Citat:
Ursprungligen postat av
iconicatab
Jag är fortfarande "lite irriterad" över att SpaceX skjuter upp raketbränsle till rymden, bara för en "show off"-lösning på ett av företagets logistikproblem på jordytan (boost back + marklandning).
På de Missions där de har god marginal på möjlig startvikt kunde de väl istället ta med någon piggy-back som drar nytta av 'tyngdlöshet' och ev. en tillförlitlig recovery/mjuklandning.
Och om de hatar grundforskning och/eller "pro bono", så tycker jag det vore coolt ifall de gav sig på zero-gravity-legeringar för eget bruk: Typ en Volfram-Titan-legering. Tänk att låta det återvunna stegets returresa vara en råvarufabrik för nästa genenerations raketdysor för SpaceX!
Det kanske slutar med att de t.o.m gör separata skott där varken steg2 eller nyttolast separerar, utan hela konkarongen mjuklandar (på pråmen!) med syntetiska och 'utomjordiska' material...
Hur värmer man meningsfulla mängder volfram (eller nån metall ÖHT förutom tenn) till smälttemperatur (volfram 3500 grader C) På 8-9 minuter som det tar mellan start och landning?
Hur stoppar man Al-Li legeringen raketen är gjord av från att smälta (718 grader C) med en meningsfull mängd smält volfram inuti sig?
En stor anledning att man kan bromsa upp 1600 m/s som steget har, när man börja bromsa, är att det väger väldigt lite. Lastar du på mer massa ska du dels accelerera det upp till 1600 m/s och sen ska du ner till 0 igen, du får alltså dubbla den mängd soppa som krävs om du också ska landa massan.
Booster är "lätt" att landa för att den har låg tyngdpunkt. Vad händer när du flyttar den uppåt?
Klarar ens boostern att bära meningsfulla mängder last när tankarna inte är trycksatta?
Frågorna är många, svaren är få. Med tanke på att Elon använder synergieffekter i allt han gör så kan man nog dra slutsatsen att, hade det gått att göra detta så hade det nog övervägts.