Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Amerikanarna inledde storstilat med dagbombningar för att försöka slå ut industrier. Efter stora förluster och lite framgång övergick även de, och i än större skala, till att nattbomba bostadsområden. Det minskade de egna förlusterna och tycktes i alla fall åstadkomma något. Man fortsatte sedan i samma stil mot Japan och Nordkorea där det var än effektivare eftersom städerna till större del bestod av trä och flygförsvaret var nästan obefintligt. Att man brände Koreas städer till aska hör till historiens mer bortglömda kapitel.
Nej, USA gick inte över till att nattbomba i Europa, de gick inte över till att bomba bostadsområden och de bombade inte i större skala än britterna. Britterna fällde majoriteten av bomblasten och använde därtill effektivare bomber.
USA fortsatte genom hela kriget i Europa att bomba dagtid och att fokusera på punktmål (fabriker, järnvägsbangårdar o.s.v.).
Britterna fokuserade på punktmål från september 1939 till februari 1942, och sedan igen från februari 1943 till krigsslutet. Area bombing directive, gällde "bara" i 12 månader, tills Casablancadirektivet trädde i kraft, varvid kraftsamling mot vissa krigsviktiga sektorer anbefalldes. Tyvärr inte den mycket sårbara produktionen och distributionen av elektricitet.*
Så USAAF eftersträvade precisionsbombningar under dagtid mot punktmål under 42 månader av de 42 månader som de var med i kriget. RAF eftersträvade precisionsbombningar mot punktmål under först dag, sedan natt och mot slutet även dagtid igen under 57 av krigets 69 månader.
(*) De västallierade trodde felaktigt att Tysklands elproduktion och eldistribution var mycket robust och således inte lönt mödan att prioritera, vilket efter kriget visade sig vara ett felaktigt antagande.