Jag är desperat. Jag har nyss misslyckats med ett nytt jobb där jag trivts jättebra och jag mår skit. Jag började festa igen efter en tids nykterhet samtidigt som jag fick jobb och livet verkade ljusna för första gången på länge. Nu är det raserat efter att jag tog beslut efter beslut att öppna ölburk efter ölburk. Jag känner mig som en totalt misslyckad människa och för första gången har jag självmordstankar. Jag noterar tågen som inte stannar på stationen utan susar förbi i hög hastighet och jag tänker "När det blir så illa att jag vill dö så är det inte svårare än att kolla tidtabellen på ett sådant tåg, ett som inte ska stanna."
Jag grät nyss och jag gråter igen när jag skriver det här. Jag vet inte hur jag ska orka leva med den här sjukdomen. Jag vill leva nyktert men det slutar alltid med att jag glömmer var jag kommer ifrån och tror att jag kan ta några öl på en fest. Innan jag vet ordet av så sitter jag här igen och undrar vad det är för fel på mig som inte kan sluta dricka. Min familj ger nog upp hoppet om mig nu då jag svikit dem så många gånger förr. "Jodå, det går bra på jobbet, ni behöver inte oroa er för mig!" Och idag måste jag förklara för dem att jag inte har jobbat på hela veckan för att jag har börjat dricka igen. Jag tror ibland att de skulle må bättre om jag bara dog. Då kan de sörja istället för att oroa sig varje dag för om jag ska halka dit igen.
Men i grunden så vill jag inte dö. Jag har varit i behandling en gång tidigare och jag har förstått att det är inte många som klarar ett drogfritt leverne efter första vändan. Jag borde väl ge det ett nytt försök?
Ursäkta den otydliga trådstarten men jag vill kanske mest ha lite respons och stöd? Jag mår inte bra.
Jag grät nyss och jag gråter igen när jag skriver det här. Jag vet inte hur jag ska orka leva med den här sjukdomen. Jag vill leva nyktert men det slutar alltid med att jag glömmer var jag kommer ifrån och tror att jag kan ta några öl på en fest. Innan jag vet ordet av så sitter jag här igen och undrar vad det är för fel på mig som inte kan sluta dricka. Min familj ger nog upp hoppet om mig nu då jag svikit dem så många gånger förr. "Jodå, det går bra på jobbet, ni behöver inte oroa er för mig!" Och idag måste jag förklara för dem att jag inte har jobbat på hela veckan för att jag har börjat dricka igen. Jag tror ibland att de skulle må bättre om jag bara dog. Då kan de sörja istället för att oroa sig varje dag för om jag ska halka dit igen.
Men i grunden så vill jag inte dö. Jag har varit i behandling en gång tidigare och jag har förstått att det är inte många som klarar ett drogfritt leverne efter första vändan. Jag borde väl ge det ett nytt försök?
Ursäkta den otydliga trådstarten men jag vill kanske mest ha lite respons och stöd? Jag mår inte bra.