Citat:
De finna det vara en rätt lustgård i denna världen, och det övergår alla landskap i Europa och Amerika, uti lustiga och segelrika vatten : »Här äro sköna höga berg, nedriga dalar och andra friska vatten; varandes där allting skönt och härligt, att man väl kan säga, det Gud haver såsom tillika och på en gång, uti detta landskapet velat människan för ögon ställa ett konstigt extrakt och avbildning av hela världen.» Träden äro uppfyllda med fåglar, vilka med sina rara färger och mångahanda stämmor utbredde skaparens lov.
Citat:
Därnäst kom huvudbaneret, varuti jungfru Maria med barnet på armen syntes med gloria. Framför samma baner voro tjugutre led, omkring och efter redo alla de andra riddarne och svenner till några tusen; sedan kommo väpnade köpstadsmän under sina baner, fördelade såsom den andra allmogen (med svärd eller yxa, järnhatt, sköld, brynja och båge), till fyrtio tusen man, under många baner, varandes en del försedde med häst och harnesk, såsom andra hovmän eller ryttare. Sist kommo två hundra riddare och svenner såsom eftertrupp.
Jaha, där fick jag lära mig något. Utdragen ovan kommer från Strindberg, så bevisligen är det ingen nymodighet, som du säger, utan glömda konstruktioner som är på väg tillbaka in i det levande språket. En annan sak som överraskade mig var att deiktiska pronomina "denna" och "detta" visst kunde användas med referenternas bestämda form. Jag trodde "denna dörren" var en nymodighet och hyperkorrektion.
