Tar försvarsmaktens psykologer saker ur kontext?

Ja, det är nog lika bra. Ganska lätt att länka till civil flygnings (EASA, FAA mfl) avseende den psykologiska profil man anser att en yrkespilot skall ha. Det slår hål på diskussionen om att psykologerna är fel att göra bedömningar.

Dessutom som jag skrev, de som klarar alla grundläggande tester intervjuas av både psykolog och en pilot med uppgift att se om den sökande kan passa i yrket, rollen och som kollega.
I det slutgiltiga valet har både psykologen och piloten(flera av varje faktiskt) medbestämmanderätt.
Säger psykologen nej så är det nej, samma gäller piloten.

Psykologen har kunskap och förmåga att avgöra om man anses passa rent psykologprofilmässigt, piloten om man verkar passa i rollen och som kollega.

Statistiken visar att uttagningssystemet fungerar relativt bra. Mkt stor andel klarar utbildningen och passar i yrket. Flygsäkerheten har fungerat rätt bra de sista 20 åren.
Dessutom är det mycket bra kollegor som rekryteras, så att...

Det finns absolut saker att göra för att förbättra uttagningen men den är absolut inte alls dålig. Den som tvärsäkert säger annorlunda gör det kanske som en försvarsmekanism för att förklara varför just denna inte blev antagen. ? Som tröst kan man kanske säga att det finns en massa människor som inte antas som skulle klara utbildningen. Det finns också en massa människor som skulle vara fantastiskt bra kollegor, liksom det finns folk som passar in i systemet perfekt som inte antas. Det finns nog också folk som skulle passa magiskt bra för flygsäkerheten. Men när man väger in allt ihop tillsammans med den medicinska antagningsundersökningen så blir det inte jättemånga kvar på hundra.

Största problemet just nu är att det är för få sökande, så sök !

Nyfiken - hur upplever du att det fungerar med dessa nya som kommer in?

På en vanlig arbetsplats så går man ut med platsannonser och sedan läserman CV och intervjuar folk. Men för att det skall bli bra måste organisationen på ett bra sätt kunna ta emot och handleda och stödja och fortsätta med det igenom hela anställningstiden.

Psykologerna gör sitt bästa att gallra bra. Sett från utsidan verkar det som om de gör ett bra jobb.

Men fungerar efterföljande steg där de antagna piloterna skall integreras?

Haverikommissionen klagar på att de får för lite tid med erfarna piloter, och pratar mycket om airmanship.

Det är inte problem med de nya i sig. Alls.

Problemet är att Försvarsmakten underlång tid försakat ganska mycket därför att ekonomi och bara ekonomi har vart styrande. Av den anledningen har personalramar stypts hårt vilket gjort att organisationen i (i alla fall) de flygande delarna av Flygvapnet urholkats så att det är för liten organisation för att orka med/ hinna göra allt som åläggs. Förr i tiden var det inte mycket administration men det har ökat lavinartat. Resulatet blir att organisationen inte räcker till för att göra allt som skall göras. Dessutom är det brist på folk(trots neddragningen är inte raderna fyllda) vilket gör att det saknas folk för att göra det som skall göras på divisionsnivå.
På andra ställen kan viktiga befattningar ur flygsäkerhetssynpunkt vara bortskalade i neddragningar samtidigt som ytterligare neddragningar kan göra att en viktig chef i flygtjänsten får en roll i en stab som inte alls arbetar med flygtjänst. Det viktiga jobbet som chef i flygtjänströret blir en tillikauppgift som knappt hinns med.

Haverikommisionens noterande träffar ganska rätt om någon frågar mig.
Airmanship kommer av erfarenhet men de erfarna som ska lära ut det flyttas från divisionerna till andra befattningar som ett resultat av det ovan beskrivna "snåla på organisationen för att spara" i kombination med att vi är för få så de få som finns räcker inte till. Lägger man till kostnaden för att hålla en pilot flygande så ser man hur mycket finansministern kan gnugga händerna för varje äldre pilot man kan flytta ut från divisionen. Frågar nån mig så är mott svar att tänker FM fortsätta med detta.

Tack.

Psykologi är inte en exakt vetenskap och testerna kan givetvis manipuleras av en slug och motiverad person. Däremot borde de värsta och mest uppenbara fallen fångas upp.

Jag lovar dig, dålig uppväxt var inte anledning till att det inte gick vägen snarare hur den dåliga erfarenheterna tillsynes har format personen och hur personen har bearbetat detta.

Jag bugar för psykologerna på Rekryteringsmyndigheten som ser till att personer som inte platsar som soldat förblir civil.

Jag hamnade i en snarlik situation, blev intervjuvad av 2st psykologer istället för 1st. Men blev godkänd för militärtjänst och befälsbefattning. Framförallt fick jag frågor om min kvinnosyn, vilket gjorde mig lite överaskad eftersom jag inte tycker att jag ger intryck av att vara misogyn.

Jag tror man kategoriskt undviker att ta in folk för militärtjänst som har haft kontakt med psykiatrin sedan tidigare. Psykiska problem som depression, ätstörningar, diverse diagnoser eller tuff uppväxt ökar risken för att få allvarliga psykiska sjukdomar i början på vuxenlivet och behöva vårdas långa perioder av livet inom slutenpsykiatrin. Man sätter ju inte gärna en bössa i handen på någon sådan.

Men jaga björn med bajonett är enlig dig rimligt. Lika så bygga 22-kalibriga Brevik-kloner med laser och bajonetter anser du inget konstig med, annat än alla som är konstiga och reagerar på ditt val av redskap, ergo det är fel på alla andra.

Likså skriver du "antagen som befäl" men likaså missade enligt din egen utsago inte bara en utan två psykologer att du inte är patriot samt dina "operatörs"-ambitioner.

Lycka till med din björnjakt och den inbillade karriären i uniform.

Jag gjorde 18 månaders värnplikt som KB på ett artilleriregemente, så jag har Fänriks grad idag. Allt detta var före försvarsbeslut 2000, så förbandet är nedlagt sedan länge.

Förmodligen är det inte bra att medge att man är en patriot när man träffar psykologen, det skulle nog missförstås som att man hade främlingsfientliga åsikter. Åtminstone på den tiden var det något som dom verkade vara observanta på, bortsett från misogynismen.

På min tid fanns inte "operatörer", utan vi gjorde PEK-skjutningarna på 100/200m och skulle träffa med x antal skott inom en viss radie. Vi sköt typ 3 skott åt gången och fick sedan markera tavlorna i tur och ordning, så det var något helt annat än det man ser på Youtube idag. Möjligheten att man skulle behöva bedriva strid på så korta avstånd som 3-4m var inte tänkbart, eller att man skulle förses med pistol för att ha i reserv om man fick eldavbrott på sin AK5 eller blev av med denna. Allt detta är sådant som FM har börjat med på senare år.

Har någon fakta på hur stor andel av de annars godkända sökandena ratas av psykologer?

Här dyker det alltid upp individer med berättelser om hur fel de blivit behandlade, ja iaf några per år. Men eftersom det varit ca 2500 per år som startat grundutbildningen, är några inte så många, ävn om det bara vore 1/10 eller 1/20 av det faktiska antalet.

Fakta?

Det har förändrats en hel del sedan min tid, när jag mönstrade var det många som försökte lura psykologen att dom var olämpliga för militärtjänstgöring genom att bete sig allmänt konstigt.