Blogginlägget som refereras till i artikeln är skakande. GM var ute efter att döda, det finns ingen annan förklaring, i alla fall räknade han kallt med att det skulle kunna hända.
Citat:
Explosivmedlet som kastades mot min kollega igår detonerade så kraftigt att polisens tekniker kallades till platsen för att utreda vilken typ av sprängmedel som använts. Den initiala bedömningen var rörbomb. Den senare bedömningen att det är oklart. Någon typ av explosivmedel. Med andra ord, en bomb, men av okänt slag.
(...)
Det är när tankbilen ska vända och chauffören ska backa fordonet som min kollega går ur för att hjälpa honom och fungera som extra ögon. När han står där kör en bil upp och stannar en kort bit därifrån, en ung man hoppar ur bilen och tänder på någonting och kastar det mot honom. Min kollega hinner ta ett par snabba steg åt ett annat håll innan föremålet detonerar. Explosionen är så kraftig att de kollegor som står 70 meter längre ned på gatan beskriver hur det fladdrar i byxbenen när tryckvågen når dem. Tankbilen på 20+ ton gungar. Tack vare att min kollega vet att vi befinner oss i Rosengård så reagerar han snabbt. Tack vare att han som kastade fumlade med bomben och tappade den mitt i kastet så nådde han inte fram. Tack vare. Tack och lov. Om kastet varit bättre och bomben träffat min kollega i ansiktet, hade han levt då?
https://kajengelke.com/2017/03/19/normal-riskmiljo/
Vilken dag som helst nu kommer en polis eller brandman att dö. Engelke beskriver en ofattbar arbetssituation.
Citat:
När polisen först uppmärksammade oss på att vi behöver iaktta största försiktighet i Malmös problemområden så kändes det overkligt. Men det var verkligt. Malmö hanterar fler handgranater än någon annan stad i något annat europeiskt land. Och vi anpassar oss, vi kan inte göra något annat. Därför vet jag nu rent yrkesmässigt hur man gör. Det är inte så svårt. Snett bakifrån, låt den brinna minst 10 minuter först. Har det inte smällt då så fortsätt fram, men använd ett speciellt strålrör och håll dig under fönsterhöjd. Då minskar risken för att jag skulle dö om det nu ändå skulle smälla. Men den mentala förberedelsen. Den kan vi inte öva på. Och min fru tycker inte att det känns bra oavsett om jag vet hur jag ska göra för att minimera risken för att mitt liv spills i onödan.