Är livet meningstlöst utan droger?
Jag har la alldrig varit i något riktigt tungt missbruk eller så drack varje kväll i några månader, tog samtidigt mycket concerta, kört amfetamin lite då o då, testat lsd o toppisar kanske 20 gånger, mdma nån gång, rökt på rätt mycket under sista tiden kanske 15g per vecka. Är rätt kass socialt då jag offtast är deppig och inte så skämtsam och glad som alla andra just då, men ibland mår jag bra nykter då går det bra socialt.
Blev kristen för några månader sen, men känner inget hopp, kännt guds kärlek i perioder, är fortfarande rätt säker på att gud finns men klarar mig inte utan synd livet känns så trissr utan droger.
Har adhd, vill alltid att något ska hända blir lätt långtråkigt. Går livet ut på att bara jobba, längta till helgen då man kan supa? Verkar som att 90% av befolkningen är glada av o leva så. Räcker imte för mig, längtar till en rejäl lsd dos nu, kommer inte äns må bra av det vill bara känna mig levande.
Precis snortat lite ritalin, är väldigt frustrerad över livet, därför rätt rörig text, hoppas ni kan förstå.
Undrar hur ni andra med liknande problem har löst det?, om nån har det, eller är livet meningslöst utan droger?