Ska man följa "efterträdarnationerna" till den gamla dominerande stormakten så som det sett ut sedan 1600-talet har det varit ungefär såhär:
Holland (efter Westfaliska freden) - England/Storbrittanien (efter Napoleonkrigen) - USA (efter andra världskriget).
Varje gång har något större land tagit över (större intern marknad), ofta i någon sorts periferiposition (Holland låg/ligger omgärdat av träsk och skyddade ganska väl mot invasioner, britterna hade sin ö och Engelska Kanalen, USA är omgärdat av Kanada och Mexico varav inget av dessa länder utgjort något eget militärt hot mot landet). Denna periferiposition har gjort att man inte behövt satsa så mycket av överskottet på en stående landmilitär jämfört med länder som varit omgärdade av fiender. I uppgångsläget har en större andel av arbetskraften kunnat söka sig till produktiva industrier istället för någon dammig armékasern. Därtill så har de nya ledande länderna haft något attraktivt att erbjuda övriga världen ideologiskt (handelsrätten och kolonier i Hollands fall, parlamentarism och självstyre för vita bosättarstater i Englands/UK:s fall, avkolonialisering och medborgarskap i demokrati för alla på jorden i USA:s fall).
Mot dessa länder fanns konkurrenter till de avgörande tillfällena. Frankrike försökte ta Englands/UK:s plats under Napoleonkrigen. Tyskland försökte sig mot USA:s inflytande i båda världskriget. 30-åriga kriget handlade om Habsburgarna i Wien skulle ta ledartröjan för en stor del av Kontinentaleuropa.
De enda länderna som skulle kunna efterträda USA efter det här schemat vore Kina eller Indien. För USA är redan världens tredje största land sett till befolkningsmängden så det är de enda länderna med en potentiellt större hemmamarknad.
Båda länderna har varsin miljardbefolkning. Indien är på väg att växa om Kina (vars befolkning föråldras och minskar), har en sorts demokrati och federation och kan sägas vara ett "mångkulturellt samhälle" även om hinduismen har avgörande inflytande i den indiska kulturen. Kina är en enhetsstat där alla minoriteter ska lära sig veta hut mot hankineserna och förväntas agera inom vissa snäva ramar. Förutom Tibet har Kina problem med islamistiska grupper i Xinjang nära Kazakhstan. Kina är dessutom omgärdat av länder som ser med stor misstänksamhet på landets göranden och motiv. Var för sig är de kanske bara 1/10 av Kinas befolkning (Japan, Filippinerna, nästan Vietnam och de båda Korea) men tillsammans utgör de ett stort motstånd mot Kinas planer. Lägg till att relationerna med Ryssland mycket väl kan svänga ganska snabbt (just nu är de hyfsade, men tänk om kinesiska nationalister ställer krav på Vladivostok som gick till Ryssland från Kina 1860 och är ett av alla dessa "orättvisa fördrag". Avståndet mellan Moskva och Peking är över 1000 mil, de flesta ryssar bor väster om Uralbergen och bryr sig inte nämnvärt om Kina eller olika delar av Sibirien).
Hade inte Indien, Pakistan och Bangladesh delats upp hade Sydasien redan gått om Kina i befolkningsmängd. Indien och Pakistan är som hund och katt. Men Indien har i alla fall en mer intressant ideologi att erbjuda omvärlden än Kina. Indierna kan visa på hur multietniska stater kan lösa tvister på en oblodig nivå. Kinesisk statsideologi handlar mest om att hålla samman riket för att undvika ännu en kaotisk splittringsperiod i landets historia. Ett enat Sydasien hade inte behövt satsa jättemycket pengar på försvar (lite mot Iran/Afghanistan, Himalaya stoppar kineserna och träsken Burma). För oss västerlänningar är det vidare praktiskt att de använder engelskan som ett officiellt överspråk i alla de länderna, det gör det lättare för oss att kommunicera med dem än med kineserna.
*****
Det är för tidigt att säga ifall detta är något som kommer att falla in efter gamla mönster. Men gör det det, så tror jag att det kommer att ses som en konfliktperiod med Kina och Indien som huvudaktörerna precis som det var .
(För den som känner igen tankegångarna så är detta efter
longue durée, Annalesskolan och Immanuel Wallerstein. IW skriver fortfarande på sin blogg två gånger i månaden som han gjort sedan 1998, rätt intressant läsning emellanåt:
http://www.binghamton.edu/fbc/commen...n-archive.html )