Låt oss börja med definiera en instinkt.
"Instinkter*är nedärvda*beteendemönster*hos människan och andra djur som beror av ett bestämt*stimuli. Exempel på en instinkt är hästens flyktinstinkt vid fara. Orsaken till instinktiva beteenden går ofta att finna i*evolutionen"-wiki
Instinkt är alltså naturens, Guds, röst, som finns till för att skydda organismen. Kan då en instinkt bli perverterad, och därmed misslyckas i att fylla sin funktion? Givetvis. Ta t.ex. instinkten som är universell, nämligen hunger:
Människor är från födseln utrustade med en hungerinstinkt. När kroppen är i behov av föda känner vi en mild rastlöshet och ett sug efter mat, som blir starkare ju längre tiden går. Kroppen är också väldigt intelligent och vet ganska exakt vad den behöver, proteiner, kolhydrater, fett, kalorier. Om man alltid lyssnar på sin hungerinstinkt, och äter när man är hungrig, äter långsamt, tuggar maten, (precis som schimpanserna gör) och slutar DIREKT när man är mätt – då behåller man kroppen i god hälsa. Men – det gör inte dem flesta människor. Vi kryddar maten, vi blandar och vi äter för mycket åt gången, med för många olika rätter att välja bland. Vi ignorerar ofta vår mättnadskänsla för att kunna äta mer, för njutnings skull eller av ren artighet (t.ex. middag hos främmande). Vad som händer är att om man gång på gång ignorerar sin mättnadskänsla och äter mer än vad kroppen behöver, t.ex. om man äter när man inte är hungrig, eller stimulerar aptiten med olika medel (t.ex. starka kryddor, för många olika ingredienser i maten etc) så rubbas denna finjusterade instinkt, och kroppen misslyckas med att signalera om när den har haft nog. Man har alltså utvecklat en tendens till frosseri. Istället för att kroppen nu tjänar sitt eget fysiska intresse, så blir man överviktig, sjuk, får magproblem, och en hel rad andra problem som orsakas av för mycket mat. En sund instinkt som avsetts för att bibehålla styrka och säkerställa sund hälsa har perverterats och blivit destruktiv. Det går givetvis att återställa denna instinkt till sin ursprungliga perfektion. Fasta, eller en period av väldigt måttligt ätande, resulterar i att detta abnormala sug efter ett tag försvinner, och kroppen återfår sin magnifika förmåga att reglera nutrition. Folk som har problem att överäta är ofta väldigt förtjusta i stimulanter av olika slag. Ketchup, starka kryddor och såser, vinäger, fett och socker mixat i oerhörda mängder, är väldigt vanligt att vara beroende utav. Det är svårt att överäta på helt naturlig mat, som matmissbrukare ofta tycker är väldigt smaklös.
En annan instinkt, törst. Ovanstående (överätande) resulterar ofta i abnormal törst, men det är inte poängen. Den mänskliga organismen törstar efter vatten, fruktjuice, eller annan vätska – inte öl, vin eller sprit. Första gången man dricker sprit, vad händer då? Hela kroppen reagerar med äckel och man vill instinktivt spotta ut det vedervärdiga medlet. Det här är givetvis en ansträngning från naturens sida att få oss att undvika alkohol, som är skadligt för organismen. Men vi ignorerar denna varning, igen och igen, och till slut är nerverna perverterade och varningen hörs inte längre. Detta gäller alla instinkter – de upphör att höja varningens röst om de ignoreras för många gånger. Till slut är nerverna så perverterade och kroppen så sjuk och till och beroende av alkohol för att fungera, att inte bara är själva smaken inte längre stötande, utan njutningsfull! Törstinstinken har perverterats och istället för att tjäna organismen, så blir den destruktiv.
Tobaksrök är första gången äcklig. Hela kroppen reagerar, lungorna gör ont, man hostar, mår illa, men efter ett tag, om man ignorerar dessa av Guds varningar, så upphör detta skydd att existera och till slut blir man beroende och man gillar sin fiende.
