Seriös fråga om barnfamilj

Tja!

Det här kanske låter som en märklig fråga men jag är seriös och skulle önska seriös svar tack.
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Men jag tror jag vill ha barn men det verkar inte som det kommer hända. Andra i min familj har barn så kan ju alltid ta hand om dom men det blir såklart inte samma sak som om jag fick eget/egna barn.

När ni fick barn kändes det som att era liv vände och blev meningsfulla eller har era liv blivit mer "jobbiga"? Vad missar jag om jag inte skaffar egna barn? Kommer jag missa något som alla bör uppleva?

Jag vet inte vad jag ska känner riktigt men känns som jag kommer missa nått genom att inte få egna barn samtidigt känner jag att så mycket kommer att försvinna om jag skaffar barn. Jag vet inte om jag är redo, men hur som helst så kommer jag inte få egna barn inom de närmsta 5-10 åren så ni behöver inte få panik över mig.

Jag har inte direkt tänkt att mitt liv vände och blev meningsfullt när jag fick barn men jag har i efterhand däremot funderat över vad jag såg som meningsfullt innan mitt barn kom till världen. Det är såklart två helt olika liv man lever.

Det är jobbigt med barn. Men det allra jobbigaste är den ständigt gnagande oron för att något ska hända ens barn. Jag frågade vid ett tillfälle min farmor när den oron försvann och hon skrattade till svar "Kanske den dagen jag dör". Grejen är den att det spelar ingen roll hur jobbigt det är med barn, ett barn ångrar man inte. Du kommer att älska den där individen på ett sätt som du aldrig älskat någon tidigare. Känslan är obeskrivlig.

Summa summarum. Givetvis går du miste om något stort om du inte skaffar barn. Men med det sagt så betyder det inte att du inte kan leva ett meningsfullt och givande liv ändå. Alla människor vill inte skaffa barn och det är helt okej.

Jag har ett barn och det är jag nöjd med, jag vill inte ha fler. Andra tycker att jag är konstig eftersom att man tydligen ska ha många barn idag, helst med en åldersskillnad på max 2 år.

Meningen med livet är att avla fram avkommor som kan föra vidare ens genetiska arv. Misslyckas man med det, har ens liv varit förgäves. Tiden då du är mogen för att bringa ett liv till jorden kommer, samla på dig erfarenheter och väx som människa fram till dess.

Riktigt jävla skit svar.... Nån annan?
Det första svaret var bra och uppskattades, tack!

Mitt barn är den största välsignelsen jag erhållit. Ofta när jag sitter i bilen på vägen hem från kontoret så blir jag uppspelt över vetskapen att jag snart får återse honom. Skulle folk se mig sittandes skrattande i bilköerna utan att för den delen tala i telefonen så skulle de nog undra hur det var ställt med min mentala hälsa. Dock så handlar det om att jag tänker på något roligt han sagt eller gjort.

Att få följa hans resa i livet, från de första stapplande stegen till att bli en vuxen individ är fantastiskt spännande och givande.

Jag längtar till helgerna då vi får mer kvalitetstid att umgås, då vi kan skapa tillsammans med Legobitar eller spela lite fotboll. Känslan när han lägger sig nära mig när jag läser en godnattsaga är obetalbar.

Det är dock väldigt, väldigt krävande. Att inte få sova tar ut sin rätt men framför allt man oroar sig för.

Mitt liv var meningsfullt även innan jag fick barn. Att min dotter skulle vara meningen med mitt liv är inget ansvar jag vill lägga på henne.

Inte alls en konstig fråga. Det är både jobbigt och alldeles fantastiskt. Men det är också så att om du är i ett läge där du tröttnat på krogen och de där grejerna, så är det några år som du är begränsad. Sedan börjar barnen välja att hellre vara med kompisar än med dig, det börjar redan i lågstadieåldern. När de blir tonåringar ser du dem knappt mer. Kommer märkas i tvättkorgen att de finns, och i kylskåpet. Men så mycket mer behöver du inte göra för dem, det är småbarnsåren som livet påverkas mest.

Du hinner både göra "din grej" före barnen kommer och efter att de har fyllt 10. Och om du inte är ensamstående så ska det nog gå att klämma in lite under familjetiden också. Du hinner båda grejerna. Skaffa barn när du närmar dig 40 om det är så, då har man ändå börjat tagga ner på äventyren.

Om mina barn väljer att inte skaffa några egna barn då? Vore mitt liv förgäves ändå, eller vore det bara mina barns liv som vore förgäves?

Varför skulle någon få panik? Över dig?

Människan är ett djur, det som gäller i djurriket är även relevant för oss. Hört talas om evolutionen? Givetvis är meningen med livet att få barn, annars sållas man bort från den genetiska poolen och blir inte ens en liten fläck på människans historia. Du kanske har milda krav på livet och önskar att försvinna in i glömska när du väl dör, men vissa av oss har större krav på vår existens.

Ledsen att du blev besviken.

Vad dina barn väljer att göra är upp till dem, det vill säga inget du direkt kan styra. Men med rätt uppfostran ska du se att dina farhågor icke besvaras.