Bismarck, Roon och Moltke. Konsten att gjuta ett imperium.

Ah, skönt att höra, men till Moltkes försvar så bör man ändå hålla i minnet att just utnyttjandet av järnvägen är en av de stora revolutionerande aspekter av krigföringen under denna tid, så tråkigt visst, men ack så viktigt, på den tiden i alla fall Och jo det är alltid roligt att prata med folk som delar ens intressen

Hm, frågan är ändå hur kraftig den tyska nationalismen var generellt, alltså om den var så stark i samhället att det var uppenbart att ett tyskt enande skulle ske förr eller senare och att just därför började Bismarck arbeta för enande i syfte att hinna före Österrike, eller om Bismarck helt enkelt ville att Preussen skulle bli en stormakt, om man nu ska säga att de inte redan var det. Och därför jobbade för ett enande med Preussen som det dominerande riket i imperiet. Du vet inga bra böcker om Bismarck? Helst som han skrev själv, skulle vara intressant att få lite insyn i hur han tänkte kring det hela.

Ja, den har jag läst, och kan också rekommendera den. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket om hur de olika individerna lyftes fram. Clausewitz bok har jag hunnit glömma än mer av.

Hm, det står på wiki om Roon att han förändrade värnpliktsregler, och på så vis kanske skapade en större armé.

Sedan har vi teknologiutveckling. Det verkar som att en Krupp-kanon var viktig för Preussarnas vinst i fransk-preussiska kriget. Man kan undra över hur mycket olika politiska individer och militära var involverade i skapandet av en ny kanon.

Sedan har vi kriget mellan Österrike och Preussen. Grunden till det verkar vara att man inte kom överens om hur man skulle göra med Schleswig-Holstein.

Utan konflikten om Schleswig-Holstein kan man därför tänka sig att det inte hade blivit krig mellan Österrike och Preussen, och i så fall hade enandet sett annorlunda ut, och troligen ha hänt senare än 1871.

Många andra än dessa tre preussare var aktiva, men om Bismarck, kanske var han viktigast som en ledare för diplomatin?

Ja Bismarck triggade i princip helt själv krig med Frankrike genom att ändra kejsarens telegram till Frankrike som försäkrade att Preussen inte skulle involvera sig i frågan om den spanska tronföljden, Frankrike var oroliga att om en Hohenzollare på den spanska tronen skulle omringa Frankrike. Det telegrammet ändrade alltså Bismarck högst medvetet. Med den bakgrunden så tror jag nog att Bismarck på något sätt skulle ha försökt att få fram ett krig med Österrike för att kunna göra Preussen till den ledande tyska staten. Kruppkanonen kan jag inte mycket om, men jag skulle nog säga att järnvägen var viktigast i kriget mot Frankrike, mycket tid vanns av Preussens blixtsnabba mobilisation.

Jag kan bara hålla med här. Vi hade fått se ett enat Tyskland, men jag tror att det kan ha dröjt många år, utan vissa ingredienser. Man måste ha orsaker till att få kriga.

Kanonen var viktig därför att det verkar som att fransmännens gevär var bättre, möjligen är det dock så att de inte hade utbildats tillräckligt i användandet av det.

Hade Bismarck styrt Tyskland i början av 1900-talet hade första världskriget aldrig inträffat.

Finns det någon bra biografi över Bismarck som rekommenderas? Jag är mer intresserad av hans politiska gärning än om biografiska detaljer.

Som jag förstår det var det ungefär som du beskriver. Bismarck insåg att nationalismen var tidens melodi och kunde hjälpa eller stjälpa Preussen. Frågan om tyskt enande komplicerades dock betänkligt av att sydtyskarna inte bara var katoliker, utan dessutom ofta även socialister. Bismarck avskydde båda sakerna.

Kriget med Österrike var ett resultat av oenighet om Schleswig-Holstein efter kriget mot Danmark. Bismarck drog fördel, men det är tveksamt hur mycket han orkestrerade. Efter att Preussen krossat Österrike hade han och Preussen den tysknationalistiska ledartröjan.


Inte läst nån men sett att det finns flera nyskrivna. Borde finnas gott om källmaterial.


Situationen var i princip den omvända mot Napoleonkrigen: Preussen hade en stor, välövad värnpliktsarmé medan Frankrike hade en mindre yrkesarmé. Det numerära övertaget var i slutändan det viktigaste, tillsammans med kompetent tysk ledning och franska misstag.

På slagfältet var det betydligt jämnare än på den operativa och taktiska nivån. Fransmännens Chassepot var överlägset tyskarnas vid det laget rätt omoderna Dreysegevär, och flera tyska frontalanfall blev rena slakten (fler tyskar än fransmän stupade under kriget). Det som räddade tyskarna var bättre artilleri och numerärt övertag som gjorde att de hela tiden kunde anfalla fransmännens flanker. Med lite mindre passivt franskt ledarskap hade det kunnat sluta annorlunda. De franska generalerna sjabblade bort flera tillfällen till motanfall som kunde blivit avgörande.


Chassepoten (med toppmodern gummipackning) hade åtminstone dubbla skottvidden mot det ganska primitiva Dreysegeväret. Fransmännen hade dessutom en bra defensiv taktik som även innebar att gräva ned sig. Problemet var just att de blev sönderskjutna av Krupps bakladdade stålkanoner efter att de själva hade skjutit sönder det tyska infanteriet. Det var som en miniversion av första världskriget.


Utmärkt exempel på strukturella kontra kontingenta faktorer. Ett enat Tyskland hade demografin, ekonomin, tidsandan och en massa annat på sin sida men saker händer ändå inte av sig själv.