Samma sak gäller alla instinkter, även sexualiteten. Man är utrustad med en sund sexualitet där man vill ha samlag med en annan människa på ett romantiskt sätt, men om man har det för ofta, och särskilt om man tittar på porr, så perverteras instinkten och man får fetischer, eller andra typer av perversioner. Ingen föds med dragning till BDSM, av den anledningen att det är inte hälsosamt. Allting ohälsosamt är ett resultat av Adams synd, och allting som är hälsosamt, t.ex. en människa som äter fint och måttligt av hälsosam mat, som tränar och rör på sig, inte röker, inte dricker och blir full, är naturligt. Allting som tenderar till döden är mindre vackert och nedvärderar vår själv-respekt. Allting som är fult mänskligt beteende, skamligt, äckligt, vulgärt, stötande av något skäl, är onaturligt eller åtminstone ett resultat av onaturliga handlingar. Naturen är, i sin perfektion, vacker. Först när den perverteras, blir den ful. Det här är för mig ett bevis, om än svagt, för att Gud existerar, att en intelligens uppskattar skönhet. Det har tidigare diskuterats hur sanningen ofta finns i skönhet, inte minst i matematiken.
Var kommer då moralen, som har att göra med hur vi beter oss inte bara mot våra egna kroppar, men även hos andra? Ovanstående beteenden tenderar till att göra kroppen sjuk, och därmed nervsystemet sjukt (en del av kroppen) och ett friskt nervsystem är essentiellt för en sund moral. Vi kan alltså inte vara moraliskt perfekta om vi inte är fysiskt perfekta. De två är så tätt sammankopplade. Nu menar jag givetvis inte att alla som är ohälsosamma är omoraliska. Vissa människor är utrustade med så stark känsla för moral, och har så robusta nerver, och friska hjärnor, att sjukdomar i dem manifesteras på ett annat sätt. De kan vara överviktiga, ha hjärtsjukdom, vara i otroligt dåligt form, men de har ändå en god moral, dock inte så bra som dem kunde haft om de hade bättre hälsa vill jag tillägga. Andra är så känsliga, att en liten kompromiss gällande fysiken direkt påverkar moralen. Det är alltså extremt viktigt att tänka på sin hälsa, att ta hand om sin kropp, för det är så nödvändigt för att vara god mot andra. Förstoppning, sexuell dysfunktion, påverkar moralen oerhört. En dålig andedräkt betyder ofta dålig moral. En person med dålig andedräkt är underminerad på många olika sätt. Ofta irritabel, trött, egoistisk och oerhört fokuserad på sig själv, bitter och i värsta fall rent oärlig och elak.
Moraliska instinkten är lika känslig och styrs av samma principer som andra instinkter. Det är inte en efterhandskonstruktion av människan, utan av naturen (Gud). Ljuger man gång på gång, så upphör samvetet att tala om för lögnaren att det är fel. Då är personen sårad, ibland för evigt, då samvetet är känsligare på så sätt att det är svårare att läka det. Vakterna i koncentrationslägrerna mådde ofta fruktansvärt dåligt när dem hade skjutit fångar, men efter ett par hundra stycken så slutade samvetet att upplysa dem om det. Då hade deras ögon förlorat sin oskyldighet och man såg i blicken på dem att de hade sår i själen. Ingen mördare har en oskyldig blick.
