Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-03-30, 08:43
  #1
Medlem
theshades avatar
Jag är desperat. Jag har nyss misslyckats med ett nytt jobb där jag trivts jättebra och jag mår skit. Jag började festa igen efter en tids nykterhet samtidigt som jag fick jobb och livet verkade ljusna för första gången på länge. Nu är det raserat efter att jag tog beslut efter beslut att öppna ölburk efter ölburk. Jag känner mig som en totalt misslyckad människa och för första gången har jag självmordstankar. Jag noterar tågen som inte stannar på stationen utan susar förbi i hög hastighet och jag tänker "När det blir så illa att jag vill dö så är det inte svårare än att kolla tidtabellen på ett sådant tåg, ett som inte ska stanna."

Jag grät nyss och jag gråter igen när jag skriver det här. Jag vet inte hur jag ska orka leva med den här sjukdomen. Jag vill leva nyktert men det slutar alltid med att jag glömmer var jag kommer ifrån och tror att jag kan ta några öl på en fest. Innan jag vet ordet av så sitter jag här igen och undrar vad det är för fel på mig som inte kan sluta dricka. Min familj ger nog upp hoppet om mig nu då jag svikit dem så många gånger förr. "Jodå, det går bra på jobbet, ni behöver inte oroa er för mig!" Och idag måste jag förklara för dem att jag inte har jobbat på hela veckan för att jag har börjat dricka igen. Jag tror ibland att de skulle må bättre om jag bara dog. Då kan de sörja istället för att oroa sig varje dag för om jag ska halka dit igen.

Men i grunden så vill jag inte dö. Jag har varit i behandling en gång tidigare och jag har förstått att det är inte många som klarar ett drogfritt leverne efter första vändan. Jag borde väl ge det ett nytt försök?

Ursäkta den otydliga trådstarten men jag vill kanske mest ha lite respons och stöd? Jag mår inte bra.
Citera
2017-03-30, 14:26
  #2
Medlem
Det är bara alkisar som kallar det en sjukdom.
Av egen erfarenhet SÅ ÄR DET INGEN SJUKDOM utan ett sätt att fly verkligheten.

Antingen så slutar du eller så fortsätter du.
Thats it.
Det handlar om självkontroll, börja med att sluta bitcha om det.
Citera
2017-03-30, 14:33
  #3
Medlem
Soluss avatar
Du måste vara motiverad på något sätt. Att bara sluta dricka för att sluta dricka, så att säga, kommer nog inte fungera. Inte heller att sluta dricka för någon annans skull. Vad är det som gör att du vill sluta dricka?
Citera
2017-03-30, 18:25
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av theshade
Jag är desperat. Jag har nyss misslyckats med ett nytt jobb där jag trivts jättebra och jag mår skit. Jag började festa igen efter en tids nykterhet samtidigt som jag fick jobb och livet verkade ljusna för första gången på länge. Nu är det raserat efter att jag tog beslut efter beslut att öppna ölburk efter ölburk. Jag känner mig som en totalt misslyckad människa och för första gången har jag självmordstankar. Jag noterar tågen som inte stannar på stationen utan susar förbi i hög hastighet och jag tänker "När det blir så illa att jag vill dö så är det inte svårare än att kolla tidtabellen på ett sådant tåg, ett som inte ska stanna."

Jag grät nyss och jag gråter igen när jag skriver det här. Jag vet inte hur jag ska orka leva med den här sjukdomen. Jag vill leva nyktert men det slutar alltid med att jag glömmer var jag kommer ifrån och tror att jag kan ta några öl på en fest. Innan jag vet ordet av så sitter jag här igen och undrar vad det är för fel på mig som inte kan sluta dricka. Min familj ger nog upp hoppet om mig nu då jag svikit dem så många gånger förr. "Jodå, det går bra på jobbet, ni behöver inte oroa er för mig!" Och idag måste jag förklara för dem att jag inte har jobbat på hela veckan för att jag har börjat dricka igen. Jag tror ibland att de skulle må bättre om jag bara dog. Då kan de sörja istället för att oroa sig varje dag för om jag ska halka dit igen.

