Varför känner jag som jag gör ?

Senaste veckorna har jag isolerat mig extremt mycket. Knappt orkat gå ut genom dörren. Sitter framför tvn , går över serier , film som finns på datorn. Spelar en del . Känns som man bara fastnar i saker o ting hela tiden. Glömmer o äta , sova . Vad ska man ta sig till för o komma ur detta beteende ? Rädd att de blir som de blev innan. Att man blir tvungen o lägga in sig själv för o få rutiner , mående o annat o fungera. Vill inte hamna där igen. Men e på god väg .
Samtidigt är de tusen frågor som snurrar i skallen. Speciellt om mitt förra förhållande. 6 år sedan nu . Levde med en psykiskt sjuk kvinna ( misstänkt bordline störning ) i 1 år . Hot , trakasserier , manipullativ .
Efter de tog slut så höll hon på o ringa o ringa o beskylla mig på saker o ting jag gjort. Och inte gjort .
Jag känner så mycket ilska mot denna människan som förstört mitt liv så mycket . God lust o skriva en stor fet roman till människan o skicka iväg på fb även om jag inte borde . De är idag ett polisärende och fått tydliga instruktioner hur jag ska bete mig. Snälla behöver hjälp o fatta rätt o kloka beslut 😔. Kanske bättre o ta en lång promenad o bara tänka på annat en stund . Några mer tips är gärna välkomna. Både ris o ros. Även om jag är extremt dålig o ta konstruktiv kritik på ett bra sätt.

Sorry jag måste bara få ur mig skiten 😔

om jag vore dig skulle inte jag lägga ner mer energi och istället gå vidare. Livet är för kort och du råkade träffa ett rötägg men nu när du klippt tumören från ditt liv borde du göra allt för att ta igen de förlorade åren och må bra istället

Det är inte så att du har ADD? Har du inte kollat upp det så tycker jag att du ska göra det.

Jo livet går vidare jag vet . Tyvärr . Men de känns som de inte blir något gjort i vardagen alls . De känns bara frustrerande när man sitter hemma , jag är sjukskriven sedan maj förra året. Inskriven på öppenpsyk . Träffar en kurator varannan / var tredje vecka. Har ett jobb som jag inte ens gå återgå till . De va ju bland annat de som gjorde mig sjuk från början. Väntar o väntar på en utredning som ska dra igång på öppenvården . Där man ska ställa frågan om de finns någon bakomvarande diagnos som orsakar att jag fastnar i tankar o e lite impulsiv av mig. Har ju lönebidrag via arbetsförmedlingen redan så jag har ju mina svårigheter :/

Väntar på utredning . Misstänkt add jo men inte bekräftad. Svårt också för en person med dom diagnoserna jag hade o har än idag kan också skapa liknande problematik. Utbränd , ångest problematik , orkeslöshet . Sov ju nästan 15-16 h på 24 timmar . Slocknade i soffan här hemma med tvn på full rulle liksom . Tror jag ligger på runt 5-6 h / natt idag bara . Så har ju enormt svårt o få in den där sömnrutinen. Man sitter med telefonen , kollar Youtube eller nått annat. Så går klockan.
Med tanke på impulsiv . Slutade med anti depressiv sedan 3 v tillbaka . På eget bevåg . Kände inte att anti depressiv gav de resultatet längre . Mådde ganska bra. O se nu liksom . Dom skrev upp mig på 20 mg igen i fre.

Du kan nog utgå från att du har det.

Kanske skulle försöka tänka positivt. 1 år är inte sådär jätte mycket.

För mig e de en evighet

Jo de gör jag också. De sa dom redan på sjukhuset till mig när jag va på psykiatrin

Samhället har tagit nästan 35 år av mitt liv. Jag har problem att inte vara lite bitter så för mig ett år är inte sådär mycket.

Mm man önska man kunde sluta göra såna där impulsiva jobbiga beslut som får konsekvenser senare 😏. Idiotiskt o sluta med antidepressiv utan o rådgöra först

Har varit i exakt samma situation. Kunde glömma bort att äta, sova. Det som slukade mest energi var allt tänkande, onödiga sådana. Jag behövde rutiner och någon som bekräftade det jag gjorde ett tag. Lätt att man tappar bort sig själv och blir bekväm i skiten.

Som värst levde jag otroligt destruktivt. Detta var första gången jag flyttade hemifrån, vid 18 års ålder. Diskhon var proppfull och på min lediga tid efter jobben visste jag inte hur jag skulle gå tillväga med all lediga tid. Slutade med att jag sov hela dagarna och var uppe hela nätterna, ångesten var äckligt extrem vid detta läget, pizzakartonger och smuts. Var helt handfallen, behövde flytta hem igen, ta om allting från början.

Rutiner, ts. Rutiner.