Moralen agerar också utifrån principen att främja livet. Det här är inte bara uppenbart för religiösa, utan även stora tänkare som Platon, etc. Vad som måste tas i åtanke är också människans moraliska överlägsenhet. Det är i den civiliserade, kultiverade, utbildade, hälsosamma människan vi ser moralisk excellens demonstreras. Vissa lägre djur knuffar t.ex. ut sina ungar ur boet, så att dem lämnas att dö (eller störtas ned till marken och dör om de är fåglar) och en sån handling är för dem NATURLIG. Alltså fågeln är ju fysiskt frisk, så en sådan handling är för dem nödvändigt i detta sårade universum. De begår alltså inte en synd, dock menar Bibeln att det inte var nödvändigt för djuren heller att göra såna handlingar. Det här var nazisternas, och rasbiologernas misstag. De trodde att det var tillåtet att bryta mot lagen (samvetet) för att nå resultatet – ändamålet helgade medlen så att säga. Det är givetvis helt fel och att ens föreställa sig en kvinna slå ihjäl sitt eget barn på grund av defekter – är det vackert, eller fult? Det är givetvis fult och därför onaturligt. Att såna idéer inte har fått mer spridning ser jag som ett tecken på att Guds kraft ännu är tillräckligt stark inom människan. Det var givetvis bara snuskiga forskare med diverse empatistörningar som förespråkade detta. En frisk människa kan inte slå ihjäl sin egen avkomma oavsett om det har Down syndrom eller något annat handikapp. Det går rakt emot livet. Det här är också ett argument för godheten i universum. Människan har grace, barmhärtighet och nåd, även när det inte tjänar henne själv. Människan på sin högsta nivå är också osjälvisk. Synd tenderar att göra en mer självisk, mer självmedveten och fokuserad på egna misslyckande. En frisk människa, en rättfärdig människa, tänker inte så mycket på sitt eget utseende, eller sina egna meriter, och granskar inte sin egen karaktär på samma sätt. En sån människa lever utanför sig själv, i omvärlden. Särskilt i vår västerländska kultur är detta uppenbart, då vi haft så bra möjligheter att utveckla vår moral. Jag har ofta märkt att människor som mår dåligt ofta har en tendens att vara egoistiska, de kan inte ge till andra villkorslöst och drar sig därför mot de starka människorna, som ger dem trygghet och förståelse. Människor som kan ge och ge, utan att någonting ta. Såna människor får undantagslöst lyckliga liv. Allt de gör, gör de med måtta. Problem tenderar att inte komma i deras vägar.
Så människan, när hon är utvecklad, och när hon inte har blivit förstörd av synd och underminerad av skräpmat, cigaretter, alkohol, droger etc., är en är en osjälvisk varelse, som ska vara VACKER i tankar, ord och handlingar. Naturen är som en scen för Gud att se på, och när Han ser människan uppföra sig, då njuter han och välsignar henne.
Så den bästa organismen har bäst moral, och ju bättre liv du får desto bättre organism, desto bättre liv, precis det Bibeln säger! Bibelns moral går ut på naturliga principer! Varför är världen uppbyggd så, om det inte finns någon Gud? Det är klart det finns en Gud!
"Instinkter*är nedärvda*beteendemönster*hos människan och andra djur som beror av ett bestämt*stimuli. Exempel på en instinkt är hästens flyktinstinkt vid fara. Orsaken till instinktiva beteenden går ofta att finna i*evolutionen"-wiki
Instinkt är alltså naturens, Guds, röst, som finns till för att skydda organismen. Kan då en instinkt bli perverterad, och därmed misslyckas i att fylla sin funktion? Givetvis. Ta t.ex. instinkten som är universell, nämligen hunger:
Människor är från födseln utrustade med en hungerinstinkt. När kroppen är i behov av föda känner vi en mild rastlöshet och ett sug efter mat, som blir starkare ju längre tiden går. Kroppen är också väldigt intelligent och vet ganska exakt vad den behöver, proteiner, kolhydrater, fett, kalorier. Om man alltid lyssnar på sin hungerinstinkt, och äter när man är hungrig, äter långsamt, tuggar maten, (precis som schimpanserna gör) och slutar DIREKT när man är mätt – då behåller man kroppen i god hälsa. Men – det gör inte dem flesta människor. Vi kryddar maten, vi blandar och vi äter för mycket åt gången, med för många olika rätter att välja bland. Vi ignorerar ofta vår mättnadskänsla för att kunna äta mer, för njutnings skull eller av ren artighet (t.ex. middag hos främmande). Vad som händer är att om man gång på gång ignorerar sin mättnadskänsla och äter mer än vad kroppen behöver, t.ex. om man äter när man inte är hungrig, eller stimulerar aptiten med olika medel (t.ex. starka kryddor, för många olika ingredienser i maten etc) så rubbas denna finjusterade instinkt, och kroppen misslyckas med att signalera om när den har haft nog. Man har alltså utvecklat en tendens till frosseri. Istället för att kroppen nu tjänar sitt eget fysiska intresse, så blir man överviktig, sjuk, får magproblem, och en hel rad andra problem som orsakas av för mycket mat. En sund instinkt som avsetts för att bibehålla styrka och säkerställa sund hälsa har perverterats och blivit destruktiv. Det går givetvis att återställa denna instinkt till sin ursprungliga perfektion. Fasta, eller en period av väldigt måttligt ätande, resulterar i att detta abnormala sug efter ett tag försvinner, och kroppen återfår sin magnifika förmåga att reglera nutrition. Folk som har problem att överäta är ofta väldigt förtjusta i stimulanter av olika slag. Ketchup, starka kryddor och såser, vinäger, fett och socker mixat i oerhörda mängder, är väldigt vanligt att vara beroende utav. Det är svårt att överäta på helt naturlig mat, som matmissbrukare ofta tycker är väldigt smaklös.
