Jag kan se Åsa som Kristina i Utvandrarna med sjalett, förkläde, spisrosor och sunt hull, vevandes i en gryta med en unge i var spene och tre rännande kring benen.
"
Kal Oska, dä ä Gud som straffar oss med klimatkrisen för vi festat på körv, ister och slarvsölta. Dä ä därför koa har sinat. Jag följer dej te Amerikat om du svär att där inte finns några klimatförnekare alls".
Romsons fullständigt känslostyrda infall fick nog både en och annan att fundera om kvinnlig rösträtt kanske inte vare en sån bra idé ändå...?