Som rubriken säger så öppnas här en diskussion om maten som vi skäms för så mycket att vi inte vil att någon ska få reda på att vi äter den.
Jag har märkt att när man diskuterar med folk vad de äter så säger de flesta att de äter i princip sådan mat som man skulle kunna säga ger höga sociala pluspoäng i samtalet (nyttigt, grönt, ekologisk, lite men bra kött, har proteinbalans, äter mycket kött för jag tränar osv). Frågar man folk vad som är dålig mat, alltså mat med låga sociala pluspoäng, så kan de snabbt tala om vad det är (socker, andra kolhydrater, fett, rött kött, snacks, färdigmat osv). Med sådana bestämda uppfattningar om vad som är bra och dåligt borde alla äta sådant som ger höga pluspoäng.
Men sitter man på en fest när folk fått lite i sig så kryper det sakta fram att man äter både livsmedel och dricker drycker som de skäms för lite grand, eller skäms mycket för. Man kan i matbutiken också se att när folk ska betala och lägger sina matvaror på bandet till kassören så placeras vissa varor så att de inte syns så mycket. De placeras lite så där under en purjolöksblast, salladspåsen eller fullkornsmüslipaket.
Jag skulle seriöst vilja höra om ni flashbackare har matvanor som ni skäms för och mörkar. Och jag undrar varför det är så här? Varför finns det skämsmat och pluspoängsmat, och var lär man sig att smyga med det som inte uppfattas som okej? Det här gränsar till medicinska diagnoser som bulimi och anorexi, men jag är egentligen mest intresserad av den här nivån där skämsmatbeteendet ännu inte blivit ett medicinskt problem, utan just är en social grej. Diskussionsämnen kan vara:
* Äter du maträtter som du skäms för, eller har du matvanor som du mörkar för familj, jobbarkompisar och träningsgänget?
* Kan du ibland äta sådan mat som du inte ens berättar för din partner att du äter? Alltså mat som passar på att äta när han/hon är borta? Vad vet inte partnern om?
* Väljer du alltid lunchmat som imponerar på dina kollegor och som är en helt annan mot den mat som du äter när du kommer hem?
* Vilka maträtter och livsmedel är så skamfyllda att du väljer att mörka dem, och varför?
Jag har märkt att när man diskuterar med folk vad de äter så säger de flesta att de äter i princip sådan mat som man skulle kunna säga ger höga sociala pluspoäng i samtalet (nyttigt, grönt, ekologisk, lite men bra kött, har proteinbalans, äter mycket kött för jag tränar osv). Frågar man folk vad som är dålig mat, alltså mat med låga sociala pluspoäng, så kan de snabbt tala om vad det är (socker, andra kolhydrater, fett, rött kött, snacks, färdigmat osv). Med sådana bestämda uppfattningar om vad som är bra och dåligt borde alla äta sådant som ger höga pluspoäng.
Men sitter man på en fest när folk fått lite i sig så kryper det sakta fram att man äter både livsmedel och dricker drycker som de skäms för lite grand, eller skäms mycket för. Man kan i matbutiken också se att när folk ska betala och lägger sina matvaror på bandet till kassören så placeras vissa varor så att de inte syns så mycket. De placeras lite så där under en purjolöksblast, salladspåsen eller fullkornsmüslipaket.
Jag skulle seriöst vilja höra om ni flashbackare har matvanor som ni skäms för och mörkar. Och jag undrar varför det är så här? Varför finns det skämsmat och pluspoängsmat, och var lär man sig att smyga med det som inte uppfattas som okej? Det här gränsar till medicinska diagnoser som bulimi och anorexi, men jag är egentligen mest intresserad av den här nivån där skämsmatbeteendet ännu inte blivit ett medicinskt problem, utan just är en social grej. Diskussionsämnen kan vara:
* Äter du maträtter som du skäms för, eller har du matvanor som du mörkar för familj, jobbarkompisar och träningsgänget?
* Kan du ibland äta sådan mat som du inte ens berättar för din partner att du äter? Alltså mat som passar på att äta när han/hon är borta? Vad vet inte partnern om?
* Väljer du alltid lunchmat som imponerar på dina kollegor och som är en helt annan mot den mat som du äter när du kommer hem?
* Vilka maträtter och livsmedel är så skamfyllda att du väljer att mörka dem, och varför?