En annan instinkt, törst. Ovanstående (överätande) resulterar ofta i abnormal törst, men det är inte poängen. Den mänskliga organismen törstar efter vatten, fruktjuice, eller annan vätska – inte öl, vin eller sprit. Första gången man dricker sprit, vad händer då? Hela kroppen reagerar med äckel och man vill instinktivt spotta ut det vedervärdiga medlet. Det här är givetvis en ansträngning från naturens sida att få oss att undvika alkohol, som är skadligt för organismen. Men vi ignorerar denna varning, igen och igen, och till slut är nerverna perverterade och varningen hörs inte längre. Detta gäller alla instinkter – de upphör att höja varningens röst om de ignoreras för många gånger. Till slut är nerverna så perverterade och kroppen så sjuk och till och beroende av alkohol för att fungera, att inte bara är själva smaken inte längre stötande, utan njutningsfull! Törstinstinken har perverterats och istället för att tjäna organismen, så blir den destruktiv.
Tobaksrök är första gången äcklig. Hela kroppen reagerar, lungorna gör ont, man hostar, mår illa, men efter ett tag, om man ignorerar dessa av Guds varningar, så upphör detta skydd att existera och till slut blir man beroende och man gillar sin fiende.
Samma sak gäller alla instinkter, även sexualiteten. Man är utrustad med en sund sexualitet där man vill ha samlag med en annan människa på ett romantiskt sätt, men om man har det för ofta, och särskilt om man tittar på porr, så perverteras instinkten och man får fetischer, eller andra typer av perversioner. Ingen föds med dragning till BDSM, av den anledningen att det är inte hälsosamt. Allting ohälsosamt är ett resultat av Adams synd, och allting som är hälsosamt, t.ex. en människa som äter fint och måttligt av hälsosam mat, som tränar och rör på sig, inte röker, inte dricker och blir full, är naturligt. Allting som tenderar till döden är mindre vackert och nedvärderar vår själv-respekt. Allting som är fult mänskligt beteende, skamligt, äckligt, vulgärt, stötande av något skäl, är onaturligt eller åtminstone ett resultat av onaturliga handlingar. Naturen är, i sin perfektion, vacker. Först när den perverteras, blir den ful. Det här är för mig ett bevis, om än svagt, för att Gud existerar, att en intelligens uppskattar skönhet. Det har tidigare diskuterats hur sanningen ofta finns i skönhet, inte minst i matematiken.
Var kommer då moralen, som har att göra med hur vi beter oss inte bara mot våra egna kroppar, men även hos andra? Ovanstående beteenden tenderar till att göra kroppen sjuk, och därmed nervsystemet sjukt (en del av kroppen) och ett friskt nervsystem är essentiellt för en sund moral. Vi kan alltså inte vara moraliskt perfekta om vi inte är fysiskt perfekta. De två är så tätt sammankopplade. Nu menar jag givetvis inte att alla som är ohälsosamma är omoraliska. Vissa människor är utrustade med så stark känsla för moral, och har så robusta nerver, och friska hjärnor, att sjukdomar i dem manifesteras på ett annat sätt. De kan vara överviktiga, ha hjärtsjukdom, vara i otroligt dåligt form, men de har ändå en god moral, dock inte så bra som dem kunde haft om de hade bättre hälsa vill jag tillägga. Andra är så känsliga, att en liten kompromiss gällande fysiken direkt påverkar moralen. Det är alltså extremt viktigt att tänka på sin hälsa, att ta hand om sin kropp, för det är så nödvändigt för att vara god mot andra. Förstoppning, sexuell dysfunktion, påverkar moralen oerhört. En dålig andedräkt betyder ofta dålig moral. En person med dålig andedräkt är underminerad på många olika sätt. Ofta irritabel, trött, egoistisk och oerhört fokuserad på sig själv, bitter och i värsta fall rent oärlig och elak.
