Citat:
"Framgångsrika när det gäller musik" är en väldigt konstig formulering. Är kultur en tävling? I normala länder har man helt enkelt sin musik som man skapar och lyssnar på, för att det berikar livet och är en del av ens kultur och identitet. Sedan kan man väl skicka någon smörsångare till någon tävling någon gång, men man får inte den vansinniga idén att det skulle vara viktigt hur det går.
Vad är det som är konstigt? Sverige har levererat enormt många framgångsrika artister, band med mera sett till antalet invånare. Antalet låtskrivare, och megahits, som kommit från Sverige är även det högt. Då pratar jag inte bara Eurovision, därav ordet "musik", utan generellt inom popmusiken.
Citat:
Den massiva marknadsföringen av Eurovision, och av idén om "musikexport" som något eftersträvansvärt, är ett led i globaliseringmaffians strävanden att avveckla den svenska kulturella identiteten. Man har jobbat väldigt hårt på att tuta i folk att svensk kultur är något töntigt och tråkigt, ja kanske till och med rasistiskt och farligt, och att det är jätteviktigt att vara sådär coolt internationell, sjunga på det jätteballa språket Engelska, och vinna medaljer i det oerhört prestigefyllda schlager-EM.
Att Eurovision är mer populärt i Sverige än i de flesta andra länder beror på att svenskarna är världens mest lättlurade folk och sämst i världen på att genomskåda propaganda.
Att Eurovision är mer populärt i Sverige än i de flesta andra länder beror på att svenskarna är världens mest lättlurade folk och sämst i världen på att genomskåda propaganda.
Antar att det är svårt att se omvärlden för vad den är när foliehatten täcket både öron och ögon. Eurovision är stort i Sverige för att Sverige varit bra på det, på samma sätt som att sjukamp var stort när Klüft sysslade med det samtidigt som sporten helt fösvunnit från sportsidorna i tidningen efter att hon lade av.
