Hur kryddar jag vardagen? Psyket blir allt värre.

Nedstämdhet har alltid varit en del av mitt liv. Dock har det innan alltid funnits något att se fram emot som lyfte mig. Exempelvis situationer - en resa med vänner till sommaren, eller en fest om två veckor, ni fattar. Det kunde också vara personer - träffa någon brud man alltid gillat om en vecka, eller så. Detta var främst under gymnasietiderna. Även om man var nedstämd under ensamma tider var man fortfarande väldigt energisk med vänner trots dåliga förutsättningar (dålig ekonomi, gick dåligt i skolan, var överviktig). Fyfan vad kul man kunde ha, saknar det så jävla mycket.

Idag (25 år) är man färdigutbildad (god bless högskoleprovet), har en bra ekonomi (ett rejält steg över medel för 25 åringar skulle jag påstå), min övervikt är borta (har ingen Brad Pitt kropp, men skäms inte längre för att visa mig på stranden). Men livslusten och glädjen är helt tom, det är obeskrivligt. Det enda som ger mig spänning i vardagen som man ser fram emot är spel. Varje dag lägger jag 64 kr på topptipset, och det är det. Resten av tiden går ut på jobb, och helgen går ut på att slöa hemma. Någon gång tar man ett glas med någon vän. Har blivit så förbannat lat. Känner inte igen mig längre. Tankarna har blivit väldigt mörka och i vissa fall brutala (låter skrämmande, men är inte så farligt), har tappat hoppet om samhället, om tjejer (skapa familjgrejen) m.m.

Har tröttnat på 90 procent av mina vänner. Känner ingenting längre. Har inte ens kul med många av dom. Man träffar dom ibland bara för att man liksom har en historia. De vänner man fortfarande "tycker om" har skapat familj, flyttat, eller också som jag - blivit apatiska och orkar inte heller så mycket.

Jag tror en tjej skulle kunna vara räddningen. Jag ser rätt bra ut, speciellt nu när jag gått ner i vikt, skulle säga att jag en 7-8. Saknar att hänga och träffa tjejer, som under gymnasietiden. Men var träffar man tjejer nu? Dejtingsidor är inget för mig. Har ett man-dominerat jobb. När man väl sedan träffar en tjej på någon krog så orkar jag inte hålla glöden uppe. Orkar inte höra av mig eller ses. Sen är det så jävla mycket spel och psykologi bakom dejtning idag, känns det som. Detta kommer låta lite trashigt men vill inte vara någon jävla toffel. Kan höra av mig någon gång, hör hon inte av sig nästa så får det väl ta slut där.

Att träffa nya vänner har jag inte så stort intresse för. Har tillräckligt, det är bara det att allt är så jävla dött nuförtiden.

Att ha något att se fram emot som jag nämnde tidigare finns inte kvar. Även om man har något planerat man ska göra med sina vänner så är det liksom ingen big deal. Sen det där med personer, visst har man några personer man gärna hade velat träffa igen (gamla polare, eller tjejer man tidigare haft bra kontakt med) men känns lite weird.

Samtdigt blir man inte yngre och åldersnojjan spökar. Vill verkligen ta tag i det här men det känns hopplöst. Idag var jag ledig från jobbet och hade planerat en heldag med massa aktiviteter. Det hela slutade att jag var hemma hela dagen.

Skrier mer för att lätta mig. Men också för tips och råd. Eller kanske någon som känner igen sig? Hur kryddar man vardagen?

Känner igen mig i din text. Hände också något med mig i psyket vid 25 års åldern. Livet kändes precis lika tomt som det alltid varit. Spelar egentligen ingen roll om man skaffar det där drömjobbet, drömtjejen och prylarna man alltid velat ha. Det finns faktiskt inget "glädjande" över alla dessa milstolpar. Visst, det är bra att ha. Hellre det än att vara pank. Men oavsett hur mycket man har eller inte har, känns livet lika tomt egentligen.

Hemligheten till ett lyckligt liv, enligt min mening, är attityd. Du kan välja att vara nöjd/glad med tillvaron och att se fram emot saker och ting. Eller så kan du välja att vara bitter/arg/missnöjd med tillvaron. T.ex. kan den där fredagspizzan jag brukar ta på väg hem från jobbet + någon skön film vara något som ger mig mer glädje än mycket annat folk drömmer om. Kanske är jag en väldigt simpel människa som blir nöjd alldeles för enkelt.

Du kanske behöver ny input?

Tänker på droger. LSD vidgar vyerna och ger nya perspektiv.

Eller lite vanligt och hederligt kokain.

Kampsport!

Börja med BJJ eller muay thai tex. De där 2 timmarna per pass du är inne och tränar är som en mental frizon där dina vardagliga tankar är som bortblåsta för du fokuserar helhjärtat på att inte få huvudet avslitet.

Den hårde träningen kommer få din kropp att fungera bättre och efter ett par månader kommer du gå och se fram emot nästa träningspass.

De flesta klubbar låter dig prova gratis. Du behöver inte vara en gymbiff eller agressivt lagd för att nå framgång.

Sätt upp mål. Små som stora. Mening i livet skapas vid just strävan att klara av mål. Vad resultatet är är inte så viktigt. Bara du är nöjd med det så det inte var förgäves. Det kan vara små som att läsa ut en bok på ett par dagar och det kan vara stora som att planera en långresa utomlands eller vad som helst. Bara du vet. Så fort dessa mål är uppfyllda, ersätt dem med nya. Gör du inte det så kommer du bli apatisk och nedstämd igen..

För mig går det i vågor. Ibland är jag väldigt målinriktad och ibland kunde jag inte bry mig mindre. Det paradoxala är att tvång, likt mål, är något man måste/vill bli klar med och det jag har märkt är att ibland kan ett tvång vara bättre i längden än ingenting alls.