Balkankonflikterna startade 1991 och pågick under merparten av 90-talet, vilket var en alldeles lagom period för internationella politiker att påverka utfallet bäst man önskade. Europas befolkning hade begränsad erfarenhet av etniska konflikter i den mån att migration dittills mestadels skett mellan länder i Europa, samtidigt som årtionden av fred suddat bort folks medvetenhet att 90-talets krig endast var en förlängning av världskrigets invecklade konflikter i området.
Precis som då allierade sig Kroatien med Tyskland och Serbien med Ryssland. De sistnämnda stod inför en ekonomisk kollaps och var relativt handlingsförlamade under perioden. Tyskland å andra sidan hade redan hunnit alliera sig med EU/USA och ganska snabbt målades en svartvit bild upp där serber förgrep sig på alla grannfolk. Militärt stöd med både utrusning och direkta bombningar på alla krigsfronter, samt ekonomiska sanktioner, gjorde att serberna så småningom kapitulerade och fördrevs från Kroatien, Bosnien och Kosovo.
Sedan dess har väldigt mycket hänt inom självaste EU och inom politiken, som möjligen drastiskt hade kunnat förändra händelseförloppet.
-Islam vs Europa
Våra folk hade inte stått upp mot Islam på så lång tid att kontinentens muslimska minoriteter sågs som oskyldiga offer för segregation. För serber var islamsk terror vardag, inte minst i Kosovo där sedvanlig oorganiserad muslimsk röra under århundranden gett upphov till "White flight". Det var först vid 11 september som västvärldens retorik och uppmärksamhet gentemot jihad förändrades. Genom stora migrationsströmmar från denna värld, inklusive Kosovo, så har västvärlden förstått att det inte finns någon lösning på den islamiska problematiken.
Vardagsvåld varvat med regelbundna terrordåd tydliggjorde att Islam inte är tacksamt för att det räddades från förintelse i Europa, utan att man bara tagit kriget till sina räddare istället och inte ämnar ge upp någon gång snart. I skrivande stund är Serbien den enda nation som lyckades skydda sitt folk mot vardagsvåldterrorn, även om glädjen blev kortvarig.
-Politiken inom EU
Till följd av allt ovanstående har kraftiga motsättningar börjat uppstå internt i väst. EU är inte lika enat som på 90-talet. Alla partier tycker inte likadant längre. Befolkningen misstror media och i USA röstade befolkningen för en allians med Ryssland istället för fortsatt konflikt, även om utfallet ännu inte är sådant.
Kosovokonflikten startade med albanska upplopp som i vanlig Balkan-maner urartade i mord etc. Hade västpolitiker åter kunnat få stöd för ett ingripande mot serbisk polis, när albanliknande upplopp samtidigt sker i varje EU-land och befolkningen förargas över den egna polisens handfallenhet?
-Media
Media var betrodd och än idag anser de flesta att Srebrenica var något så okomplicerat som spontant folkmord med offer bara på den ena sidan. Inte minst genom utvecklingen av social media, men också utifrån västvärldens agerande i andra konflikter, så har synen på traditionell media förändrats kraftigt. Rapporteringen är fortsatt ensidig - ingen vettig person avser att rösta för Brexit, alla var helt överens om att Hillary vann samtliga presidentdebatter stort, problem i förorterna är den vita mannens fel och alla civila i Syrien älskar islamistiska rebellgrupperingar. Men befolkningen genomskådar detta och idag har alla möjlighet att göra sina röster hörda i det offentliga utrymmet.
-Ryssland
Som nämnt så stod Ryssland handlingsförlamade efter Sovjets fall och en ekonomisk kollaps. Idag är det tvärtom, landet är enat bakom sin ledare medan väst har allt mer växande samarbetssvårigheter. Ryssland visar muskler och dras inte för internationella insatser när de kan anspela på att minoriteter far illa, oavsett Krim eller kristna i Mellanöstern. Hade det ens spelat någon roll om EU/USA kunde enas kring en ny Balkaninsats, när de ändå hade behövt överväga rysk inblandning och eventuellt stå inför ett nytt Vietnam/Korea över ett obetydligt Bosnien eller Kosovo?
