Ångest men samtidigt längtan efter cannabis, hjälp?

Jag har varit i kontakt med cannabis i snart 1 år. Inte rökt regelbundet men ändå alltid haft det i omgivningarna på något sätt. Under det här året har mina åsikter angående cannibis förändras kraftigt. Det går som en berg och dalbana och tankarna är splittrade.

Jag har alltid varit den rediga och duktiga tjejen med stränga föräldrar. Den tjejen som knappt festat vid 16-års ålder (idag är jag 17). Men så i slutet på nian ville jag komma ut ur min säkra och väldigt instängda bubbla. Och dem som jag sökte mig till var dem som också var trötta på situtaionen. Vilket visade sig att de flesta av dem höll på med någon form av droger, och därmed blev det att jag hängde på.

Ibörjan var det verkligen inte ofta, jag hade inte pengar och huvudfokuset var inte på drogerna. Egentligen var jag ute efter nya vänner och spänning i vardagen. Efter ett tag träffade jag dock en kille, min nuvarande pojkvän. Det visade sig att han hade missbrukat cannabis i två år. Rökt dagligen, skippat skolan och skitit i det mesta. Då brydde jag mig inte, mina tankegångar var "gud vad spännande" och jag föll för honom. Det spelade inte så stor roll vad han gjorde. Han brydde sig om mig och hade underbar humor.

Rökandet blev dock nu allt mer ofta, det fanns ju allt mer nära. Min pojkvän hade det nästan hela tiden på ett vänster. Jag slutade prestera lika bra, gick från A-barn till godkännt eller knappt godkännt, orkade inte att bry mig om mitt utseende. Umgicks inte med mina klasskamrater för att jag tyckte de var ett gäng rikitiga nördar (1:an på gymnasiet) och de skulle inte förstå mig. Sen gick det stuprätt utåt hemma också. Usch vilket helvete det var.

I alla fall tog jag mig i skinnet och sa till mig själv att sluta innan mina föräldrar kommer på mig. För misstankar måste de ha haft. Åtminstonde min extra mamma. Men det blev inte riktigt att jag slutade. Inte helt och hållet - vilket jag inte heller tycker att man måste. Vid en festlig tillställning väljer jag hellre cannabis än alkohol. Det roligare blir ännu roligare då på ett mer hälsosamt vis. För jag har lätt att bara stupa i diket med alkoholen.

Nu har jag kontroll över skolan, kompisarna och rökandet, men jag har fortfarande en sak som ger mig kraftig ångest. Min pojkvän. Cannabiset har gjort honom lat och tillfredställande med så som situationen ser ut idag. Dvs att inte så mycket görs och saker läggs hög på hög. Jag har bett honom att sluta röka fören han har kontroll över sitt liv, så att det blir stabilt. Men han vägrar att inse att det är cannabiset som har orskat latheten. Så fort jag vet att han röker får jag grym ångest, men samtidgt finns det en del av mig som också vll göra det. Jag är så splittrad. Känns dumt att förbjuda honom men samtigt känns det även dumt att jag ska ha sådan ångest.

Min fråga egentligen är väll hur jag ska känna en trygghet även med cannabiset i bilden? Hur ska jag ta itu med mina delade åsikter? Att jag vill både göra det samtidgt som jag känner en stor ångest.

Lägg ner rökat helt och vänta tills du blir äldre. Eller använd rökat som en belöning.

Din pojkvän är bara en lat loser, det har inget med rökandet att göra. Eller det påverkar såklart men är inget problem att klara skola, karriär, familj osv även om man röker dagligen. Har gjort det själv de senaste 20 åren.

Låter som du förstår hur viktigt det är att sköta sig och göra bra ifrån sig. Cannabis är inte så farligt men för ungdomen och din framtid är de så då det gör folk lat osv. Bättre att du slutar röka och fixar skolan och står på stadiga fötter innan du ger dig på droger. Finns inga töntar på din skola töntarna är du och såna som anser dem e "coola" för att dem röker på...

Kom till insikt att jag fan inte var cool. De som jag då tyckte var töntar är jag idag vän med, hur sköna som helst. Tycker att det är riktigt synd att jag överhuvudtaget har sätt på dem med sådan sne syn.

Absolut att man kan klara det ändå, menar mer att han har använt det att lägga sig emot och gå tillbaks till när det är lite "för tufft". Så som jag uppfattat det klarar han inte av att hålla allt i schack med cannabis

Bra att du har dessa tankar så tidigt. Du har mycket att se fram emot men en sak vi alla ångrar när vi blir äldre hur jäkla cliché de än må låta så e de att många av oss inser hur viktig skolan var. Ta ett steg i taget och kom ifrån rökar vanorna. Umgås inte med personer som missbrukar det dagligen och om folk uppfattar att du sviker dem kan du förklara att det är för ditt eget bästa bara. Komihåg att man blir som man umgås så försök byta miljö lite så ska du se att du klarar det

Och därmed även min kära pojkvän?

Det ska du fråga dig sj. Är han destruktiv för dig och dina framgångar?

Jag känner i viss mån igen mig från min uppväxt (jag är i förbigående av hankön), förutom att jag var rätt tidigt på det klara med att jag skulle testa droger (så det fanns en växelverkan mellan att nyttja berusningsmedel ihop med kompisar, men även skaffa kompisar för att kunna få nyttja berusningsmedel). Jag märkte just att det mer omfattande bruket förändrade mig på ett negativt sätt, samt jag mådde egentligen inte bra av långvarigt, regelbundet bruk. Dessutom kände jag mig till slut helt enkelt bara less på att röka på. I förbigående var det inte så att jag beslutade mig för att sluta helt, utan snarare att låta bli att använda alkohol och droger under en tid, men slutligen använde jag det inte alls under många år (nu har jag inte använt det en endaste gång på nästan ett årtionden, men så är jag rätt gammal idag). Jag har även senare i livet haft ett par begränsade perioder på ett par månader då jag använde cannabis regelbundet eller dagligen, men under större delen av mitt vuxna liv har jag haft långa perioder då jag inte har använt något (och emellanåt inte ens druckit).

Problemet är att TS pojkvän måste själv ta beslutet att sluta. Om TS förbjuder honom, så är det sannolikt att han istället helt enkelt smusslar med det. Någonstans krävs det ändå att TS pojkvän själv äger motivationen att sluta. Om han inte uppfattar att han är lat och improduktiv på grund av det, alternativt att han inte bryr sig (och kanske hade varit det även utan cannabis), samt om han inte blir less på rökandet, så är det ganska sannolikt att han fortsätter med det. Det behöver inte ens enbart handla om cannabis, utan mer generellt om att TS önskar bli mer ansvarstagande och produktiv, samt vill ta steget fullt ut in i vuxenlivet, medan pojkvännen helt enkelt inte befinner sig i det utvecklingsstadiet. Om pojkvännen inte kan/vill ändra sig, så är det i sin tur TS ansvar att besluta om hon vill stanna kvar eller inte i en sådant förhållande. Om båda drar åt väldigt olika håll, så riskerar det ändå att spricka, men att det istället blir mer utdraget och jobbigare känslomässigt.

Men märks det inte? På ögonen eller att det luktar eller nåt?

Det beror ju på. Om man gör det efter allt, själv eller med vänner syns det inte. Såklart att ögonen blir röda eller att själv gräset luktar men det är ju tillfälligt.