Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Om du föds in i ett samhälle där några lever udner förtryck från din egen grupp pga av att din bryllings farfarafarfarfar snodde en spade, så är du ansvrig se och erkänna detta förtryck och göra vad du kan för att ändra situationen.
Visst är det trist att vi lever i en orättvis värld? Men låt mig fråga såhär då, hur skyldig föddes du? Och hur ska vi spåra upp alla de vi är skyldiga? Hur ska vi beräkna hur vi ska återbetala allt vi dragit på oss i skuld genom världshistorien? Och när tror du att vår skuld är avbetald?
Eller om vi tar det från den andra ändan, hur ska vi kunna återkräva det folk gjort mot oss om fyra hundra år? Det blir ganska meningslöst att ens börja räkna på. Vi måste dra ett streck vid exakt här. Kvitta alla skulder och bara ta ansvar för dem vi själva skapar. Annars är alla skyldiga alla nånting. Vad kommer ingen nånsin kunna svara på, men att det är självaste definitionen av galet inser du säkert själv. Både Dinesh D'Souza och Lena Andersson har uttryckt detta så tydligt, så du borde nästan lyssna på deras genongångar i frågan. Välj själv, på engelska eller svenska. Skickar länk när du bestämt dig.
Om du däremot anser att du föddes med all världens skuld, så är väl i så fall det enda raka du kan göra, att packa en liten kappsäck, åka ner till Jemen och ge returbiljetten till någon arm sate, som får ta över ditt liv här. Eller hur? Kom inte och säg att du ska ge bort nån annans liv, utan ta nu och köp en tur och returbiljett till det eländigaste stället du känner till och byt liv med någon. SÅ är det löst.
Citat:
Om du inte vore skyldig till detta, är heller ingen annan ansvarig för ett pågeånde förtryck, eller hur?
Precis som jag inte tar ansvar för alla bankrån som sker, utan lägger hela skulden på de gärningsmännen, så tar jag inte på mig någon arvssynd. Skulle jag behöva göra det skulel jag konvertera till katolik, bikta mig och sen konvertera tillbaks. De får syndernas förlåtelse bara de ber om det, nämligen.
Citat:
Dåtidens män som levde under suffragettrörelsen tid var skyldiga fatta läget. Några fattade.
Andra fattar fortfarande inte.
Så är det och SE, DET FINNS INGA SUFFRAGETTER kvar! Det finns bara kvinnor som vill ha fördelar för det suffragetterna åstadkom och ståndssamhället till slut efterskänkte. Kvinnosakskvinnorna gjorde likadant. Ända fram tills de var klara med uppgiften samma rättigheter, samma möjligheter för män och kvinnor. Kvinnor, och de män som stött dem i alla dessa hundratals år har gjort en fantastisk resa och aldrig har kvinnor haft det så bra som nu. Nu när männen hamnat på efterkä'lken, kanske kvinorna kunde stödja män i deras kamp också? Vore det för mycket begärt? Det är fortfarande män i Sverige som könsstympas, de har fortfarande ingen likhet inför lagen, det är fortfarande de som gör de tyngsta och farligaste jobben, det är fortfarande de som hamnar allt mer efter i skolan och det är fortfarande de unga pojkarna som drabbas av mest våld, det är fortfarande pojkar som tar livet av sig, för att deras värde hela tiden sänks och nej. Det är knappast jämställt om åtta av tio unga som tar livet av sig är pojkar? Kom igen, män har lämnat er all plats ni behöver och än idag har kvinnor positiv särbehandling nästan överallt och män som lyder deras minsta vink. Vart är samarbetet tycker du? Hur ser din jämställdhet ut egentligen? Vad är det för rättigheter ni saknar?
Citat:
På samma sätt är det idag. Män som inte tar sin del av sina egna barn, män som utövar sexuellt våld, män som ignorerar kivnnors krav på värdiga pensioner, värdiga löner för sitt arbete, värdiga arbetsvillkor, värdiga domstolar, män som fortsätter att nedvärdera kvinnor (på detta forum ex.) och män och kivnnor som itne säger ifrån mot den typen, bär alla ett ansvar för att det fortsatt ser ut som det gör. Och den emsta statistiekn, så även i Sverige talar sitt tydliga språk.
Nu blev det hela varvet runt igen. Du vet att det mesta av det du nämner drabbar män och pojkar lika mycket, bara att man inte pratar om det. Pojkar är kanske inte skyddsvärda. Hörde du rapporteringen från vansinnesdådet i London igår? Fem personer dog. En av dem var kvinna. Det var väldigt viktigt att säga att en kvinna dog. Annars hade väl ingen brytt sig. TÄNK om de sagt att fyra av dem var män i stället?
Citat:
Feminisitsk kamp är inte obefintlig i andra delar av världen.
Du har rätt. Hade du sagt "alla delar av världen" hade jag påstått att du har fel.
Tycker du inte att det är liiiiiite märkligt att där kvinnor har det bäst i världen, så är den feministiska kampen som hårdast? Den är nästan obefintlig i de länder där kvinnan har det som sämst.
Citat:
Vecket. Någons ögon är inte mer öppna för att de inte valt någon sida..eller ideologi. Ok?
Det kan likaväl vara exakt tvärtom att den personen ser minst.
Absolut. Det hade dessutom varit ett logiskt felslut där det helt enkelt saknas tillräckligt med information för påståendet.
Citat:
Inte heller kan man någosnin hitta det perfekta valet, eftersom allt vad vi åstadkommer görs i grupp.
Allt vi gör, gör vi som individer. Vi kan aldrig göra om misstagen som t.ex Nazityskland gjorde och skylla ifrån oss på gruppen. Vi kan heller inte lämna ifrån oss så mycket makt att en ny Stalin eller Mao tar den och springer med den, med 100 miljoner döda.
Citat:
Ibland är huvudsaken bara att man rör sig framåt oavsett osäkerhet och inte bakåt eller till en säkert sämre plats, bara för att den platsen känns lite bekvämt nött.
Du skulle bara veta hur många kvinnor och män som innerst inne bara skulle vilja stänga in sig och sin egen lilla familj, bort från den här världen och leva i sin egen lilla filterbubbla. Feminismen har gjort detta lite fult. Det är att svika sina kvinnliga systrar. De kallar det kvinnofälla, för att lite subtilt skrämma bort tjejer från det trygga familjelivet. Sen att bara hälften lyckas, är en annan femma. Kanske till och med ett tecken över människor av vår tid. Vi har inte tålamod ens med oss själva, hur ska vi då kunna ha det för en partner OCH livliga barn?
Vart tog "jaget" vägen? Egot?
(Dit det hör hemma, det åts upp av "VIET")
Citat:
Jag gillar dig med, även om du skriver romaner jag inte alltid orkar med.
Sorry, försöker bara vara lite uttömmande för att vara så tydlig som möjligt.
Säg till sen. Dinesh D'Souza eller Lena Andersson.