Precis som då allierade sig Kroatien med Tyskland och Serbien med Ryssland. De sistnämnda stod inför en ekonomisk kollaps och var relativt handlingsförlamade under perioden. Tyskland å andra sidan hade redan hunnit alliera sig med EU/USA och ganska snabbt målades en svartvit bild upp där serber förgrep sig på alla grannfolk. Militärt stöd med både utrusning och direkta bombningar på alla krigsfronter, samt ekonomiska sanktioner, gjorde att serberna så småningom kapitulerade och fördrevs från Kroatien, Bosnien och Kosovo.
Sedan dess har väldigt mycket hänt inom självaste EU och inom politiken, som möjligen drastiskt hade kunnat förändra händelseförloppet.
-Islam vs Europa
Våra folk hade inte stått upp mot Islam på så lång tid att kontinentens muslimska minoriteter sågs som oskyldiga offer för segregation. För serber var islamsk terror vardag, inte minst i Kosovo där sedvanlig oorganiserad muslimsk röra under århundranden gett upphov till "White flight". Det var först vid 11 september som västvärldens retorik och uppmärksamhet gentemot jihad förändrades. Genom stora migrationsströmmar från denna värld, inklusive Kosovo, så har västvärlden förstått att det inte finns någon lösning på den islamiska problematiken.
Vardagsvåld varvat med regelbundna terrordåd tydliggjorde att Islam inte är tacksamt för att det räddades från förintelse i Europa, utan att man bara tagit kriget till sina räddare istället och inte ämnar ge upp någon gång snart. I skrivande stund är Serbien den enda nation som lyckades skydda sitt folk mot vardagsvåldterrorn, även om glädjen blev kortvarig.
-Politiken inom EU
Till följd av allt ovanstående har kraftiga motsättningar börjat uppstå internt i väst. EU är inte lika enat som på 90-talet. Alla partier tycker inte likadant längre. Befolkningen misstror media och i USA röstade befolkningen för en allians med Ryssland istället för fortsatt konflikt, även om utfallet ännu inte är sådant.
Kosovokonflikten startade med albanska upplopp som i vanlig Balkan-maner urartade i mord etc. Hade västpolitiker åter kunnat få stöd för ett ingripande mot serbisk polis, när albanliknande upplopp samtidigt sker i varje EU-land och befolkningen förargas över den egna polisens handfallenhet?
-Media
Media var betrodd och än idag anser de flesta att Srebrenica var något så okomplicerat som spontant folkmord med offer bara på den ena sidan. Inte minst genom utvecklingen av social media, men också utifrån västvärldens agerande i andra konflikter, så har synen på traditionell media förändrats kraftigt. Rapporteringen är fortsatt ensidig - ingen vettig person avser att rösta för Brexit, alla var helt överens om att Hillary vann samtliga presidentdebatter stort, problem i förorterna är den vita mannens fel och alla civila i Syrien älskar islamistiska rebellgrupperingar. Men befolkningen genomskådar detta och idag har alla möjlighet att göra sina röster hörda i det offentliga utrymmet.
-Ryssland
Som nämnt så stod Ryssland handlingsförlamade efter Sovjets fall och en ekonomisk kollaps. Idag är det tvärtom, landet är enat bakom sin ledare medan väst har allt mer växande samarbetssvårigheter. Ryssland visar muskler och dras inte för internationella insatser när de kan anspela på att minoriteter far illa, oavsett Krim eller kristna i Mellanöstern. Hade det ens spelat någon roll om EU/USA kunde enas kring en ny Balkaninsats, när de ändå hade behövt överväga rysk inblandning och eventuellt stå inför ett nytt Vietnam/Korea över ett obetydligt Bosnien eller Kosovo?