av mitt livs mest fascinerande stunder.

Peaken börjar avta. Vi kan äntligen föra logiska konversationer igen! Hallisarna har dock inte avtagit men skallen känns klarare. Vi går in på badrummet. Jag finner mig själv väldigt attraktiv, likadant som när jag kollar mig i spegeln under ett mdma rus. Långt utsläppt rött hår som går ner till bröstet. Jag ser så fridfull ut.

Vi beger oss mot F's lägenhet. Så fort vi går ut ur min port tar jag fart och springer. Jag springer genom buskar, hoppar upp på små murar och bara flyter fram längs min omgivning. Efter 100 meters springande stannar jag och F som hamnade en bit bakom för att hämta andan. "FEST" säger jag till F. "Vi borde gå och kolla festen!". Jag säger till F att vi borde klara av det eftersom vi är påväg ner nu, även fast vi har en lång väg kvar. Vi beger oss mot festen. Väll där möts vi av fulla människors blickar. Jag får en känsla av avsky. "Alkohol" tänker jag. "Usch vilken jävla hemsk drog". Vi går i alla fall in på festen. Lokalen är cirka 10x15 kvadratmeter. Längst bort i lokalen är det en liten scen. Där står 4 stycken kraftigt sminkade och uppklädda hårdrockare och kör loss som inåthelvete. De sänder ut en elektriskt positiv energi och jag njuter i ungefär 3 minuter tills F knuffar till mig för att visa att vi står vid inträdet och att det kostar 100 kr för att komma in. Jag kollar på F och skakar på huvudet. Vi går ut därifrån. Påväg därifrån enas vi om att båda har dendär känslan som man får när man är påväg hem från en fest. Vi hade varit där i cirka 5 minuter.

Vi går till en bro som är upplyst, dock avspärrad. Vi ställer oss vid vattnet och kollar på bron. Det är även stjärnklart som jag tidigare nämnde. Jag känner stor lycka över att få vara vid liv och få uppleva detta. Vi står där en liten stund och kollar på stjärnorna samt reflekterar över hur underbart allting är. Nu när jag skriver detta kommer känslan tillbaka en aning och jag blir nästan tårögd.

Nu befinner vi oss i F's lägenhet. Äntligen kan vi lyssna på musik i dendär högtalaren vi försökte att ladda. Musiken är fantastiskt. Livet är fantastiskt. Jag anar att afterglowen är påväg. Hallucinationerna är fortfarande väldigt kraftiga. Det är fortfarande mönster som bildas utav platta tomma ytor, bokstäver som svajar och pulserande färger i marken från F's balkong.

Vi släcker ner lamporna och drar på youtube. "Yamborghini High" med asap mob spelas upp. Känslorna av sådan ren perfektionism jag får av denna video går inte att beskriva. Det känns perfekt. Vi fortsätter att kolla olika musikvideos ett litet tag. Sedan bestämmer vi oss att slå på The Dark Knight på netflix och försöka somna. Det var nämligen så att vi båda delade uppfattningen om att sömn skulle vara väldigt skönt. Kvällen är fulländad. Efter filmen har varken jag eller F lyckats somna. Vi är fortfarande pigga så vi går ut på balkongen. Klockan är nu cirka 4 på natten och hallucinationerna är fortfarande kvar, dock inte lika kraftiga.

Kvällen fortsatte med att vi la oss och försökte sova igen. Jag lyckades dock inte med detta så bra. Tankarna studsade runt och det blev till en viss grad irriterande. Jag var helt slut och kände mig trött men kunde inte somna. Efter cirka 40 minuter lyckades jag somna gissar jag på.

Tack för att du läst denna rapport och lämna gärna en kommentar! Tills vidare, ha det bäst!

hur orkar du skriva så mkt!?

Haha har alltid gillat att skriva saker. Försvinner in i skrivandet helt. Det är kul!

Jag sa ju att en hel lapp skulle bli kraftigare än två halvor, kul att du följde rådet och fick en sån fet upplevelse av det.

Trevlig rapport återigen 😊

Ge det helst minst två månader innan du tag en ny tripp, främst för att som jag nämnde i din förra rapport behålla magin med det och inte skapa ett beteende som på sikt leder till ett överdrivet bruk av psykadelia. Du är fortfarande ung och har många psykedeliska upplevelser framför dig, ingen idé att brådska med dem.

Jag kan förstå att det i det här läget är frestande att fortsätta höja dosen, jag vill då poängtera att i takt med att du blir mer erfaren av att trippa så kommer du kunna tillåta ditt sinne att sväva iväg mer på samma doser.

Lappar som säljs på gatan tenderar dessutom att vara olika doserade så upplevelsen från en lapp till en annan kan skilja sig markant, dessutom kan det snabbt bli snurrigt om man petar i sig för mycket lsd. Fortsätt att ta det lugnt och utforska det i lugn takt.

Mina finaste upplevelser har varit på hyfsat moderata doser(nåja, hyfsat höga doser på en del substanser men det är först efter ett gäng trippar bakom mig) Mer är inte alltid bättre.


//Tripportreat

Japp, nästa LSD trip siktar jag att köra till sommaren och har ännu inte smält alla intryck riktigt än. Ju mer jag tänker tillbaka på trippen desto mer intressanta tankar och funderingar dyker upp i huvudet.

Det brukar vara så 😊

Det är rent utsagt fantastiskt! =D