Moraliska instinkten är lika känslig och styrs av samma principer som andra instinkter. Det är inte en efterhandskonstruktion av människan, utan av naturen (Gud). Ljuger man gång på gång, så upphör samvetet att tala om för lögnaren att det är fel. Då är personen sårad, ibland för evigt, då samvetet är känsligare på så sätt att det är svårare att läka det. Vakterna i koncentrationslägrerna mådde ofta fruktansvärt dåligt när dem hade skjutit fångar, men efter ett par hundra stycken så slutade samvetet att upplysa dem om det. Då hade deras ögon förlorat sin oskyldighet och man såg i blicken på dem att de hade sår i själen. Ingen mördare har en oskyldig blick.
Moralen agerar också utifrån principen att främja livet. Det här är inte bara uppenbart för religiösa, utan även stora tänkare som Platon, etc. Vad som måste tas i åtanke är också människans moraliska överlägsenhet. Det är i den civiliserade, kultiverade, utbildade, hälsosamma människan vi ser moralisk excellens demonstreras. Vissa lägre djur knuffar t.ex. ut sina ungar ur boet, så att dem lämnas att dö (eller störtas ned till marken och dör om de är fåglar) och en sån handling är för dem NATURLIG. Alltså fågeln är ju fysiskt frisk, så en sådan handling är för dem nödvändigt i detta sårade universum. De begår alltså inte en synd, dock menar Bibeln att det inte var nödvändigt för djuren heller att göra såna handlingar. Det här var nazisternas, och rasbiologernas misstag. De trodde att det var tillåtet att bryta mot lagen (samvetet) för att nå resultatet – ändamålet helgade medlen så att säga. Det är givetvis helt fel och att ens föreställa sig en kvinna slå ihjäl sitt eget barn på grund av defekter – är det vackert, eller fult? Det är givetvis fult och därför onaturligt. Att såna idéer inte har fått mer spridning ser jag som ett tecken på att Guds kraft ännu är tillräckligt stark inom människan. Det var givetvis bara snuskiga forskare med diverse empatistörningar som förespråkade detta. En frisk människa kan inte slå ihjäl sin egen avkomma oavsett om det har Down syndrom eller något annat handikapp. Det går rakt emot livet. Det här är också ett argument för godheten i universum. Människan har grace, barmhärtighet och nåd, även när det inte tjänar henne själv. Människan på sin högsta nivå är också osjälvisk. Synd tenderar att göra en mer självisk, mer självmedveten och fokuserad på egna misslyckande. En frisk människa, en rättfärdig människa, tänker inte så mycket på sitt eget utseende, eller sina egna meriter, och granskar inte sin egen karaktär på samma sätt. En sån människa lever utanför sig själv, i omvärlden. Särskilt i vår västerländska kultur är detta uppenbart, då vi haft så bra möjligheter att utveckla vår moral. Jag har ofta märkt att människor som mår dåligt ofta har en tendens att vara egoistiska, de kan inte ge till andra villkorslöst och drar sig därför mot de starka människorna, som ger dem trygghet och förståelse. Människor som kan ge och ge, utan att någonting ta. Såna människor får undantagslöst lyckliga liv. Allt de gör, gör de med måtta. Problem tenderar att inte komma i deras vägar.
Så människan, när hon är utvecklad, och när hon inte har blivit förstörd av synd och underminerad av skräpmat, cigaretter, alkohol, droger etc., är en är en osjälvisk varelse, som ska vara VACKER i tankar, ord och handlingar. Naturen är som en scen för Gud att se på, och när Han ser människan uppföra sig, då njuter han och välsignar henne.
Så den bästa organismen har bäst moral, och ju bättre liv du får desto bättre organism, desto bättre liv, precis det Bibeln säger! Bibelns moral går ut på naturliga principer! Varför är världen uppbyggd så, om det inte finns någon Gud? Det är klart det finns en Gud!