Citat:
Det är klar att landet kan räddas.
Men de åtgärder som krävs är så omfattande och långtgående att de är praktiskt omöjliga under rådande omständigheter. Den demokratiska vägen är stängd eftersom inget parti som är villigt och kapabelt att faktiskt agera kommer att få total verkställande makt vid de närmast kommande valen. En statskupp är med stor sannolikhet också avlägsen.
Sverige har ingen Trump eller Le Pen. Och även om en sådan handlingskraftig ledare på något sätt kom till makten skulle han/hon svårligen kunna genomföra radikala förändringar och verkligen rensa upp i träsket utan fungerande polis och militär. Den skada som har åsamkats Sverige kräver generationer att reparera, även under de mest gynnsamma förhållanden.
I ljuset av detta är det svårt att se ljust på framtiden. Det är alltid trevligt med fina ord om optimism och hopp, men utan fakta och empiri blir det bara känslor, floskler och slagord av det. Sådant har vi haft nog av i det här landet. Det är dags för mer nykter realism. Vi har hårda år framför oss, det är bara att acceptera.
Min enda förhoppning är att det väntande stålbadet föder en rörelse som har både viljan och förmågan att skapa någonting nytt ur ruinerna av det som var, och därmed sluter cirkeln:
Men de åtgärder som krävs är så omfattande och långtgående att de är praktiskt omöjliga under rådande omständigheter. Den demokratiska vägen är stängd eftersom inget parti som är villigt och kapabelt att faktiskt agera kommer att få total verkställande makt vid de närmast kommande valen. En statskupp är med stor sannolikhet också avlägsen.
Sverige har ingen Trump eller Le Pen. Och även om en sådan handlingskraftig ledare på något sätt kom till makten skulle han/hon svårligen kunna genomföra radikala förändringar och verkligen rensa upp i träsket utan fungerande polis och militär. Den skada som har åsamkats Sverige kräver generationer att reparera, även under de mest gynnsamma förhållanden.
I ljuset av detta är det svårt att se ljust på framtiden. Det är alltid trevligt med fina ord om optimism och hopp, men utan fakta och empiri blir det bara känslor, floskler och slagord av det. Sådant har vi haft nog av i det här landet. Det är dags för mer nykter realism. Vi har hårda år framför oss, det är bara att acceptera.
Min enda förhoppning är att det väntande stålbadet föder en rörelse som har både viljan och förmågan att skapa någonting nytt ur ruinerna av det som var, och därmed sluter cirkeln:
Hard times create strong men.
Strong men create good times.
Good times create weak men.
Weak men create hard times.
Strong men create good times.
Good times create weak men.
Weak men create hard times.
Intressant och välformulerat. Dock klargör du inte vad du menar med att "rädda" landet? Handlar det om att stoppa invandringen? Eller det i kombination med repatriering? Krävs det andra politiska förändringar?
Du verkar, i enlighet med manga andra, vänta pa "stalbadet", eller kollapsen. Jag tror manga gör felet, att de förutsätter att det scenariot snart kommer att inträffa. Rent nationalekonomiskt tror jag faktiskt att Sverige kan klara sig 10-15-20 ar till - även om man fortsätter att skyffla in MENA i oförminskad takt. Kulturellt, socialt, intellektuellt gar det däremot snabbare at pipan.
Redan idag upplever jag en form av penningvärdeförsämring, som är direkt relaterad till massinvandringen. Inte en inflationär penningvärdeförsämring, utan däremot att nivan pa tjänster, service, turistorter m.m. sjunker. Nyligen hemkommen fran en resa i norra Italien, summerade jag mina intryck; känslan av en rundresa i ett refugee camp var oundviklig. Invandrare tar över snart hela det offentliga rummet. Terrordad blir allt vanligare i Europa.
Även standarden avseende fast egendom gar ned. White-flighten, som korttänkta svenskar sysslar med, börjar redan tappa i effektivitet. MENA placeras ut av kommuner, som helt enkelt köper upp bostadsrätter och villor. Detta sänker attraktiviteten för bostadsomradet/fastigheterna - priset - och trivseln. Det är bara en tidsfraga, när även varor kommer att sjunka i kvalité.
Att SD ska kunna inga i en regering hösten 2018, verkar tveksamt. De "starka män" du hoppas ska skapas av kommande harda tider, jag vet inte. Kommer det överhuvudtaget att finnas kompetent folk kvar i landet, i en avlägsen framtid?
Defaitismen är absolut befogad, även om man inte ska vara pessimist.