Citat:
Ursprungligen postat av
Osthus
Det där gjorde bilden lite klarare faktiskt.
Jag tror dock att jag kommit på roten till problemet. Dels så var min visuella bild av händelseförloppet att jag stod bredvid en väg och kollade på en bil som accelererade och sedan minskade sin acceleration. Den lilla mentala filmen i huvudet var bara förvirrande. Jag bytte scenario till att sitta inne i bilen och sätta dit en hastighetsmätare och en klocka som tickade. Det blev mer klart då.
En annan grej var att min världsbild var aristotelisk när jag tänkte på det här. Anledningen till att jag tänkte att bilen minskar sin hastighet direkt när man släpper på gasen är att jag tänkte att man måste tillföra energi till bilen för att den ska hålla uppe sin hastighet snarare än att den behåller sin hastighet (i teorin, bortse från luftmotstånd och friktion) oavsett om jag tillför energi eller inte.
Det där tror jag är en väldigt bra beskrivning både av ditt problem och av dess lösning.
Vi fnyser lätt idag åt Aristoteles fysik, men i många vardagsnära situationer är det ju faktiskt så som världen verkar fungera: högre hastighet förutsätter en större drivande kraft, v=v(F). Gäller t ex när man skjuter en full skottkärra framför sig, och även om bilar utom just i accelerationsfasen. Lättar man på gasen så minskar ju hastigheten. Aristoteles var definitivt inte dum för sin tid. Var inte hans fel att hans idéer sedan närmast heligförklarades. Hade FLER tänkt lika självständigt som Aristoteles så hade vetenskapen gått *snabbare* framåt.
Det Aristoteles missade var begreppet friktion. Om man t ex har en hastighetsberoende friktionskraft f(v), och skjuter på en med en konstant kraft F, så ger Newtons kraftekvation
F - f(v) = m a
Börjar man med v=0 ger detta till en början en acceleration, men denna går ganska snabbt mot 0, och i det läget får vi
F = f(v).
Vilket också kan formuleras som att v är en funktion av F. Aristoteles!