Bota psykisk ohälsa med hjälp av cannabis

Hej!
Som rubriken lyder. Någon som upplevt att cannabis har hjälpt er till en bättre fungerande vardag, kanske även fått bort psykisk ohälsa eller någon form av självskadebeteende?

Mvh

Min lekmannagissning är att just självmedicinering, oavsett om det handlar om cannabis, alkohol eller annan drog, är den största anledningen/risken att ett bruk snabbt övergår till ett missbruk. Det är skillnad på "en fungerande vardag" och "guldkant på vardagen".

Att behöva röka för att ha en fungerande vardag är ett missbruksbeteende som kommer att sluta illa. Cannabis kan fungera bra mot depression men har även en förmåga att förvärra situationen.

Cannabis är en underbar drog som har hjälpt mig mycket. Men man måste se skillnad på att bota och att hjälpa, cannabis kan bara göra en av dessa. Så är det dock med i princip allt. Ta en kurator tillexempel, den kan omöjligen bota psykisk ohälsa men den kan hjälpa folk att få ett annat perspektiv så att man själv kan jobba på sin hälsa. Så är det även med cannabis, det kan vara en hjälp absolut men i grund och botten är det du själv som måste jobba på din psykiska ohälsa, ingen drog kommer göra det åt dig.

Det blir bara som att lägga locket på och ohälsan botas inte, utan trängs bara undan för stunden.

Knappast det smartaste sättet att ta itu med sina problem

Cannabis kan vara ett hjälpmedel för att ta itu med problematik och dylikt. Men jag skulle tro att de flesta som försöker "bota" sin psykiska ohälsa med cannabis istället ersätter en problematik för en annan - nämligen cannabisberoende. All annan problematik liksom bleknar och blir oviktig, man slutar bry sig helt enkelt eftersom cannabis blir det viktigaste.

Och visst kan man bli beroende av mycket värre saker än cannabis, men inbilla dig inte att ett cannabisberoende inte förmodligen kommer att bli ekonomiskt och socialt förödande.

Med det sagt, ansvarsfullt bruk och bildning kan rädda många från detta missöde.

Jag har under ett par perioder i mitt liv mått riktigt dåligt med mycket ångest och en hel del självmordstankar.
Jag har då provat att röka cannabis i stort sett varje dag (kvällstid eller strax innan läggdags) i några veckors tid för att jag tycker det hjälper mot ångesten. Efter någon veckas bruk mår jag bättre och känner att jag är "mig själv" igen men fortsätter att röka varje dag för att jag känner att det är det som får mig att funka och må bra.
Efter några veckor slutar jag att röka för att jag inte vill vara beroende av ett preparat för att fungera normalt samt att jag upplever mig själv ganska trög och glömsk efter en längre tids bruk så det är också en anledning till att jag slutar.
Det är aldrig några problem att sluta, jag känner inget sug eller saknad av cannabis och är glad och mår gott. Precis som man ska!

THC är nått som man ska vara återhållsam med om man har psykiska ohälsa(normalt).

Ändå skrivs det ut mot Posttraumatisk stress, Borderline osv på vissa håll. Kanske en kombination THC och CBD som funkar bra. Det är väl helt individuellt helt enkelt, och det bästa vore väl att låta indviden själv få avgöra vad som funkar eller inte funkar för denne.

Personligen så kan jag säga att det gick i tre steg. Det första året av användning var gynnsamt för mitt psyke. Det andra året av något intensivare användning var oskadligt. Det tredje till femte åren var rent skadliga för mitt psyke, inte minst för att jag intalade mig själv att det fortfarande gynnade mig psykiskt och därför inte började trappa ner. Under tiden jag självmedicinerade med det ökade såklart successivt dagarna i veckan jag brukade och även dosen. Till slut låg man på 5-7 dagar i veckan och tog allt färre pauser. Det gjorde definitivt inte mitt psyke gott att ha månader av nästan dagligt rökande. Tvärtom mot slutet var psyket väldigt obalanserat. I början gick det mycket bra för att jag precis upptäckt drogen och fortfarande tog små doser relativt sällan, vilket förgyllde livet och i sin tur förbättrade det i allmänhet. Någonstans mellan andra och femte året, exakt när vet jag inte, förvandlades fördelarna till nackdelar. Men å andra sidan tror jag inte att jag har fått permanenta men heller.

Men bota är ett starkt ord också. Majoriteten kan inte på egen hand bota sin psykiska ohälsa med cannabis (får du det rekommenderat av läkare eller psykolog så visst). Man får inte heller glömma att många psykiska ohälsor är funktionellt lika annorlunda som cancer och kolera. Cellgifter ges till cancerpatienter men är som bekant ineffektivt mot kolera. Så bara för att cb funkar mot PTSD så betyder det inte att folk med vanföreställningar ska röka ner sig.

För mig och de flesta jag känner med psykiska åkommor lindrar cannabis obehagliga symptom tillfälligt. Problemet är att det är svårt att hålla sig från att inte vilja lindra symptomen så ofta man kan, vilket leder till den situationen jag fann mig i.

Inte som enda faktor, nej. Däremot som ett komplement till en förövrigt sund livsstil. Bra att använda då och då ifall jag behöver tona ner all stress som uppstår i vardagslivet, men även för extra muskelåterhämtning och mjukhet mellan hårda träningspass.

skulle jag säja att det gör. Röker själv för att klara av vardagen. och har nu rökt i 13 år.
Men skulle inte säja att endast röka kommer lösa psykisk ohälsa men kan va en bra. Iaf är de det för mig. Men Alla är vi olika. Det som är de bästa för mig , Kan va det sämsta för dig och tvärtom.