Vad är det för typ av civila som kollar upp andras inkomster eller kriminalitet?

Väldans massa tjejer gör det, tex. om de har flera de chattar med på någon dejtingsida, mer än en verkar bra, då fäller en sådan koll avgörandet om vem hon kan tänka sig att träffa.

Eller om ni redan vart på några dejter, det känns ganska bra men inte helt hundra, en snabb koll på din inkomst för att veta om hon vill fortsätta träffa dig eller ej.

Det är nog det absolut vanligaste civila användandet.

Varför skulle en golddigger ge sig till känna så enkelt? Saxat från Datainspektionen:


Jag gissar på att civila kreditupplysningar minskat kraftigt sedan 2011, och att de som görs numera sker lite mer diskret via Taxeringskalendern och liknande kanaler.

Betyder det att de som betalar för att se folks betalningsanmärkningar på ratsit blir avslöjade på samma gång? Hur går det till? Måste man lämna sina egna personuppgifter när man betalar?

Stalkers, som undertecknad. Inkomster, och domar / brottsmisstankar är ju intressant fakta om andra jämfört med vad de äter för mat eller hur mycket deras ungar skriker. Man är ju tillräckligt amerikaniserat miljöskadad för att intressera sig för andras ekonomi. Man kan se det som lärosyfte, man vet att personen/paret med den här sammanlagda inkomsten som lever så här har det här livet, de har gjort så mycket kapitalförluster (ränteavdrag) så då bör de ha lån på så mycket, jaha där ser man man behöver inte ha så höga inkomster för att låna så mycket. Han som är så högutbildad och framgångsrik, tjänar han så lite... Oj där ser man en framgångsrik kvinna med sjusiffrig årslön, henne skulle man tända lite extra på trots att hon är 50.

Säger runkstalkern som då och då nolltaxerar och sitter i sin lilla hyresetta...

Intressant. Vad bottnar ditt intresse i? Rastlöshet? Mindervärdeskomplex?

Avudsjuka fattiga männskor.

Det har jag svårt att tro. Vad är det för kul med att kolla upp folk med högre inkomst än en själv? Om något så borde kunderna bestå av hyggligt bekväma inkomsttagare med låg självkänsla, som måste påminna sig om att det finns "förlorare" i samhället för att på så sätt stärka sin egen självbild.

Är uppvuxen i en småstad där de flesta pratar (illa) om varandra. Rastlöshet är den stora boven. Jag märker sen att när jag gick från halvslappande student till arbetslivet så slutade jag stalka helt, min fritid blev för värdefull för att tänka på andras inkomster.

Mindervärdeskomplex har jag aldrig känt om pengar och inkomster, utan där har jag nog snarare känt mindervärdeskomplex om att jag inte är en riktig man då jag saknar intresse för sånt som traditionella män gör som att vara bra hemmasnickare eller kunna montera isär en motorcykel spontant och montera ihop den igen på en halv dag, samt att jag är uselt pojkvänsmaterial och jag själv är förvånad över att det finns brudar som fallit emotionellt för mig.

Är det någon grupp av människor jag är avundsjuk på så är det snickare som köper en bostadsrätt billigt, slänger ut det gamla köket, badrummet, vardagsrummet, ja hela lägenheten och får det att se ut som en modern Manhattanlägenhet. Snickarnas status, manlighet, naturligt muskulösa kroppar och grova händer, och att snygga brudar dras till dem fastän många snickare är helt retarderade utan talförmåga får mig att känna mig otroligt mindervärdig. Jag är bra mycket annat, men betonar ofta vad jag inte är bra på när jag jämför mig med andra. När jag varit student och pluggat på helgerna med korta avbrott för runkpauser så håller en gammal mobbande klasskompis på att sätta på en 17-årig blondin sin stora fräscha lägenhet. Jag kan få brudar genom charm, skönhet, intellektuellt språk och verka spännande, men nån riktig karl kommer jag aldrig bli.