Citat:
Det är alltid bättre att ha vapnen, men välja att inte behöva använda dem.
Till att börja med verkar somliga blanda ihop akademiska ord med fraser och uttryck som i själva verket bara är gamla och har fallit i glömska. Ett utvecklat ordförråd är i realiteten en skyldighet varje individ bör ha gentemot sig själv för att kunna specificera ett fenomen, abstrakt eller konkret, så enkelt som möjligt. Det finns inget självändamål med att använda förment "svåra" ord enbart i syfte att göra det. Detta sagt finns det heller inga svåra ord - bara mer eller mindre använda och förstådda av gemene man, vilket lätt kan ändras genom att ägna mer tid åt att läsa. Företrädesvis böcker. Inget är mer värt än det andra.
Rena faktiska akademiska termer torde ju snarare kunna härledas till vissa gebit och akademiska områden. Medicinarna har sina, ekonomerna har sina. Fackuttryck är en sak. Att Ranelida på kommando är en annan. Bästa föresatsen är att sikta på en bredd för att kunna uttrycka det man vill. Se språket som en teknik, där ändamålet helgar medlen. Precis som inom musik och översättning spelar/skriver jag inte prylarna för att jag kan det, utan när (eller om) det behövs. Annars utstrålar det bara osäkerhet - och i viss mån en rätt stor portion skitnödighet.
Till att börja med verkar somliga blanda ihop akademiska ord med fraser och uttryck som i själva verket bara är gamla och har fallit i glömska. Ett utvecklat ordförråd är i realiteten en skyldighet varje individ bör ha gentemot sig själv för att kunna specificera ett fenomen, abstrakt eller konkret, så enkelt som möjligt. Det finns inget självändamål med att använda förment "svåra" ord enbart i syfte att göra det. Detta sagt finns det heller inga svåra ord - bara mer eller mindre använda och förstådda av gemene man, vilket lätt kan ändras genom att ägna mer tid åt att läsa. Företrädesvis böcker. Inget är mer värt än det andra.
Rena faktiska akademiska termer torde ju snarare kunna härledas till vissa gebit och akademiska områden. Medicinarna har sina, ekonomerna har sina. Fackuttryck är en sak. Att Ranelida på kommando är en annan. Bästa föresatsen är att sikta på en bredd för att kunna uttrycka det man vill. Se språket som en teknik, där ändamålet helgar medlen. Precis som inom musik och översättning spelar/skriver jag inte prylarna för att jag kan det, utan när (eller om) det behövs. Annars utstrålar det bara osäkerhet - och i viss mån en rätt stor portion skitnödighet.
Klockrent inlägg! Inte för att jag nödvändigtvis håller med men för att du skriver det du skriver genom att använda just den typen av språk som TS frågade om. Realiteten, abstrakt, konkret, förment, företrädesvis, faktiska, gebit, föresatsen etc
Jag hoppas det var ett medvetet drag :-)