2005-12-27, 01:28
#1
Sist jag körde stilnoct så bestämde jag mig för att inte trippa på det igen för att man inte minns något (frågade bland annat om rymdkriget var på riktigt och att jag inte vill gå en viss väg för där låg världens största kärnvapen)
Hursomhälst käkade jag två stilnoct runt 01:00 denna gång och var normal ett tag. Jag blockade tillfälligt alla klasskamrater på msn för säkerhetsskull.
Sen chattade jag vidare med en polare som tramadolade den kvällen.
Helt plöttsligt, som om jag hade plöttsligt fått existens från att inte vara någonting, vaknade upp utan att veta något liksom, Då tittade jag framför mig på msn fönstret och diskussionen med kompisen (Jag tror jag hade förstorat upp rutan för att täcka hela skärmen) och det jag såg var ungefär dethär:
http://files.upl.silentwhisper.net/upload7/cp-xag.jpg
Alltså, msn var ett berg med ett stort träd på ena sidan och någon fästning ovanpå. Men det varierade lite fram och tillbaka under trippen.
Fasst i min bild ser det ut som trädet är framför kullen, men det växte längs det. Hamnen med fartyget till vänster såg jag bara lite av, fast det råkade bli den finaste delen av bilden
Och att allting var mycket mer detaljerat, jag såg barken, jag såg alla löv, gräs rötter och andra smådetaljer.
Men varje gång jag skrev så liksom flög bokstäverna fram till msn och satte sig på grenen (ibland). Och jag konstaterade att det var svårredigerat. Trotts detta kaos så säger chatloggarna att jag kunde stava rätt bra.
Jag tittade också på mitt tangentbort och trodde det hade smält i mitten och blivigt ihopknölat och milt förvrängt. (allt annat viste jag var okontrollerbara hallisar, men detta trodde jag på). Det bidrog till att jag tyckte det var assvårt att skriva och jag försökte hela tiden rätta stavfel, och jag lutade mig som desperat fram över tangentborted. Nästan som om jag vore bunden och förgäves kämpade för att ta mig loss.
Om jag var nära skärmen när jag skrev blev jag mest stressad och det var som om monster kom fram och förstörde det jag skrev och hindrade mig på deverse sätt. Men senare kom jag på att jag kunde luta mig tillbaka och lugna ner mig så kunde jag skriva i ro.
Värt att notera var att jag hade totalt ignorerat det min kompis skrev till mig, fast han sa typ bara att jag skulle gå o lägga mig, och att jag såg inte texten klart (som ritat på bilden) förrens jag insåg hur man kopplade av.
Mer minns jag inte riktigt, förutom att jag la mig två timmar senare klockan 03:00 ungefär och hade stält väckarklockan på 11:00. (det var bra, för vi skulle träffa en kompis i stan nästa dag).
Stilnoct är fan helt wierd. Tack till msn loggar att jag kunde bli påmind om saker jag troligen skulle glömt annars. Så farligt kan det vara att bara ta två stycker =P
Hursomhälst käkade jag två stilnoct runt 01:00 denna gång och var normal ett tag. Jag blockade tillfälligt alla klasskamrater på msn för säkerhetsskull.
Sen chattade jag vidare med en polare som tramadolade den kvällen.
Helt plöttsligt, som om jag hade plöttsligt fått existens från att inte vara någonting, vaknade upp utan att veta något liksom, Då tittade jag framför mig på msn fönstret och diskussionen med kompisen (Jag tror jag hade förstorat upp rutan för att täcka hela skärmen) och det jag såg var ungefär dethär:
http://files.upl.silentwhisper.net/upload7/cp-xag.jpg
Alltså, msn var ett berg med ett stort träd på ena sidan och någon fästning ovanpå. Men det varierade lite fram och tillbaka under trippen.
Fasst i min bild ser det ut som trädet är framför kullen, men det växte längs det. Hamnen med fartyget till vänster såg jag bara lite av, fast det råkade bli den finaste delen av bilden
Och att allting var mycket mer detaljerat, jag såg barken, jag såg alla löv, gräs rötter och andra smådetaljer.
Men varje gång jag skrev så liksom flög bokstäverna fram till msn och satte sig på grenen (ibland). Och jag konstaterade att det var svårredigerat. Trotts detta kaos så säger chatloggarna att jag kunde stava rätt bra.
Jag tittade också på mitt tangentbort och trodde det hade smält i mitten och blivigt ihopknölat och milt förvrängt. (allt annat viste jag var okontrollerbara hallisar, men detta trodde jag på). Det bidrog till att jag tyckte det var assvårt att skriva och jag försökte hela tiden rätta stavfel, och jag lutade mig som desperat fram över tangentborted. Nästan som om jag vore bunden och förgäves kämpade för att ta mig loss.
Om jag var nära skärmen när jag skrev blev jag mest stressad och det var som om monster kom fram och förstörde det jag skrev och hindrade mig på deverse sätt. Men senare kom jag på att jag kunde luta mig tillbaka och lugna ner mig så kunde jag skriva i ro.
Värt att notera var att jag hade totalt ignorerat det min kompis skrev till mig, fast han sa typ bara att jag skulle gå o lägga mig, och att jag såg inte texten klart (som ritat på bilden) förrens jag insåg hur man kopplade av.
Mer minns jag inte riktigt, förutom att jag la mig två timmar senare klockan 03:00 ungefär och hade stält väckarklockan på 11:00. (det var bra, för vi skulle träffa en kompis i stan nästa dag).
Stilnoct är fan helt wierd. Tack till msn loggar att jag kunde bli påmind om saker jag troligen skulle glömt annars. Så farligt kan det vara att bara ta två stycker =P
Har dock själv inte så positiva minnen av dem just nu...förr så räckte 30mg och några öl för att allt skulle bli fucked up, men nu har jag inte kännt av 30mg och några öl ens :S 