Men i grunden så vill jag inte dö. Jag har varit i behandling en gång tidigare och jag har förstått att det är inte många som klarar ett drogfritt leverne efter första vändan. Jag borde väl ge det ett nytt försök?

Ursäkta den otydliga trådstarten men jag vill kanske mest ha lite respons och stöd? Jag mår inte bra.
Du har pm
Citera
2017-03-31, 00:15
  #5
Medlem
GanjaThorulfs avatar
Ge det ett nytt försök. Ge inte upp!

Det finns en väg, du kommer klara det
Citera
2017-03-31, 00:26
  #6
Medlem
gersmans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av theshade
Jag är desperat. Jag har nyss misslyckats med ett nytt jobb där jag trivts jättebra och jag mår skit. Jag började festa igen efter en tids nykterhet samtidigt som jag fick jobb och livet verkade ljusna för första gången på länge. Nu är det raserat efter att jag tog beslut efter beslut att öppna ölburk efter ölburk. Jag känner mig som en totalt misslyckad människa och för första gången har jag självmordstankar. Jag noterar tågen som inte stannar på stationen utan susar förbi i hög hastighet och jag tänker "När det blir så illa att jag vill dö så är det inte svårare än att kolla tidtabellen på ett sådant tåg, ett som inte ska stanna."

Jag grät nyss och jag gråter igen när jag skriver det här. Jag vet inte hur jag ska orka leva med den här sjukdomen. Jag vill leva nyktert men det slutar alltid med att jag glömmer var jag kommer ifrån och tror att jag kan ta några öl på en fest. Innan jag vet ordet av så sitter jag här igen och undrar vad det är för fel på mig som inte kan sluta dricka. Min familj ger nog upp hoppet om mig nu då jag svikit dem så många gånger förr. "Jodå, det går bra på jobbet, ni behöver inte oroa er för mig!" Och idag måste jag förklara för dem att jag inte har jobbat på hela veckan för att jag har börjat dricka igen. Jag tror ibland att de skulle må bättre om jag bara dog. Då kan de sörja istället för att oroa sig varje dag för om jag ska halka dit igen.

Men i grunden så vill jag inte dö. Jag har varit i behandling en gång tidigare och jag har förstått att det är inte många som klarar ett drogfritt leverne efter första vändan. Jag borde väl ge det ett nytt försök?

Ursäkta den otydliga trådstarten men jag vill kanske mest ha lite respons och stöd? Jag mår inte bra.
Prova en gång till. What the fuck, något kanske fastnar. Det gjorde det på mig. Anser 12-stegen vara rent kvacksalveri men lite lärde jag om mig själv. Nu ljög jag, lärde mig fett mycket. Jag blev inte lycklig som de sa att jag skulle bli men, blev mindre olycklig. Ta det inte för allvarligt utan prova dig fram.
Citera
2017-03-31, 01:12
  #7
Medlem
Zabriskie.Points avatar
Varför fortsätta med något som gör en olycklig, när det finns alternativ?

Är ju lätt för mig att säga nu, som varit nykter i snart ett år, men det är ju det som det kokar ner till. Vill du inte ta konsekvenserna för ditt drickande och drogande? Nå, sluta då.

(Men jag vet ju även hur det är när allt känns helt hopplöst, samtidigt som man söker med lykta efter anledningar till att dricka/droga "en gång till" och sen "en gång till" osv..)

Hur som, prova att sluta! Att ta ett återfall är ingen större fara på färde, det händer dem flesta! Bara att ta nya tag!
Citera
2017-05-08, 18:40
  #8
Medlem
theshades avatar
Tack för era svar. Jag är på banan igen och det känns bra. Jag får höra att jag har ett lite annorlunda perspektiv nu och letar inte lika mycket efter fel att invända emot. Vissa saker böjer jag mig inte på men jag fokuserar på att ta till mig det som hjälper mig. Det är ju för min egen skull och jag börjar väl fatta att jag inte kan ha en fot i ett liv med alkohol och en fot i ett liv som nykter. Det har inte fungerat förut i alla fall.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback