Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-03-20, 10:15
  #37
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av billygibbons
Vilka former av psykoterapi har du gått igenom? Låter som att du är i behov av långvarig psykoanalys. Finns inga quick-fixes när man har trauma från barndomen utan det gäller att bearbeta, bearbeta, bearbeta så kommer du lära dig hur mycket som helst om dig själv.

Slappna av från all ekonomisk stress (om du har detta), sånt löser sig alltid i slutändan. KBT är inte för alla så du borde säga ifrån och be om en annan form av psykoterapi.
Det har mest varit KBT som erbjudits. Eftersom det från Socialstyrelsens synvinkel ses som den billigaste lösningen på alla världens problem. Dock finns det forskare som hävdar att just KBT och PTSD kan vara en olycklig kombination som kan riskera att förvärra symptomen.
Citera
2017-03-20, 10:20
  #38
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kaffenatiker
Har du gjort en magnetkameraundersökning av huvudet?]

Ja. Det var så läkaren kom fram till diagnosen. Har gjort både CT och magnetröntgen.
Citera
2017-03-20, 11:17
  #39
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vargtassan
Det har mest varit KBT som erbjudits. Eftersom det från Socialstyrelsens synvinkel ses som den billigaste lösningen på alla världens problem. Dock finns det forskare som hävdar att just KBT och PTSD kan vara en olycklig kombination som kan riskera att förvärra symptomen.

Ja, och det är mycket tragiskt i mina ögon. KBT kan säkert fungera för många, men för mig personligen, så har jag bara sett det som en behandling som sopar de verkliga problemen under mattan. En människa som har växt upp i ett tryggt kärleksfullt hem och med en någorlunda trygg social situation i skolan mår i regel bra även i vuxen ålder. Vi som inte hade den "lyxen" måste komma tillbaka till de händelserna som sårade oss djupt under barndomen och bearbeta dessa. Försöka se saker ur en mängd olika perspektiv om varför man har kommit till denna punkten i livet. Detta är en omöjlighet med bara KBT.

Om du bara har erbjudits KBT så finns det ALL anledning att inte avsluta ditt liv. Med rätt hjälp av en bra psykolog och med rätt behandling (Inte KBT) så kommer du komma långt. Tro mig. Jag har själv legat på ruinens brant, med känslan av att det inte finns någon annan utväg än självmord. Det kommer bättre dagar, även om det känns omöjligt.

Jag skulle rekommendera psykoanalys som den följande metoden du kan pröva, läs gärna på lite innan. Var bestämd med att du inte vill ha KBT längre. Vi bor trots allt i Sverige och man ska få riktig sjukvård.

EDIT: Länk till lite info om metoden psykoanalys. Det kanske låter flummigt detta också för dig, men för mig var det oerhört nyttigt. https://lattattlara.com/psykologiska...namisk-terapi/
__________________
Senast redigerad av billygibbons 2017-03-20 kl. 11:24.
Citera
2017-03-20, 11:28
  #40
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vargtassan
Hej Bullen!

Jag är en kuf på strax över 30 och jag är deprimerad.
När jag var liten var jag med om en olycka. Denna olycka gjorde att jag fick en hjärnblödning. Jag är inte handikappad på något sätt och har full rörlighet och kan göra det som alla ”normala” människor klarar av. Men hjärnblödningen satte sig i dom delar som kontrollerar det psykiska måendet i hjärnan.
Enkelt förklarat har jag känt mig deprimerad ända sedan jag var väldigt liten. Jag var för liten för att kunna sätta ord på mina känslor, men jag kände mig håglös och att jag saknade energi, glädje, nyfikenhet och viljan att göra saker.
Skolan gick bra rent kunskapsmässigt, jag tog mig igenom både grundskola och gymnasium med godkända betyg. Dock var jag svårt mobbad, en riktig hackkyckling.
Daglig fysisk och psykisk misshandel var min vardag i minst nio år. Sparkar, slag, skitsnack och utfrysning hörde till det dagliga.
När jag kom ut i arbetslivet fungerade det bra till en början. Jag började arbeta direkt efter gymnasiet och tänkte att jag skulle skaffa mig ett nytt liv. Men det dröjde inte länge innan jag började få psykiska problem. Mardrömmar, flashbacks, stelhet i muskler och leder och en känsla av att alltid vara hotad.
Psykiatrin som jag nu kom i kontakt med är en lång historia, vi ska dock ta den korta versionen. Dom konstaterade att jag var deprimerad, men ingen behandling gav några resultat, vare sig terapi eller mediciner hade någon effekt.
Åren gick utan att något hjälpte. Efter fyra år kom dom fram till att jag lider av PTSD efter skolåren. Tyvärr har jag inte fått någon adekvat hjälp trots att detta är många år sedan. Man säger helt enkelt att psykiatrin saknar resurser för att kunna hjälpa till.
Hur som helst så tog jag på eget initiativ kontakt med en neurolog för att kontrollera om hjärnskadan kunde påverka mitt psykiska mående. Och det kunde det. Symptom som håglöshet, depression och aggressivitet hörde ihop med hjärnskadan och dom förklarade att det troligtvis är därför jag inte har reagerat på några mediciner.

Så nu står jag här. Jag vet att mitt psykiska mående är kroniskt. Jag vet att jag alltid kommer att känna mig nere och ha kroniska självmordstankar för att jag aldrig kommer att bli fri från denna ”depression”. Psykiatrin rycker på axlarna och tycker att det är ”bra” att jag har fått reda på vad som är fel. Dom tycker att jag måste lära mig att leva med detta och säger att dom inte kan göra så mycket mer.
Själv ser jag mitt liv som nattsvart. Jag kommer alltså ha det så här resten av livet och det finns inget jag kan göra åt det, förutom att själv förkorta livet avsevärt då.
Och det är just dom tankarna som upptar mer och mer av min tid. Varför ska jag ens fortsätta om inget kan förändras? En vanlig depression kan man tillfriskna ifrån, men det här är kroniskt. Jag kommer att ha det så här tills jag dör.
Människan letar alltid efter dom sista halmstråna, en anledning att välja livet före döden. Men mina halmstrån har tagit slut.
Jag orkar inte ta självmordstankarna med psykiatrin. Det finns inget dom kan göra åt det och jag är innerligt trött på deras KBT-flum som bara gör mig förbannad.

Är detta en ”acceptabel” anledning till att välja att avsluta livet? Kommer familjen kunna förstå och acceptera om jag väljer att avsluta livet? Hur hade du själv gjort om din psykiska ohälsa var konstant utan chans till förbättring?

Och nej. Droger är inget alternativ för att ”ge livet mening”.


Droger kanske inte skänker mening, men det hjälper väldigt bra. Börja kröka kanske? Då är du i alla fall glad när du är full. Så har jag gjort i 15 år, och det funkar hyfsat. Alternativet är värre. Då skulle jag vara deppig jämt. Nu har jag tröst i flaskan i alla fall. Det är som att välja mellan två onda ting.
Citera
2017-03-20, 11:31
  #41
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vargtassan
Det har mest varit KBT som erbjudits. Eftersom det från Socialstyrelsens synvinkel ses som den billigaste lösningen på alla världens problem. Dock finns det forskare som hävdar att just KBT och PTSD kan vara en olycklig kombination som kan riskera att förvärra symptomen.

Min erfarenhet säger att terapi mest är båg. Det har aldrig hjälpt mig på lång sikt. Det enda som hjälper är att hitta balans i livet, men det är väldigt svårt, förmodligen omöjligt, för sånna som mig, så då krökar jag istället.
Citera
2017-03-20, 11:32
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av FullPatte
Droger kanske inte skänker mening, men det hjälper väldigt bra. Börja kröka kanske? Då är du i alla fall glad när du är full. Så har jag gjort i 15 år, och det funkar hyfsat. Alternativet är värre. Då skulle jag vara deppig jämt. Nu har jag tröst i flaskan i alla fall. Det är som att välja mellan två onda ting.

Många som rekommenderar droger till TS. TS bör komma ihåg att detta är ett forum där många trasiga själar befinner sig så ta inte dessa seriöst. Det finns beprövad psykoterapi och vissa av dessa har substanser som ett komplement till behandlingen, men att du ska beställa hem och börja bruka droger i ditt hem kommer inte hjälpa dig. Så lyssna inte på dessa människor.
Citera
2017-03-20, 11:33
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av FullPatte
Min erfarenhet säger att terapi mest är båg. Det har aldrig hjälpt mig på lång sikt. Det enda som hjälper är att hitta balans i livet, men det är väldigt svårt, förmodligen omöjligt, för sånna som mig, så då krökar jag istället.

Vilka psykoterapeutiska behandlingsmetoder har du gått igenom då? Bara nyfiken.
Citera
2017-03-20, 12:04
  #44
Medlem
Jo, i ditt fall så är droger svaret. Du behövwr höja ditt dopamin och då så får du fan knarka lite.
Citera
2017-03-20, 15:23
  #45
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av billygibbons
Vilka psykoterapeutiska behandlingsmetoder har du gått igenom då? Bara nyfiken.

KBT och Jungiansk + lite ströterapisamtal (mer som kuratorsamtal). Har gett mig lite insikter om mig själv, men det har inte hjälpt mot livsledan.
Citera
2017-03-20, 15:45
  #46
Medlem
Det låter inte som att du vill dö överhuvudtaget. Så att lämna livet kan omöjligen vara en bra idé.
(Det tycker jag iofs aldrig att det är)

Möjligen har du tröttnat lite på att må dåligt.
Citera
2017-03-20, 18:17
  #47
Medlem
emotion-lotions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vargtassan
Varför skulle jag trolla om det, vad skulle jag få ut av det?
Nej, jag vet inte exakt vad diagnosen heter, diagnosen ställdes för 3 år sedan och jag har inte kvar pappret från neurologen. Om jag ska få reda på vad det heter så måste jag begära utdrag ur journalerna eftersom landstinget inte har komma igång med journaler via internet. (Det är igång men alla journaler syns inte ännu) Om du vill vänta några veckor så kan jag säkert begära ut journalen och skriva vad diagnosen heter. Men jag betvivlar starkt att du har någon större glädje eller kunskap på detta område iaf. Så din nytta med journalen är säkert aningen begränsad.

Jo du om man vet vad diagnosen heter så kan man läsa om den på internet, det kan leda någonvart, Flashback är ju inte större än hela internet vettu.

Att ha en sådan allvarlig diagnos och inte veta vad den heter? och det borde väl räcka med att du ber din doktor berätta vad den heter nästa gång ni ses?

Jag tvivlar starkt på din historia, motbevisa mig gärna.
Citera
2017-03-20, 18:36
  #48
Medlem
Klart du inte ska ta livet av dig, du har garanterat något bra att ge den här världen.
Sen lever vi ändå en sån kort tid här.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback