Jag tänkte berätta om en incident som hände nyligen på mitt jobb.
Jag hade en kund som jag skulle hjälpa med några beställningar. Han var en äldre gubbe förmodligen från landsbygden med tanke på hur han var klädd och hur han talade.
Bakom honom, i kö, var en stor muslimsk familj förmodligen bosnisk då de pratade något slags slaviskt språk men kvinnorna hade sin hijabs på sig och man känner igen det där jugge-klangen. De var barn, föräldrar, bröder och mor- och farföräldrar. 3 generationer alltså på plats. Barnen höll på och väsnades så till och med jag blev lite smått irriterad. Föräldrarna tog aldrig tag i ungarna utan lät dem bara hålla på.
Till slut så får gubben nog och vänder sig om och skriker "TYST!!!". Varpå ungarna blir tysta.
Vi sätter stopp där en stund för vad som hände sen fick mig att tänka efter.
Jag förväntade mig att föräldrarna skulle ta tag i barnen och säga till dem på skarpen. Så skulle en svensk familj ha gjort. Så gjorde mina föräldrar när jag var liten. För en svensk familj skulle nog skamkänslan dyka upp snabbt i ett sådant läge. Man vill ju se till att ungarna är väluppfostrade och respekterar de äldre.
Men så blev det inte i det här fallet.
Istället började hela klanen, och då menar jag samtliga "vuxna" käfta mot gubben. Föräldrar, bröder, gamlingar och till och med kvinnorna. De skrek om att de var barn och att barn är så där och att han minsann inte har någon rätt att skrika på deras barn och en av tanterna i klanen kallade gubben för rasist.
Som tur var så var jag nästan precis klar med gubbens ärende när det hela brakade loss, så han behövde inte stanna kvar särskilt länge. Han gick därifrån med bestämda steg.
Jag tyckte synd om honom för hur han hade behandlats av juggarna. Jag ville säga ifrån, men jag valde att inte lägga mig i och istället försöka vara "professionell" som det heter. Jag ville alltså inte eskalera det hela särskilt då när jag precis skulle ha hand om dem i kassan.
De fortsatte att prata ganska ansträngt på sitt språk, uppenbarligen upprörda över att gubben skrikit på deras unge. Tanten nämnde något om "rasist, rasist" igen. Men jag höll mig lugn gjorde mitt jobb och tog hand om deras ärenden.
Det här är andra gången som jag fick vittna om sådant. I mitt gamla jobb i en livsmedelsbutik, så försökte en gammal svensk dam få tyst på några ungar som väsnades, sprang och bråkade. Det visade sig att ungarna var zigenare. Så fort deras mamma fick syn på den svenska tanten fick hon världens jävla utskällning. Jag blev mållös. Man tror ju att föräldrarna skulle uppskatta om någon säger till barnen att lugna ner sig. Men icke. Vissa verkar ha en helt annan inställning.
Har ni upplevt liknande saker?
Och vilka slutsatser drog ni av det?
Skulle jag ha agerat annorlunda?
Jag skulle ha velat agera, men problemet är att jag då kanske skulle hamna i kläm med chefen och i värsta fall hela franchisen om jag skulle ha sagt ifrån. Kanske det dyker upp någon anmälan mot företaget om "diskriminering" eller dylikt.
Vad är era synpunkter?
Jag hade en kund som jag skulle hjälpa med några beställningar. Han var en äldre gubbe förmodligen från landsbygden med tanke på hur han var klädd och hur han talade.
Bakom honom, i kö, var en stor muslimsk familj förmodligen bosnisk då de pratade något slags slaviskt språk men kvinnorna hade sin hijabs på sig och man känner igen det där jugge-klangen. De var barn, föräldrar, bröder och mor- och farföräldrar. 3 generationer alltså på plats. Barnen höll på och väsnades så till och med jag blev lite smått irriterad. Föräldrarna tog aldrig tag i ungarna utan lät dem bara hålla på.
Till slut så får gubben nog och vänder sig om och skriker "TYST!!!". Varpå ungarna blir tysta.
Vi sätter stopp där en stund för vad som hände sen fick mig att tänka efter.
Jag förväntade mig att föräldrarna skulle ta tag i barnen och säga till dem på skarpen. Så skulle en svensk familj ha gjort. Så gjorde mina föräldrar när jag var liten. För en svensk familj skulle nog skamkänslan dyka upp snabbt i ett sådant läge. Man vill ju se till att ungarna är väluppfostrade och respekterar de äldre.
Men så blev det inte i det här fallet.
Istället började hela klanen, och då menar jag samtliga "vuxna" käfta mot gubben. Föräldrar, bröder, gamlingar och till och med kvinnorna. De skrek om att de var barn och att barn är så där och att han minsann inte har någon rätt att skrika på deras barn och en av tanterna i klanen kallade gubben för rasist.
Som tur var så var jag nästan precis klar med gubbens ärende när det hela brakade loss, så han behövde inte stanna kvar särskilt länge. Han gick därifrån med bestämda steg.
Jag tyckte synd om honom för hur han hade behandlats av juggarna. Jag ville säga ifrån, men jag valde att inte lägga mig i och istället försöka vara "professionell" som det heter. Jag ville alltså inte eskalera det hela särskilt då när jag precis skulle ha hand om dem i kassan.
De fortsatte att prata ganska ansträngt på sitt språk, uppenbarligen upprörda över att gubben skrikit på deras unge. Tanten nämnde något om "rasist, rasist" igen. Men jag höll mig lugn gjorde mitt jobb och tog hand om deras ärenden.
Det här är andra gången som jag fick vittna om sådant. I mitt gamla jobb i en livsmedelsbutik, så försökte en gammal svensk dam få tyst på några ungar som väsnades, sprang och bråkade. Det visade sig att ungarna var zigenare. Så fort deras mamma fick syn på den svenska tanten fick hon världens jävla utskällning. Jag blev mållös. Man tror ju att föräldrarna skulle uppskatta om någon säger till barnen att lugna ner sig. Men icke. Vissa verkar ha en helt annan inställning.
Har ni upplevt liknande saker?
Och vilka slutsatser drog ni av det?
Skulle jag ha agerat annorlunda?
Jag skulle ha velat agera, men problemet är att jag då kanske skulle hamna i kläm med chefen och i värsta fall hela franchisen om jag skulle ha sagt ifrån. Kanske det dyker upp någon anmälan mot företaget om "diskriminering" eller dylikt.
Vad är era synpunkter?