Skaffa barn för kvinnans skull?

Men det är ju för att ni ställer frågor jag redan svarat på då får ni såklart samma svar igen! Eller så ger ni råd som visar att ni inte förstått dilemmat ni ger råd om, då är det klart jag fyller i vad ni missat!

Lägg av nu Ingen som bryr sig längre om ditt "dilemma".

Om du älskar henne så kör på! varför inte? även om det skiter sig mellan er om några år så kommer du ju alltid ha ditt barn för resten av ditt liv. Kommer nog tycka att ungen är det värdefullaste du har oavsett

Nej jag märker det. Antar att det är enklare att bara ramla in och ge sina råd ovetandes, men om man ombeds först sätta sig in dilemmat man ger råd om och de nackdelar och fördelar med de specifika råd man ger - då kräver det ju en viss ansträngning och då är det ju inte lika kul längre

Det är ju som sagt inte aktuellt med barnskaffande NU, utan först om ett par år. Frågan är ju snarare om det är värt att fortsätta förhållandet när jag vet att hon fortsätter med förväntan om att få barn inom ett par år - när jag egentligen inte vet om jag kommer vilja detta då. Förstår du? Riskerna är alltså att jag i slutändan lämnar henne barnlös och slösar hennes fertila år, eller att jag målar in mig i ett hörn där jag känner mig skyldig att ge henne ett barn för att hon förväntar sig det vid det laget. Fattar du? Kvinnor har ju kortare tid på sig än oss män att skaffa barn pga sin biologi.

Hur länge har du tänkt älta det här? Tycker det är rätt skumt att ni inte själva kan bestämma vad som är rätt för er. Sedan tror du på allvar att okända personer på Flashback ska argumentera för-och nackdelar allt medan du säger "det där har jag redan svarat på, "du förstår inte problemet", "jag velar inte alls".

Jag upprepar ju bara för att personen i fråga (av sitt svar dömt) uppenbarligen inte förstått frågeställningen. Förmodligen eftersom min OP var så kortfattad, varefter jag fyllt på med info efterhand som många uppenbarligen missat. Om det är tröttsamt för dig med dessa återupprepningar så föreslår jag att du inte läser dem, särskilt eftersom de inte är riktade till dig.

"Tycker det är rätt skumt att ni inte själva kan bestämma vad som är rätt för er. Sedan tror du på allvar att okända personer på Flashback ska argumentera för-och nackdelar allt medan du säger "det där har jag redan svarat på, "du förstår inte problemet", "jag velar inte alls"

- Tja.. Flashback är ju trots allt ett diskussionsforum.. Så jag tycker inte att det är orimligt att uppmana till en diskussion om ett dilemma. Just detta postas ju dessutom i den forum-del som är avsedd för just den här typen av diskussioner. Så jag ser verkligen inte vad som är så orimligt.

Men jag får nog tacka för ditt bidrag så här långt och undanbe dig från att svara igen, eftersom du tyvärr inte är till hjälp då varje av dina inlägg är kritik emot mig och min trådstart snarare än försök till svar på min fråga.

Så gjorde jag. Målade in mig i ett hörn bara för att jag var för feg för att göra slut innan allt blev för seriöst.

Är nu skild sen något år tillbaka och har träffat en ny. Är fan inte roligt att bryta upp när man har villa och barn. Jag kunde bara inte bo kvar. Var ganska deprimerad under flera år.

Gör de inte. Skaffar ni barn så har ni ändå inte tid att umgås tillsammans för att barnen tar upp all er tid.

Finns det någon uppdatering kring detta? Någon erfarenhet att dela med dig av?