Jobbar som fraktare för mindre bolag som hämtar stora leveranser virke. På väg med virket till bolaget så är jag på väg att gasa upp på en 40-väg, och når ca 25. Då springer en fullvuxen svart katt ut på vägen och jag kör över den. Det kändes ingenting utan jag såg bara i backspegeln att katten ligger där livlös.
NEJ! Jag börjar gråta och jag gråter fortfarande, detta hände för 40 minuter sedan och jag är helt totalförstörd!! Jag är nu långt ifrån platsen det hände men jag blev så förbannat rädd, jag blev så rädd som ett barn. Jag har aldrig kört på något förut, jag är en laglydig förare som kanske kör för fort på längre raka sträckor men ALDRIG i sådana här stora fordon på sådana små vägar.
Iallafall... Ja som sagt så smet jag från platsen. Jag orsakade en olycka och smet från platsen. Som flera sagt i liknande trådar på Familjeliv så är det nackskott på sådana som mig. Någon får inte se sin katt igen, och får inte veta vad som hänt för att jag är för feg. Katter är inte djur, dom är familj... Och jag tog dess liv.
Så varför smet jag? Jag är nyanställd, blev anställd dagen jag fick körkortet för snopna 20 månader sedan så jag är fortfarande på prövotiden. Jag KAN inte förlora körkortet. I brist på vittnen och i tillfällig brist på själ så bara åkte jag. Jag åkte med vetskapen att jag tagit ifrån någon dess liv och förmodligen någons älskade vän.
Vad fan ska jag göra Flashback? Kan man ringa polisen och ange mig själv och säga att jag blev alldeles för rädd? Kan man säga att man inte märkte det om man blir tagen? Vad har jag ställt till med?? Jag är så djupt ledsen och jag VET att jag är ett jävla svin, vi är alla eniga, men jag måste vara realistisk och konkret och säkra min ekonomi före en främlings katt, förlorar jag körkortet så förlorar jag jobbet.
Jag är helt drogfri, helnykterist.
Hur kan jag bearbeta smärtan? Jag mår verkligen skit. Blir jag av med körkortet? Kommer dom få reda på vad som hänt och åtala mig för misshandel eller vad det nu blir, och blir det smitning från olycka?
Jag kommer stå rakryggad och ta på mig ansvaret om jag blir tagen, jag skulle aldrig ljuga om detta för då kommer jag aldrig släppa det här, men jag vågar verkligen inte ange mig själv.
Jag är så fruktansvärt ledsen! Jag är så otroligt ångerfull! Jag är en fegis! Jag är ett svin!
NEJ! Jag börjar gråta och jag gråter fortfarande, detta hände för 40 minuter sedan och jag är helt totalförstörd!! Jag är nu långt ifrån platsen det hände men jag blev så förbannat rädd, jag blev så rädd som ett barn. Jag har aldrig kört på något förut, jag är en laglydig förare som kanske kör för fort på längre raka sträckor men ALDRIG i sådana här stora fordon på sådana små vägar.
Iallafall... Ja som sagt så smet jag från platsen. Jag orsakade en olycka och smet från platsen. Som flera sagt i liknande trådar på Familjeliv så är det nackskott på sådana som mig. Någon får inte se sin katt igen, och får inte veta vad som hänt för att jag är för feg. Katter är inte djur, dom är familj... Och jag tog dess liv.
Så varför smet jag? Jag är nyanställd, blev anställd dagen jag fick körkortet för snopna 20 månader sedan så jag är fortfarande på prövotiden. Jag KAN inte förlora körkortet. I brist på vittnen och i tillfällig brist på själ så bara åkte jag. Jag åkte med vetskapen att jag tagit ifrån någon dess liv och förmodligen någons älskade vän.
Vad fan ska jag göra Flashback? Kan man ringa polisen och ange mig själv och säga att jag blev alldeles för rädd? Kan man säga att man inte märkte det om man blir tagen? Vad har jag ställt till med?? Jag är så djupt ledsen och jag VET att jag är ett jävla svin, vi är alla eniga, men jag måste vara realistisk och konkret och säkra min ekonomi före en främlings katt, förlorar jag körkortet så förlorar jag jobbet.
Jag är helt drogfri, helnykterist.
Hur kan jag bearbeta smärtan? Jag mår verkligen skit. Blir jag av med körkortet? Kommer dom få reda på vad som hänt och åtala mig för misshandel eller vad det nu blir, och blir det smitning från olycka?
Jag kommer stå rakryggad och ta på mig ansvaret om jag blir tagen, jag skulle aldrig ljuga om detta för då kommer jag aldrig släppa det här, men jag vågar verkligen inte ange mig själv.
Jag är så fruktansvärt ledsen! Jag är så otroligt ångerfull! Jag är en fegis! Jag är ett svin!